Riktigt klok?

Ibland undrar jag ifall jag är riktigt klok. Eller det är jag ju. Men alltså, man vaknar en lördagmorgon och bestämmer att man ska ta med sig en baby, en skolflicka och en tonåring ut i spenaten för att solen skiner.
Och spenaten är grön.
Det är bara det att det blåser vindar från norra ishavet och solen är från sahara. Samtidigt. Så det gäller att ha kläder som täcker allt från en polexpedition till en ökensafari.
Det har man inte. Kan ju säga att svetten rinner och kölden reser håren sådana här dagar.

Och så är det det där med bil och barn. Babyskydd, förare och tre i baksätet. Jaha, och barnvagn? Nix, man har barn på ryggen i en speciell ryggsäck när man bor i norrland. Bara så ni vet. Så det där med att gå bekvämt på asfalterade parkvägar kan man glömma.

Bilen rullar fint den första milen, men sedan får chauffören en knäpp och svänger in på en sorts kostig. Gropar och stenar och pölar. Och till slut en rondell som bara har en väg in och ingen ut.
Där parkerar vi och kliver ut i det som i vintras var ett vitt kylskåp. Nu är det ett grönt inferno av myggor, fåglar och något som luktar stark parfym. Detta något visar sig vara en blandning av liljekonvaljer och vissnande häggblommor. Väldigt starkt, ungefär som att sniffa terpentin. Kan inte vara nyttigt.

Ja, och så är det alla ryggsäckar, den med barnet på Eriks rygg och den med maten på min och tonåringens ryggar. Skolflickan får en med extra kläder och picknickfilt.
Blöjor? Jodå, i fickorna på den där babyn gurglande tagit plats. Hon tycks gilla att sitta högt.

Erik hittar stigen som ska leda till en sjö. Sjön visar sig vara en grodyngelfylld göl med dybotten.
Grodyngel ser ut som förväxta spermier, vilket jag naturligtvis inte kan låta bli att kommentera till min stora dotters förskräckelse medan min lite yngre dotter inte alls tycker det är något att bry sig om.

- jamen det är väl bra att man kan se hur spermier ser ut på riktigt. Säger hon.
Och det kan man ju inte säga något mot.


Det man däremot kan säga något om och mot är det där med myggor. Myggor ser också ut som små spermier innan dom har blivit myggor. Då kallas de mygglarver och bor i gölar tillsammans med grodyngel.
De blir myggor medan man ser på. Och sedan blir man överfallen och fullkomligt galen.
I alla fall om man heter Ebba och mest bott under broar när det handlat om uteliv.

Kan ju säga att jag inte direkt uppskattar de upphöjda märken de där sticklingarna lämnar efter sig.

Men alltså, den lilla minsta gillar gölar. Kanske blir hon biolog när hon blir stor.
Tonåringen däremot brås nog på mig. Nästa vecka ska vi till stora huvudstaden hon och jag, och då har jag lovat att jag ska visa henne var jag hade min kartong.
Det blir en spännande resa det.
Säger jag och undrar igen om jag är riktigt klok.