Nej jag har liksom ingen lust att blogga
ingen lust att lägga ut skiten
gipset
kryckorna
de tjocka böckerna och tristessen
En annan dag
en annan gång
Kanske
Men alla goa läsare ska veta, att jag bär omkring en massa tacksamhet för att ni funnits här och orkat läsa, orkat kommentera, stödja, ge hejarop och små varnande pekfingrar.
Den tacksamheten tänker jag använda för att göra något gott jag också såsmåningom.
Hoppas jag
men... just nu orkar jag bara inget mer än tillfriskna.
Kram på er.
/Ebba
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Läk bra och lycka till med lilla inflyttingen och skäggagamen. Och lycka till även med studierna. Jag hoppas att vi ses snart igen!
Lycka till med livet Ebba! Läk ordentligt och ha det bra med barn, studier och allt annat så hörs vi när du orkar hoppas jag :-)
Tillfriskna du i din takt. Vi finns här när/om du orkar blogga igen. Kram!
Hittade Dig på en väns blogg och blev fångad av inläggs-rubriken. Känner jag blev så imponerad av presentationen av Dig själv. Har just nu kontakter med en person som är lite i Din situation, så jag kan bara börja ana det helvete som Du har haft.
Läk i lugn och ro! Ta hand om Dig själv!
Känner att jag gärna tittar in här senare..
Ta den tid du behöver, vi finns kvar när du orkar skriva igen!
:)
Ja Ebba, ibland har jag känt likadant, att blogglusten inte är som förr, att varför ska jag skriva och utsätta mig för andras omdömen och recentioner. Dra dig tillbaka du så länge det känns så.
Vi är många som finns här bakom dig och håller av dig fast en del av oss inte ens känner dig.
Jag ska tänka på dig i min bön. Kram på dig Ebba, från Jan
Hehe, den där smällen med benbrott och allt var kanske vad du behövde för att coola ner en smula. Dra täcket över huvet ett tag, tänk lagom kloka tankar, när du väl är ur gipsen skall jag avslöja den stora hemligheten om hur man problemfritt kan klia sig under en gips som går från halsgropen till tårna. Min ondaste tid kommer nog i november - får jag skriva till dig om det blir för jävligt?
papillon
ni är så goa allihopa.
bön och sånt. man blir rörd faktiskt.
och papillon, alltså om jag får veta att det finns ett sätt att klia sig under gipset när det inte längre behövs kommer jag att strypa budbäraren av den kunskapen. Bara så du vet. Och såklart skriver du till mig i november. Närsomhelst. I värsta fall finns till och med epost.
Jag förstår helt ditt beslut.....MEN....kommer sakna dig som fan! Varje ...japp...varje dag är jag inne på din blog och kollar. Jag har sagt det förr...och jag säger det igen...DU fick mig att orka fortsätta kämpa...våga tro...
Hoppas verkligen att du kommer tillbaka!
En stor kramhög till dig, och hoppas på ett "återseende"!!
B-M "med sonen" (som det nu sen drygt ett år, går bra för)
Om det nu är så att det här är tack- och avskedsinlägget så får väl jag tacka i min tur för att jag fick "åka med" på din blogg i dina tankar och erfarenheter.
Jag är så glad att jag fått vara med och önskar dig/er allt gott. Och sen när jag ska söderut i ett år då ska jag hålla ögonen öppna efter dig. Hoppas att det är okej att jag kommer fram och hör om det är du som är Ebba.
Nåja, sista inllägget är kanske inte skrivet, jag tar bara paus. Tror jag.
Och om någon knackar mig på axeln och undrar om det är jag lovar jag att jag ska säga ja.
Fast om det inte är jag kan jag inget lova...
Tack för alla fina och tänkvärda inlägg! Du har lärt mig massor. Ibland behöver man stanna vissa delar av världen och krypa under täcket eller sätta sig i favoritfåtöljen och bara andas och försöka komma ikapp och fylla på energidepån. Att du fick ett gips kan vara makternas sätt att säga ta det lungt ett tag Ebba. Kram till dig och de dina.
m
Skicka en kommentar