fäbodliv

Jamen tänk att man levde sådär utan allting utan att det kallades för att vara hemlös.
Ingen el.
Ingen toa.
Inte en skymt av någon dusch.
Inget kylskåp och absolut ingen frys.
Men ett riktigt krypin och en skön säng och ett hål i golvet i stället för skafferi.

Och världens godaste mineralvatten direkt ur ett annat hål. Fast inte i golvet utan i själva marken. Iskallt fast solen skiner och allt. Fattar liksom inte vart kylaggregatet sitter.

Om midsommarfirande kan jag bara säga.... att jag inte fattar ett barr.

Jo jag har väl sett midsommarstång och fattat att folk dansar och så. När jag var liten var jag nog med på någon festplats jag också som jag glömt.
Men alltså... vuxna människor som hoppar som grodor och sjunger barnvisor och dricker snaps med grimas och leker kull och spelar boccia. Helt på allvar. Och krocket. Ännu mer på allvar.

Stora stygga åskvädret med jätteregnet kunde inte stoppa galenskaperna.
Som nog var rätt roliga fast batteriet i datorn tog slut.

Åsså har jag träffat folk som säger att dom ska bli mina svärföräldrar och svägerskor och systrar och familj och alltmöjligt som mest av allt får mig att bli fullkomligt stel av skräck.
Och hemskt glad.
Och otäckt på min vakt.

Det är inte lätt det här.
Det är fan lika svårt som att sluta titta efter snuten i varenda gathörn.

Men alltså.
Svennelivet har sitt pris. Och nu har jag börjat betala.

... kan man få ett kvitto?