Huvudet igen.
..... Det här huvudet som spricker av sånt som man inte kan säga och inte skriva och inte tänka.
När man inte kan sluta älska människor. Dom där som håller på med det där livet jag lämnat.
Som tycker att när solen skiner ska man sitta ute på en strand och skjuta pulver och dricka öl.
Och jag som sitter och skriver uppsats kan inte skjuta pulver på en strand.
Ingen annan stans heller.
Inte ens när hela hjärtat skriker efter att få skrika över hela parkeringsplatsen att det är så jävla härligt att det är sommar.
Fan också.
Att jag skulle gå och bli skötsam.
Bild: Jerry Fresia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Beundrar dig massor för valet du gjorde och att du är där du är idag. Peppar och stöttar massor i tankarna! Kram på dig
Fördelen är väl att du säger ja till livet nu och nej till spiral nedåt. Peppar i tanken. Kram
Du kan väl skrika ut din glädje trots att du numera är skötsam. Tänk på Ronja och hennes vårskrik. Nu får det bli Ebba och ett sommarskrik.
Sommarskrik var det! OK. Det är klart att jag inte drar till stockholm och folket där. Det kan jag inte. Barnen... liksom.
Och kanske en liten liten smula jag. Att jag inte vill. Kanske.
Men fan vad det drar i det där strandbenet som inte vill annat än tillbaka till det där livet som jag inte vill ha. Typ.
Mycket bra att ni finns ni som peppar. Är det.
Tack. Skriver vidare på min uppsats. Lämnar nästa torsdag. Och... har sommarlov?
Det finns ju andra sätt att sitta på stranden. 'nannan strand.
Skicka en kommentar