lördag 6 november 2010

Om Karin som hamnar på gatan

- Det här ska du skriva om
- vad då?
- Det här som står i tidningen om att folk som blivit utförsäkrade från sin tidsbegränsade sjukersättning och inte hade hunnit komma in på arbetsmarknaden p.g av sitt funktionshinder sedan inte får någon sjukpenning när de får komma in i systemet igen.
- Hur menar du?
- Ja, Karin tillexempel, du vet hon som har MS och sitter i rullstol.
- Karin som arbetstränade i butiken och ramlade och bröt benet?
- Just.
- Får hon ingen sjukpenning?
- Nej.
- För att?
- För att hon inte får förtidspension för att hon anses ha en sjukdom som innebär att hon kan arbeta åtminstone deltid. Fast det vet vi ju att hon inte kan men ändå.
- Och då får hon ingen sjukpeng alls?????????
- Nej. Hon är utförsäkrad och har inte haft någon inkomst och då får man ingen sjukpenning.
-Vad ska hon leva på då?
- Soc.
- Men??
- Och dom säger nej för att hon äger sin lägenhet.
- Den där som är anpassad för att hon ska kunna komma in och sånt?
- Ja.
- Så hon ska rulla omkring på gatorna????
- Eller bo på härbärge kanske????? Det är det du måste skriva om. Att det finns folk som hon.

Ja nu har jag skrivit om det.
Och blivit helt stum.
OK, jag bodde på gatan för att jag på sätt och vis valde det.
Men hon??

Ska vi ha krymplingar under broarna?
I kartonger?
Staplade på varandra. För nu lär det bli trångt.


.

6 kommentarer:

Gökboet sa...

Ja det är rent ut sagt för jävligt hur svaga och sjuka nu behandlas av myndigheterna. Var ska detta sluta?
Är själv snart inne i utförsäkringskarusellen och har svårt tt låta bli att oroa mig över detta.
Vidarebefodra gärna en KRAM och LYCKA TILL den hårt drabbade Karin!

Ulrika sa...

Ni får en till under broarna. Jag har varit utan inkomst i snart 2 år. Eftersom jag hade sjukersättning så har jag självklart ingen sjukpenning. Jag måste arbeta 6 månader för att få det. kruxet är ju att jag inte kan det. Jag har 15 % i invaliditet, vilket säger dig ingenting mer än att jag har små marginaler då det gäller jobb. Soc är inget alternativ då jag är gift och a-kassan har gett mig avslag, eftersom jag var sjuk för länge...
Det är mitt liv.

Ebba G sa...

Ulrika - jag blir så arg och ledsen när jag läser om ditt liv. För att du liksom inte får en chans att leva ett liv utan att vara mer än lovligt beroende av andras sätt att se på dig. Jag förstår ju, att när du är gift så anses det vara detsamma som att du är försörjd.... vilket väl strider mot hur folk beskattas numera eller? Jag har för mig att vi avskaffade det i Sverige någon gång på sjuttiotalet. Dvs här menar vi, att man har egna inkomster och ska ses som egna individer också när man är gift. Som fattig gäller inte samma regler alltså - då anses det rimligt, att man ska bli försörjd av den man annars inte anses dela inkomst med.
Usch!!!!! Grrrrr!!!!
Och stor kram till dig som ändå orkar dela med dig av hur det är. Om fler gör det och fler får veta kanske vi tillsammans kan göra oss hörda - och så småningom se till att göra vårt land till ett föredöme när det gäller solidaritet och till ett föregångsland när det gäller att leva upp till FN:s stadgar om mänskliga rättigheter.

Ulrika sa...

Tack så hemskt mycket för din omtanke som var väldigt genuin och varm.

Ja, det känns väldigt jobbigt att vara 42 år som jag är och inte ha egen inkomst. Att tvingas leva på maken. Skönt kan många oerfarna och omedvetna kanske tycka, men förfärligt är det för ens relation. Det blir haltande och ojämlikt. Dessutom blir jag ju beroende av hans välvilja...annars skulle jag inte klara mig länge.

Eftersom jag inte har sjukpenning (nollad) så gäller det att inte skada sig i trafiken och alla vet hur lätt det är. Det sker på mindre än ett ögonblick.

Roten till min situation är dessvärre en trafikolycka. Det är det ironiska i det hela.

Solidaritet finns inte mycket av i vårt land. Läste igår i tidningen att den stora oppunionen tror att vi som lever mellan stolarna aldrig har haft ett jobb. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har jobbat sedan jag var 15 år...så deras antagande är fel. Sedan sprids detta antagande och blir till en sanning. Men det hjälper inte mig.

Hoppet står istället till dig. kanske kan du som färdig jurist (du skulle bli det va?) förändra attityderna i toppen? Då de attityderna har förändras så kan även gräsrötterna förändra sina. Fast man måste tyvärr börja i toppen där lagarna skrivs.

Kram tillbaka!

Anonym sa...

Hej jah heter Katrin och ja blir utförsäkrad i april och jag tillhör inte heller dom som aldrig haft ett jobb i mitt liv har jobbat sen ja varit 15 år men efter min sista sjukskrivning på 8 år så blir ju även ja nollad så ja vet inte om ja ska vara tacksam att ja inte har en sambo eller make?? så att ja inte måste känna mej försörjd och utlämnad till hans godtycke ska de vara så? även om ett liv på socialbidrag skrämmer mig så skrämmer mig ett liv som försörjd av en man mer för de är VERKLIGEN inget värdigt liv. Kram

Hosanna sa...

Välskrivet! Tack!