ibland kommer minnena
kroppen skakar och fötterna skränar
det går inte att stå kvar
ändå stannar jag och låter ögonen vänja sig vid det som är mitt liv
tre trappor upp
en egen nyckel och ett badkar
En säng med mjuka kuddar och nytvättade lakan när jag själv vill.
Kylskåp där det står rester och mjölk och en burk med något mystiskt jag ännu inte smakat.
Till och med hallonsylt har jag medan jag skakar av kölden från alla de nätter jag gick utan värme.
Att lägga stålet mot huden var ett sätt att låta fötterna glömma sin oro.
Men nu stannar jag och söker en plats. Ett rum där orden får betyda mig.
Och medan jag skakar tar jag fram bevisen
tre födelsedagar att sluta gömma
skammen
och mitt eget namn.
onsdag 17 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Ebba! Din blogg ska jag följa för jag misstänker att du kommer att ge min perfekta svenssonvärld lite perspektiv. Satan vad ont det kommer att göra.
Till Comvidare: Ja, kanske det gör ont. Men tänk på att det kan göra gott också! Skickar en kram från en gammal tjackhora, fixar du den så fixar du det mesta.
...en bok.
Du borde skriva en bok.
Nä.
Du måste skriva en bok.
(Hej.)
Skicka en kommentar