Och luktar som vanligt piss i kungsgatstrapporna.
Storkyrkan är dyrputsad och västerbron lika lång som vanligt. Man går där i solsken och blir röd.
Och ska visa upp varifrån man kommer.
Jorå. Det här är mina kvarter. Mina sovrum liksom.
Kartonjävlabitarna är borta. Men platsen ligger i lä för det mesta. Någon annan har lämnat spår efter sig.
Det luktar bajs i mitt gamla sovrum.
Fan.
Men tre av mina gamla vänner har fått någon annan stans att bo. Påriktigtbo. Med nyckel.
Och åtminstone två har man bäddat ner i trä under jord.
Fan vad jag lipar lätt.
-Det är såhär jag tänker på mig när jag tänker på vem jag är.
Och det som är så skönt är, att han inte säger att han förstår. Han säger inte att han kan tänka sig hur det är. Och han säger definitivt inte, att han önskar att han hade varit där.
För han är ärlig nämligen, den där mannen som luktar tvål.
Vi bor när vi är här.
Dubbelrum på varma hotellet. Översta våningen och allt.
Om man tittar ut ser man stadshuset. Och en massa tak.
- Mina tak. Tänker jag. Och känner, att den här stan inte bara var ett helvete. Den är min dröm också.
Det är tur att jag är så fånigt kär.
Annars hade jag nog blivit kvar här.
Bild Christina Rahm
5 kommentarer:
Ja tänk att samma plats kan både vara ens dröm och mardröm beroende på situationen. Jag är i alla fall väldigt glad att mannen som luktar tvål lockar dig mer än staden.
Hoppas ni får en underbar resa till en annan stad med ännu mera vatten.
Efter allt du gått igenom Ebba så är du väl värd att få någon som äntligen tycker om dig på riktigt. Du luktar nog själv mer tvål än något annat nu. Njut av livet. Det är alldeles för kort för att alltid tänka bakåt. Förstår att det också är en del av dig. Men trots allt är det du själv och ingen annan som valt att stanna istället för att lunka vidare på livsfarliga stigar av bara farten. En dag kan du kanske via rättensmaskineriets hjälp kämpa för dem som är kvar där ute och som dina tankar så ofta går till. Kram
Jag var i Stockholm häromdagen. Och såg trista skrymslen kring Centralen. Och tänkte: sov Ebba här?
Jag begriper inte att det går att leva så, fast tydligen går det att överleva så.
Jag är tyst.
...det går nog inte att bara lämna saker och tro att dom inte finns kvar.
Det är lika bra att gilla läget och försöka fatta, att man kan leva på en massa olika sätt och vara samma person.
och cecilia... ja det går att överleva. Leva. Ibland längtar jag tillbaka till en del av det där fria. Men bara till den somriga delen. Vintern är ett helvete rakt igenom.
Jag tyckte om att läsa detta. Kan inte sätta fingret på varför det fick betydelse för just mig, men kanske...
...även hur trasig uppväxten än varit så är det ändå en del av ens historia. Jag är ju allt det där fula också. Men ändå bra om man lägger ihop allt.
Ska fundera mer på detta idag.
Skicka en kommentar