Konstiga bassänger...typ

Om man bortser från att våren inte alls bodde i Pest - och inte i Buda heller, så kan man säga, att det här med att gå omkring i vårkläder i en gammal stenstad inte är så tokigt.
Fast kallt.
Iskalla vindar, till och med lite snö, inte mycket till värmeledningar och helt fel skor.
Brrrrrr.

Men vaddå, man kan hyra en bil och åka iväg till ställen som ser ut som slott där man tar av sig alla kläder, får en badrock, handdukar och en biljett med konstiga ord som betyder att man ska gå till en tjock tant som har som yrke att skrubba huden av turister och dessutom skålla dem.
Att man sedan får gå ner i underliga bassänger som ser ut som grottor och in i fullkomligt ogenomtränglig ånga innan man så småningom får återvända till den tjocka tanten som då fångar in sin turist och lägger henne i ett badkar med lera.... ja det är väl inget konstigt med det.... typ.

A och D fick såklart också varsin tjock tant, fast A:s tant nog var den tjockaste.
Sen var det världens godaste mat och på hotellet älskade dom barn och delade ut söta efterrätter i så stor mängd, att A tvingades ta med ett par tre byttor upp på rummet. Bara ifall hon skulle bli sugen mitt i natten alltså.

Vi var ju tvungna att värma upp oss rätt ofta.... så vi är väldigt rena nu.

Fast det är faktiskt skönt att vara hemma igen.
Hitta lägenheten som vi lämnade den, ta fram böckerna och datorn som fick stanna hemma.
Åsså  packa upp alla konstiga saker som på något outgrundligt sätt hamnade i våra väskor.
Små armband, sjalar, korvsnuttar och kryddblandningar.


Inte dumt alls!

Och bilden här bredvid...Sandor Bortnyiks målning... jorå, det är så man känner sig.
Typ.
Lite underlig.