Tider

Man har olika tider.
Morgontider och kvällstider och vår. Sen blir det antagligen sommar också, fast man inte kan tro det riktigt för maken till kall maj har jag då aldrig varit med om.
Mitt lilla knytt sover utomhus såklart, och jag har ju lärt mig, att man måste ställa vagnar i skuggan om man har pyttisar. Om det är soligt och inte längre vinter alltså.
Men i de här trakterna räknas Maj som en vintermånad. I alla fall i år. Så vagnen står där solen borde skina fast det gör den ju inte. Nejdå. Det snöar.
Eller i alla fall gjorde det det för några dagar sedan.

Och då kom gluggungen in med rosiga kinder och arga ögon, hon som numera inte längre är någon gluggunge utan en fantastiskt vacker och fulltandad superprinessa med grönt som älsklingsfärg i stället för rosa.
Men i alla fall, hon kom in och sa att nu fick det faktiskt räcka med snö för att om snön ska fortsätta att falla hela sommaren så kommer alla bilar att bli buckliga.
Och det har hon ju rätt i.
För här kanade en bil in i staketet och en annan snurrade fyra varv i slowmotion innan den hamnade i diket.
Fast det är fartbula och allt precis innan vårat staket börjar.

Jamen det är ju sant. Jag har alltså flyttat. Och har eget staket.
Ja alltså, vi har flyttat. Drömprinsen tyckte det skulle vara fint med gräs under knyttfötterna till sommaren och fick syn på ett hus som han tyckte var fint. Och vips hade ägaren dött och huset blev till salu. Och det är ändå så att drömprinsen är en sån sort som kör ambulans. Så man kan ju, eller det kan man inte. Men visst är det en makaber tanke att han.

Nåja.
Jag fick alltså världens finaste lägenhet högst upp i huset och ändå har vi flyttat. Till ett hus, ett helt eget hus med gräsmattor och rabatter och en massa snöskottning. På vintern alltså. För nu i Maj fick snön smälta själv fast det kom en hel decimeter. Nästan.
Jag som själv brukat stjäla trosor från trädgårdstvättlinor har nu en egen tvättlina där jag hänger mina dyrt betalade nytvättade trosor. Och vet att man kan bli av med dem för att det finns människor som saknar något att skyla murran med.
Och så har vi källartrappa. En otäck brant källartrappa med vassa trappkanter där superprinsessor testar sina superkrafter och lyckas ramla utan att slå ut en enda tand.
Väldigt spännande.

Häromdagen försökte jag hitta en nyckel till den där dörren. Den som leder till trappan alltså.
Det finns en skokartong full med nycklar i huset. Jag tror den stod här när vi kom och jag tänkte såklart, att det skulle finnas någon nyckel som passade.
Det gjorde det inte.
Så jag bytte blöja på knyttet och packade ner henne i vagnen och gick till den där affären som har allt och köpte en hasp som jag skruvade fast överst på dörren.
För att superprinsessor inte ska nå den.
Men superprinsessor löser sådant utan att ens tänka. Dom tar helt enkelt en byrå. Släpar fram den till dörren och vips är haspen avlyft.
Och tänk att tänderna klarade sig den gången också.

Det är spännande att ha hus.
Och snart måste jag börja pendla igen. Det blir också spännande och lite tröttsamt för huset ligger liksom inte i city.
Men man kanske kan läsa lagen på bussen. Eller ha den på pakethållaren till tåget.
För det är klart, om man ska bli något här i världen får man gno.
På ett annat sätt än på gatan.

Jorå
Och tänderna ska lagas, ja inte superprinsessans men mina.
Fast jag inte ramlat nerför källartrappan en enda gång.
Men vet ni, jag har inte längtat tillbaka till plattan en enda gång sedan klockan tre på juldagen.
Det borde firas på något sätt.
Skriver jag och hör att det sprakar på ett välkänt sätt i en blöjbak som ligger på ett rätt olämpligt ställe om den skulle börja läcka.
Så man får återgå till plikterna och kärleken.

Det är inte så dumt det.