söndag 23 december 2012

När skolan monterar ner, skapas jobb ... men vem tänker på barnen?

När man har barn har man inte tid att tänka så mycket.
Men i går rasslade det till. Två av mina ungar har ju en andrafamilj som är lika mycket hemma som hemma hos mig även om de flyttat hit på heltid. De har alltså en massa värderingar som kommer från några andras bild av hur det ska vara med saker och ting.
En del av de värderingarna delar jag, andra vet jag inget om och en del tycker jag inte alls likadant om. Det får man handskas med även om det kan kännas knepigt ibland.
Som det här med att göra läxor.



Jag tycker inte man ska ha läxor när man går i lågstadiet, knappast i mellanstadiet heller och sedan... nej jag tycker man ska göra skolarbetet på skoltid och få den hjälp man behöver för att göra det av människor som är utbildade för sånt.
I alla fall så länge det är skoltid hela dagen. Om det finns "håltimmar" för läxläsning på skoltid Ok - men då ska skolan ha folk där som kan hjälpa till med läxläsningen i den mån det behövs.

En av mina ungar har växt upp i en familj som tycker att läxor är självklara, nyttiga och viktiga.
Och hon tycker att jag också ska tycka det och hjälpa henne med matte och historia och svenska och gudvetallt.
Det är klart att jag svarar på direkta frågor, pratar om ämnena, visar böcker och sånt, men alltså.... ska ungar aldrig vara lediga? Och om man inte har en äckligt intellektuell morsa eller farsa, ska det vara kört då?
Eller det här med läxhjälpsköp via RUT. Säg att man köper en timme i veckan för 250kr (efter avdrag)/timme. Tusen kronor i månaden för någon som kommer och gör skolarbetet med ungen. Skolan är obligatorisk, skolan ska vara gratis. Skolan ska erbjuda undervisning som är individanpassad och ska ge varje barn det varje barn behöver för att utvecklas optimalt.

Vilka familjer kan köpa läxhjälp för tusen spänn, eller tvåtusen om man har två ungar.... Ja inte är det folk som jobbar deltid med hemtjänst eller är arbetslös eller utförsäkrad och får ersättning från kommunen för att överleva.
Om skolan räknar med att familjer ska köpa undervisningshjälp till barn som skolan inte kan ge lagstadgad utbildningshjälp till... var hamnar vi då?
Och om skolan inte kan ge barnen ... tja, varför inte ta steget ut och låta föräldrarna sköta undervisningen eller köpa privatlärare. Eller skicka ut ungarna på gatan för livets hårda skola.

Alltså det här handlar om barnens rätt till utbildning.
Sånt som inte ska bero på om man har föräldrar som har pengar till mer än att bo, äta och klä sig.

Såklart hjälper vi väl våra barn efter vår förmåga.
Men det är när förmågan (ekonomiskt eller intellektuellt eller socialt eller vadsjuttonsomhelst) inte räcker till som det är så skönt att det varit möjligt (åtminstone i teorin) att skicka sina barn till skolan där de kan få det man själv inte kan ge dem.

Jag vet att jag är begåvad och att jag klarar mig och mina ungar.
Men alltså, det finns föräldrar och barn där ute som inte klarar att läsa med ungarna och som inte heller kan lägga undan en enda spänn till något annat än att överleva.

2 kommentarer:

Mathilda sa...

Det har stört mig något enormt att avdrag för läxhjälp framställs som en hjälp till de som inte har det gott ställt. När man varje månad kämpar för att få ekonomin att gå runt är det knappast så att man väljer läxhjälp före mat.

Vivi sa...

Som lärare vet jag att det är bra att eleverna övar hemma och läxor är bra.
Men det är samtidigt så att det finns elever som inte kan eller får hjälp hemma och då ökar gapet mellan eleverna. Finns det då elever med föräldrar som kan köpa extra utbildning till sina barn vad händer då med likvärdig utbildning?
Det ska finnas läxhjälp i alla skolor och det tycker jag att man ska utnyttja. Tyvärr är det väldigt få elever som gör det.