Speciellt inte såna som kanske känner snubbar jag legat med.
 |
| Bild: Justin Hillgrove |
Däremot sysslar jag med telefonterror.
Jamen hur tar man hand om spyor som liksom väller ut över golvet utan att ens förvarna med det minsta illamående?
När radion spelar något gammalt.
Eller när man går under E4. Och det luktar piss.
Eller när man tar första tuggan av pulvermoset när A måste äta korvmedbrödochmos efter att vi varit och badat. Lukten av klor och ketchup.
Jag vill bara gömma mig. Gå under jorden. Knäppa med fingrarna så jag blir en kines, blunda och vakna som fönstertvättare på empire state building.
Vadsomhelst utom att vara jag. En billig jävla hora som leker familj.
säger den där gröna slimen som sitter på ena axeln.
Och så ringer man korpen och skriker i luren och får ett vingslag i pannan. Fan.
Fast det är väl sant att det inte kan vara som en saga att kliva upp och bli morsa när man inte ens vet hur man ska förhålla sig till sin egen tandborste.
Jamen hur gör man egentligen? Borstar uppifrån och ner eller framochtillbaka eller?
Jorå jag har nog borstat en och annan tandrad. Gnuggat tandkött och fastnat med tandpetare tills hela käften varit som en blodig köttfärs.
Men vanlig tandbostning.
Eller det där med hår.
Hur gör folk som inte ska se till att få ihop till dagens dos?
Fixar fittan (förlåt) och kör med sandpapper på benen? Sätter lilla hyveln under armarna och under hakan om det till äventyrs skulle växa några småhår där?
Erik asgarvar om jag frågar.
Och så säger han att han tycker att jag är söt i alla frisyrer. Jävla karl.
Jamen gissa om jag är en aning trött.
Och så ska jag liksom fatta att det bara är några veckor kvar innan jag flyttar. Hur kunde jag ens tänka tanken att flytta från min goaste egnaste bästa lya? Och få ett rum till. Jorå. Och större. Och en extra toa och allt. Och badkar fast det har jag här också och öppenspis men där har dom satt in en grej så att elden är instängd och balkongen är en terass och man har utsikt och fan. Hyran.
Ska man fixa en sån hyra får man väl börja fnaska.
Typ.
Nä.
Aldrig.
Och A säger att hon ska bo i det största rummet fast det ska vi ju ha till vardagsrum så att det får hon ju inte.
Men ändå.....
....jävla korp.
.....
14 kommentarer:
Det är ok att vara rädd, och att inte veta. Det är ok att vara arg och ledsen och vilsen. kram!
Att vara stark
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
Ja du, jag vet inte hur man gör men jag vet att man gör. Och det gör man av det enkla skälet att man måste. Fast det där med att raka sig här och där är liksom inte det viktigaste. Inte om man har öppen spis och terass eller hur stort rummet är heller.
Det viktigaste är att man finns för liten A och det gör du ju. På något vis grejar man det, för att man vill och för att man måste.
Så äre serru!
Jag läser:
hur gör man det där nya? Varför ska jag egentligen ändra, när det är bra nu?
Och så en massa ilska över den situationen.
Så hade det varit om det varit jag som skrivit det här inlägget.
Jag är rätt usel på att släppa gammalt och börja på nya saker, nya rutiner, nya ...
Även om jag egentligen vet att jag är fånig som inte resolut "bara gör" det där som ska göras.
Det må vara sluta "ännu inte ha stoppat vårlökarna i jorden" (vilket tar en kvart när man väl gör det) eller "flytta" eller vilken nivå som helst.
