lördag 29 augusti 2009

Då och då kommer jag på mig själv med att tänka på den där vintern jag bodde i en kartong. Flinet vinklar sig över fejset och hjärtat slår stolta slag genom linnet. Jo, jag bodde alltså i en kartong där det både fick plats en bekväm pappersmadrass (Dagens Nyheter) och en garderob (en plastsäck). I en träback utanför hade jag dessutom ett helt kök med brännare och aluminiumgrytor. Till och med en kaffepanna med visselpip. Jag lagade aldrig mat på det där köket. Men kaffepannan var igång ibland och spritlågan var skön när det var kallt. Och det var det. Mycket kallt.
Vad är det att flina åt?
Nej, det är väl inget kul med det. Men vafan, ska man överleva får man flina åt värre saker än så. Skithus till exempel. Det kan man flina åt. Allmänna toaletter kan man glömma när man bor i en kartong. De kräver kosing. På den tiden betalades skithusbesök med enkronor. Jag tror man lägger i femmor eller tior numera i de där betalboxarna. Men alltså, enkronor har man sällan som kartongboende.
Man skiter över kanten. Kajkanten tillexempel. Vattentoa och allt, rena lyxen.
Och tänderna - dom kan man också flina åt. Du vet, tandborstar och tandkräm och sånt. Badrumsskåpet är proppfullt såklart. Nattkrämen och lilla eylinerremovern trängs med underlagskrämer och mascaraborstar.
Jag tror jag var utan tandborste i ett halvår. Käften smakade rutten krabba men vem bryr sig i en kartong? Nej just det.

I alla fall fick jag tidernas influensa mitt i vintern. Någon febertermometer hade jag ju inte men jag ger mig på, att frossan pressade upp ångan till närmare fyrtioen grader och huvudet fylldes snabbt med krossat glas. I alla fall kändes det så.
I såna lägen är det skönt med en kartong som inte bara står i lä utan också under en bro. Det regnar inte in under en tillräckligt stor bro.

Märkligt nog sträcker jag extra på mig och lyfter näsan mot himlen när jag tänker på den där vintern. Stolt att ha överlevt. Stolt att veta något som de flesta inte har en susning om.Och så minns jag somliga av annonserna i nyhetsmadrassen jag låg på. EXTRAPRIS, stod det.
49.90. Och så var det en bild på en skjorta.
Ja fyfan vilket omväxlande liv man har levt.

12 kommentarer:

Cecilia N sa...

Anade jag inte att du hade en erfarenhet som vida överskrider min.

Fröken Finemang sa...

Hej,
åh du starka kvinna!
Du skriver som en, ja inte vet jag,
fängslande, både stilmässigt och framförallt innehållsmässigt.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
/Heléne

M sa...

Tack! Tack för att du delar med dig. Nu har jag suttit här och läst, varje liten rad från början. Vad ska jag säga, du är en fantastisk människa på alla sätt och vis.

Stor, stor kram till dig.

/M

Sabina sa...

Tack för att du skriver!

Andra 19 sa...

Du skriver så bra, har läst ikapp från början idag och följer dig framöver.

Mollusqa sa...

En ny blogg jag kommer följa!

Har läst alla dina inlägg hittills och så många frågor kommer upp! Var började din historia och när, hur började slutet? Hur orkar man? Har du kontakt med alla dina barn idag?

Du skriver skönt! Lycka till med bloggandet!

åsa sa...

Tack, för att du delar med dig utav ditt liv, har läst allt du skrivit och måste säga att man blir "fångad".
Önskar dig all styrka och all lycka i ditt liv, för det är du verkligen värd!
Ha dé!

åsaiskåne sa...

Fantastiskt skrivet! Har sträckläst. Fängslande, berörande och ändå med humor.
Skriv en bok vetja!

Den hemska tvillingen sa...

Tja vad ska man säga?
Angeläget!
Starkt!
Berättansvärt! (Hittade på det ordet alldeles nyss, ganska stolt över det)
Och med ett sånt vackert språk.

Jag önskar dig allt gott.

Ebba G sa...

Den hemska tvillingen: Berättansvärt!! älskar sånadär nya ord. Man skulle starta en insamling... med eget ordkonto.

Mollusqa: man orkar för att man orkar... annars dör man. Skillnaden mellan att orka och att dö är inte ens en millimeter. Men så är det väl för alla - alltid - fast man inte behöver tänka på det alltid. Ibland är det ju lätt att orka...
Och hur allt började - det kanske kommer mellan raderna, eller i dem framöver.
Jag har kontakt med ett av barnen, de två andra är på gång...skriver mer om det senare.
Tack för att du frågar - det ger nya tankar om vad jag ska skriva.

för övrigt... bok? Nja, det är ett helt annat kapitel!

anna sa...

Hittade din blogg ikväll. Har läst allt, från början till slut.
Du skriver fantastiskt intressant, fängslande, rörande, jag hittar inte alla ord för att beskriva...

Hoppas att du får kontakt med alla dina barn.

Fortsätt berätta!
/ Anna

Miss O. sa...

Kan bara instämma.

Det var faktiskt tack vare Kim Kärnfälk, som länkade till dig, som jag hittade till dig och din blogg.

Har läst dig ett par månader nu. Helt fantastiskt att läsa om dina tankar, ditt liv och allt du varit med om. Allt är gripande. Och pricken över i:et är ironin och humorn!
Har inte varit i din sits, men jag har det nära inpå, så en del 'känns igen' med vördnad.

Snälla, sluta aldrig att skriva!! Och gör som de kloka sagt innan; Skriv en bok!! Du har gåvan. Definitivt!

Och all lycka med allt framöver.
Jag kommer följa dig troget.
Våga inte överge mig! ;-)

Kram på dig så länge.

/O.