fredag 28 augusti 2009

Läser bloggar om kyrkoval, om tro och om "kyrkaktuella frågor" Äktenskap för homosexuella tycks vara en viktig fråga. Och tydligen också Sverigedemokrater. Politik verkar vara centrum för kyrkligheten.... och så ska man rösta...

Nej jag tänker inte rösta i kyrkovalet. Varför skulle jag göra det? För det första är jag mycket osäker på om jag tror att svenska kyrkans organisation har med religion att göra över huvud taget. Och för det andra kan jag inte förstå varför man ska välja politiska företrädare för det som skulle handla om tro och bön och sånt.
I alla fall är det vad jag förväntar mig när jag någon gång kilar in i en kyrka. Att där ska man be och sjunga psalmer och hitta folk som vet att gud finns även om jag inte vet det eller ens tror det. Såna som bryter bröd och delar en bägare med vin och verkligen tror att de får i sig kristi kropp och blod och när dom gjort det reser dom sig upp och har något nytt i blicken.
Det har hänt att jag varit på såna ställen.
I Adolf Fredrik i stockholm kunde man slinka in på måndagkvällarna. Alltid, alla måndagar. Mässa och sedan fika och prat efteråt. Varmt och skönt när det var kallt ute. Ibland sa prästerna något vettigt, ibland var det nog mest ord för de redan invigda. Men på något sätt alltid på riktigt.
Men alltså, varför jag ska välja en politisk inriktning för kyrkan fattar jag inte. Om det hade handlat om tro, mission, bön, gudstjänstformer och annat som jag tror kyrkan borde syssla med.. eller om det funnits profilering när det gäller människors andliga liv eller för all del kroppsliga, om det gäller att ta ansvar för människor på marginalen...
Men nu... jag skiter högaktningsfullt i om någon är moderat eller socialdemokrat eller homosexuell eller feminist. Faktiskt skiter jag i kyrkligheten över huvud taget.
Så varför skriver jag det här inlägget då?
Jo, för att om det var på riktigt, om det fanns människor som verkligen tog det här med sin religion på allvar utan att göra en grej av det, en sekt eller något fanatiskt, då tror jag den gruppen människor skulle ha mycket att göra bara med att lyssna till alla frågor, all längtan, all vrede och all förvirring när det gäller andlighet. Och det tror jag skulle gagna samhället att det fanns människor som kunde lyssna, bära och tyst smälta - inte för att sedan övertyga någon om något, utan för att bara dela frågorna, låta samtalen växa och djupna...
Det kan man bara om man själv är trygg och förankrad i något.
Så snälla... ni som har en religion, för min skull och alla som är som jag - bråka med er gud, be och ha er, så att vi som ingen gud har kan gå an med våra frågor och vår besvikelse utan att ni tappar tron och försöker övertyga er själva genom att övertyga oss när vi ställer till det med vår misstro...
Om jag skulle hitta en kyrklighet som kunde bemöta mig så, då skulle jag kanske också kunna motivera mig att välja vilka som skulle företräda min röst i den kyrkan. För om det vore så, skulle antagligen företrädarna vara människor som inte sökte politisk makt utan något annat... odefinierbart... det där... som jag och så många andra söker...

5 kommentarer:

Cecilia N sa...

Vad är det han säger i Karl Bertil Jonsson på julafton? "Det var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!"

Jag travesterar: "Det var banne mig det riktigaste jag hört om kyrkovalet!"
Tack!

Emma sa...

Instämmer med föregående talare.

Hoppas att du finner någon, som är så bekväm i sin tro att han eller hon inte behöver försvara eller omvända andra. Det gäller nog det mesta, folk borde bli bekväma i vad de tror och tycker. Oavsett om det gäller gudar eller teknikprylar!

Cecilia N sa...

Jag vet inte om du ser så här långt senare att du fått en ny kommentar här ...

Jag var och lyssnade på Jonas Gardell idag om hans bok om Jesus.

Han sa mycket! Men han sa också mycket som var otroligt bra och upprättande predikning.

Jag hoppas han berättar samma sak på en plats nära dig, ja alla, och att man går dit. Eller sjår sig tills det kommer på tv. Men närvaron ger mer. Även om man sitter så man bara skymtar honom ibland.

Kraka sa...

Du har både rätt och fel... Man kan faktiskt både ha en tro och en politisk åskådning och vi som tror på gud är inte onda per automatik inte ens vi, som jag, som är socialister och vill arbeta för ett bättre samhälle för ALLA.
Det finns inga opolitiska frågor i livet, i alla fall inte i den del av livet som handlar om att samspela med andra.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och dina tankar!

Ebba G sa...

Kraka - det är väl klart att man kan ha både tro och politisk åskådning. Det jag menar är att kyrkan inte bör styras av politiska ställningstaganden utifrån partiprogram utan av sådant som faktiskt är sprunget ur seriösa samtal/tolkningar av den tro man företräder. Och ett samhälle för alla... finns inte. Det kommer alltid att vara så, att somliga vill något som resten förkastar, och människor är inte goda av naturen... så...Men man måste ju tro att vi ska kunna ha det tillräckligt bra.
Tack för att du läser och tänker!