Du har skaffat dig vardagspussel. Det är coolt. Det är ju det en vanlig grå Svensson kallar livet. Man går här i gyttjan i sitt lilla ekorrhjul. Jag vet inte vad du tycker men själv vill jag inte missa en endaste av min gubbes kramar eller en dag med mina barns snoriga näsor och utspridda legobitar. :-) Kram
P.s Det där med rakningen.. Det är helt upp till var och en och du ska göra som du själv trivs. Själv hatar jag att raka benen för det kliar så jävligt när det växer ut. Så mina är håriga och udda (jag ser fan inte ut som en lurvig björn). Så mig tjänar inte kosmetika industrin multum på. (Det är nämligen skenerande hårväxt de tjänar mest på) Min gubbe har aldrig klagat och jag står för det. Däremot rakar jag muffen därför att jag tycker att det helt enkelt är lättare att hålla sig ren när man har mens och så. Jag är väl en praktisk jävel. Kram igen
Ja, huvaligen, vardagslivet har sina förtretligheter. Men jag blir glad när du skriver på din blogg!
Själv har jag alltid haft en distanserad syn på min hårväxt - genom att aldrig raka mig har jag på 50 år sparat minst fem minuter varje morgon - 50 x 365 x 5 = 91250 minuter eller dryga två månader förlängd morgonsömn.
Här en limerick med ett närliggande motiv som allmän uppmuntran
En luden man ifrån Lya
ville gärna sin image förnya
han rakade snoppen
men resten av kroppen
såg ut som en hemknuten rya
Hälsar papillon
Ebba. Klart att du blir vilsen. Du kommer ju liksom in i matchen från andra hållet. Vi andra har fasats in. Mjukt och försiktigt. Borstat en tand. Borstat två. Plötsligt blev det 20. Du får 28 på en gång. Och kärlek. På en gång. Vore du inte vilsen så vore du inte normal.
Och det är du.
Du fixar det här. Även med mentala motgångar.
För att du är du.
Just det, det SKA svaja, det ska kännas skrämmande, och hemskt och läskigt..å alldeles underbart, huller om buller.
Att gömma sig, att fly tillbaks till gamla tider, det man KAN, är så lätt o så enkelt-i tanken!
Men det är fler än bara Ebba nu..
Andra som vill vara viktiga, som Du är viktig för!
Känner igen din känsla..brukar kalla den "flyktsoda", och jag vet hur det känns när den bränner i varje ven.
Men stanna å så kvar, känslan dödar inte, inte tanken heller-Som ovanstående skriver- Du är fullt normal!
Skickar en liten "styrkepuff" här!
Men du kan åtminstone skriva om det. De flesta har ingen aning om varför de är rädda/arga/frustrerade...
Skönt att läsa att det finns fler som också tappar fotfästet ibland. Tack för att du delar.
Livet är inte i närheten så perfekt som jag föreställde mig. Ofta är det rätt skräp även för oss som ser ut att leva ett underbart liv (med tandborstarna i rätt hand).
Hoppas du har tålamod att vänta in ögonblicken när allt bara känns fantastiskt. Kram
Åh, välkommen till vardagen! Hur är man vuxen? hur gör man? hur ska man se ut när man närmar sig 40? vad fan gör man med håret på hakan? och allt det grå? vad säger man om sex och droger och sprit till sonen som plötsligt blev 190 å pratar med mörk röst? det är skitsvårt att vara vuxen, så enkelt är det. man gör fel, trillar lite, gråter en skvätt, samlar ihop sig och börjar om. o så försöker man vara lite snäll mot sig själv. Kram.
Kramar om dig! Hoppas hon står kvar den där korpen även när du skriker i telefonen. Det borde hon ju förstås.
Det kommer nog tider då hon kan träffa dig igen. Och nu hopas allt prövotider för dig. Klart att du inte mår bra i det där!
Men du finns det nåt sen att tänka på? Kan du rita upp lägenheten på ett papper till dig och A och placera ut möblerna och drömma ihop med henne? Eller kanske bara för dig själv?
Kram på dej.
Och jag läser igen och hoppas för dig. Det konstiga med datorlivet är ju att man fäster sig vid folk där också, och du är viktig. För en trött tant som önskar dig allt gott.
Vill höra din internetröst igen! Saknar dina ord!
Hoppas livet ramlar på plats och inte ihop över dig!
Kram, N
Saknar dina ord i cyberrymden. Skickar hälsningar och styrkekramar.
Skicka en kommentar