tisdag 15 maj 2012

Gamla linor...

Att man aldrig lär sig.
Jag kände en snubbe för länge sedan som höll mig med pulver mot att jag höll honom med en del kroppsliga tjänster. Inte ovanligt för min del. Jag hade en del såna kontakter.
Den där snubben, vi kan kalla honom Carl, var rätt trevlig när han var lagom påtänd. Lätt att prata med, rolig faktiskt. Och så hade han en massa intressanta teorier.
Fast det som gjorde att man fastnade för honom var nog att han såg till att man kände sig behövd. Han behövde prata. Han behövde tänka högt, han kom med fina ord om hur bra man kunde lyssna och vilka fina svar man hade.
Så han kom med sitt pulver och jag levererade sex och prat och kände mig rätt nöjd med sakernas tillstånd.
Carl försvann så småningom in i en annan sorts liv. Ett med lite mer glamourösa förtecken. Mycket pengar och lite finare horor.
Han fick inbjudningar till premiärer och kunde lägga linor på kristall. Helt öppet.

Jag såg honom utklädd till något som skulle lukta pengar men som mest stank dålig smak. Och sedan blev han åtalad för något och försvann ett par år.

Nu har han ringt flera gånger. Bett att få komma och hälsa på. Och sagt att han är både drogfri och fattig.
Så okej då. Kom då.
Och det gjorde han. Vi tog en fika på stan för ett par veckor sedan. Och skulle ta en till idag.
Jag kom med barnvagn och allt och tänkte att det skulle vara rätt skönt att sitta ute i solen en stund.
Men alltså, man ska inte tro att fan byter personlighet bara för att han bytt kläder.
Där sitter karjäveln och dricker kaffe med mig och barnvagnen och har mage att fråga om det skulle vara ok att byta lite tjänster. Som förr.
Jamen vad tror han.


Att man aldrig lär sig.
Om jag hade varit det minsta lilla mottaglig för något pulverliknande, om suget hade funnits närmare än fem mil bort, om livet hade varit det minsta lilla knepigt... då hade jag antagligen helt enkelt gått med på det och tyckt att javadfan.
Och suttit i skiten igen.

Usch. Fast den här gången hade han inget för att han försökte få mig att känna mig som hans enda räddning.
Jävla typ.


Förresten, förlåt alla fula ord. Vi har pratat om sånt jag och tjejjerna. Det där med fula ord och fina.
Och kommit fram till att man får använda såna ord när det handlar om fula saker.
Så det gör jag. Och tjejjerna också.
Tonåringen kom hem en dag och sa att en jävel hade tagit henne på brösten utan att fråga. Och det var ju en relevant benämning på någon som gör sånt.

Så jag har bestämt att jag använder de där orden när det behöver understrykas att det handlar om riktigt fula företeelser. Så att orden får behålla sin mening liksom.

...

6 kommentarer:

Cicki sa...

Ibland kan man fundera över hur en del tänker. Han borde ju varit glad att det gått bra för dig. Det är väl sånt som gör att många hamnar tillbaka i kriminalitet och/eller drogmissbruk. Någon sk kompis lockar igen med det man borde tacka nej till.

Ang fula ord får jag tänka mig för numera så jag inte lär vår lilla solstråle allt för mycket av sånt. Hon är lättlärd och växlar som ingenting mellan engelskan och svenskan fast hon bara är tre år. Så ett och annat fulord skulle nog lätt fastna också.

Cecilia N sa...

WOW!

Jag sitter vid en dator utan mina favoriter inlagd och tänkte ta en genväg till Monas universum och mindes att du hade en länk.

Så jag gick hit och förväntade mig se hejdåinlägget som jag sett så många gånger och som fått mig att fundera över hur det är med dig.

Och så är du tillbaka här! Med en på armen, en superprinsessa och en tonåring på deltid, med eget staket och gräs!

Mona har fått vänta ett tag för här var jag ju tvungen att läsa ikapp "hela året".

Å så glad jag är att se dig!
Och hoppas att det finns någon som kan nypa Försäkringskassan i örat åt Korpen.

Ebba G sa...

Det känns speciellt när människor som läst från början kommer tillbaka och kommenterar såhär. Ni är för fina ni! Förresten, det är underligt att se statistiken. Folk har läst fast inget har skrivits. Eller kanske använt som länkpats. Men i alla fall känns det varmt i hela mig när jag ser era kommentarer.
Och försäkringskassan är riktiga svin som bökar i jord där dom själva bajsat.

Cecilia N sa...

Jag hade en bra FK-tant, för sisådär tio år sen, när jag var sjuk. Men hon har gått i pension och stället strukturerats om och knölats till och beskärts och snålats på och fått konstiga direktiv så det förvånar mig att någon orkar jobba kvar.

Jag var lite lågmäld när jag inte skrev sparka på smalbenen i förra kommentaren, men sånt behövs tror jag.
I min och Korpens kommun tror jag det finns "sparkhjälp", både offentlig och ideell.

Ebba G sa...

Tror inte Korpen vet om det där med sparkhjälp. Skulle nog vara bra att få lite sånt...

Laila sa...

Vad starkt av dig att stå emot! Du gör mig riktigt stolt!