torsdag 27 augusti 2009

Den här dagen började med kallt vatten. Varmvattenpannan (eller vad det nu är som gör att det kommer varmt vatten ur duschen) hade lagt av. Och jag som inte duschade i går eftersom jag inte kom upp ur sängen på hela dagen blev såklart irriterad. Tills jag kom på att här stod jag och var irriterad över att det inte kom varmvatten ur kranen i mitt eget badrum. En sån skitsak.
För ett år sedan kunde jag vara glad om jag hade en kran. Någon annans kran eller en kommunal.
När det är så lätt för mig - som själv var i skiten för ett år sedan - att glömma bort att vara tacksam för den lyx som är vardag för de flesta i det här landet, hur lätt ska det då inte vara för dem som aldrig saknat en kran.
Och faktiskt, jag förstår lite lättare hur det kommer sig, att man kan glömma dem som är fattiga. Så länge man själv inte har allt finns det ju alltid de som har det bättre, så man själv kan anse sig fattig. Och därför identifiera sig med de fattiga och inte själv behöva ge upp något, ge bort något eller ens dela med sig.
Har jag en enda dag erbjudit någon av de hemlösa en dusch??? Nej det har jag inte.
Har jag ens bjudit på en kopp kaffe? Nej det har jag inte.
Ger jag dem ett leende och en hundring i handen när de tigger? Nix.
Och så skyller jag på att om jag själv fått en hundring hade den gått till droger. Ja, men... vaddå, om jag hade sluppit torskarna... äh, jag vet inte vad jag vill säga med det här.
Men i alla fall gick den där irritationen över det kalla vattnet över i en sorts tacksamhet över att ha en egen vattenkran. Och så har jag kommit på att jag nog ska vara lite mindre tvär mot folk som behöver det jag numera faktiskt har...

11 kommentarer:

MonasUniversum sa...

30 minuter har passerat sedan jag hittade din blogg. Jag har läst varje inlägg och känner ett mindre välbehag.

Vi har så diametralt olika liv du och jag. Eller ja, det liv du en gång hade. Men det som gör mig aningen skärrad är insikten.

Insikten om att det lika gärna kunde ha varit jag.

Och jag vågar påstå att det är därborta i tonåren det avgörs.

Men jag hade tur. Med omvärlden som såg. Och gav mig andra utmaningar i stället.

För det kunde verkligen lika gärna ha varit jag.

Tack för att du bloggar. Och får mig att vakna upp och tänka lite.

Att det faktiskt var ett par skor från Louis Vuitton som fick mig att hitta hit.

Två olika världar.

Men det kunde lika gärna ha varit jag.

Vilken fantastisk människa du är. Och förmodligen varit hela tiden, om än på en lång utflykt.

Ebba G sa...

Oh, du kommer från ett annat universum... spännande!
och jag håller med - det kunde lika gärna varit jag som var du och tvärtom, jag tror det är väldigt lätt att ta några steg på fel väg... oavsett om man har haft en bra början eller inte. Och med vissa droger räcker det med ett enda litet prov... för oss som har missbrukargenen. Och den hittar till alla samhällsklasser och alla famniljer.
Såna som du behövs. Insiktsfulla människor som banar väg för oss som försöker hitta vägarna tillbaka.

MonasUniversum sa...

Tack. Den värmer.

Du. Jag har lust att skriva om din blogg, men det kommer att betyda att du kommer ha 1500 personer som ramlar in här för en koll. Är det okey, eller vill du vänta?

MonasUniversum sa...

..och du, ställ om din klocka. Det ser ut som om jag var här 16.46 men klockan är 01.46...!

Ebba G sa...

Klocka??? Öh, alltså, jag är inte så bra på det här med hur man ställer in grejjer - under broarna fanns det inte så mycket tekniska prylar, så ... tja, jag har ingen aning om att det ens finns en klocka i bloggen...

Och du får gärna skriva om min blog, jag skriver ju för att bli läst... så *barrikaderar mig för säkerhets skull bakom en uppfräst hög med gatstenar* come on!

Cecilia N sa...

Vi hade fel på husvärmen i vintras. När det var -20 ute. I en månad.

Jag har en halv aning om vad du menar.

MonasUniversum sa...

Jag ska bara klara av den här mässan först, sen kommer det...

VERA sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
VERA sa...

Hej Ebba! Hittade till dig genom en vän och jag är väldigt glad över tipset! Själv trippade jag lite snett men hittade tillbaka ganska fort (har några steg kvar också). Tänker även jag på hur lätt det hade varit att hamna väldigt fel. Droger fanns överallt men jag höll mig till alkohol. En fd vän till mig dog i somras till följd av droger och jag tänker, det kunde lika gärna varit jag. Men jag blev jurist istället. ;-)

Just detta inlägg fick mig att le fånigt, sittande här i all ensamhet. Senast idag funderade jag över varför det ska vara så himla svårt att få riktigt kallt vatten ur kranen bara för att jag bor på fjärde våningen. Min syster bor på första och hon får minsann kallt vatten direkt! Gud så fånigt... vilka problem! ;-D

Ps.. Tog bort två inlägg och la in dem igen, såg just att man kan få uppföljningskommentarer skickade till mailen! Har aldrig följt en blogg från samma "arena" som min egen så jag måste ju prova den funktionen, bara att hoppas på feedback från dig nu då! *skrattar gott* Ds...

Ebba G sa...

VERA - Menar du att du är färdig med dina studier, att du har examen, jobbar med juridik?!!! Och har klivit in i den världen från gatan... eller var du nu var med ditt missbrukarliv.
Häftigt. Det ger mig lite eld i baken du!!
I hemlighet tvivlar jag ju på att jag ska fixa den här akademiska världens alla trixiga regler. Även om jag aldrig skulle erkänna det, tänker jag nog varenda dag, att jag är på fel väg. Men jag VILL och då är det guld att läsa att någon.. Du alltså - fixat det.

Kram!

VERA sa...

Jo, jag är färdig men jag jobbar inte som jurist. Det är dock annat än alkohol som påverkat det beslutet, jag är bipolär vilket påverkat mig och mitt mående enormt mycket och jag fick diagnosen så sent som förra våren. Har i alla fall under en period arbetat som jurist om det ger dig en spark i baken! *ler*

Jag var aldrig så illa ute att gatan var mitt hem, inte ens i närheten. Mitt problem har "bara" varit att jag förstört så mycket. Relationer, ekonomi, tillit och framförallt min självkänsla.

Klart du fixar det där med utbildningen om det inte dyker upp något som hindrar dig på din väg! Jag beundrar dig i vilket fall som helst för det du redan åstadkommit! Det du redan åstadkommit kan ingen ta ifrån dig...