Om hyror och annat boende

Det händer rätt ofta att folk vill veta hur det var att bo utomhus på vintern.  Och att dom vill höra att jag klarade mig under broarna och i trapphusen.
De flesta ryser när man berättar om tjugo minusgrader men fattar såklart inte. Dom som sovit utomhus på vintern har haft vintersovsäck och tänt brasor och så.

Jag har aldrig haft någon sovsäck. Men klarat mig med filtar och så får man ju vara vaken om man inte hittar en olåst port. Man kan inte sova när det är minusgrader. I alla fall kan inte jag det.
Fast för det mesta har jag ju sovit hos någon som fått betalt med kroppsliga tjänster.
Enkelt.
Men det vill folk i allmänhet inte veta så mycket om. Jag förstår dem. Vad ska de svara, för samtal betyder ju att man svarar på varandras utsagor.
- ja, jag betalade ju med mig själv alltså. Gångbar valuta i de här sammanhangen.
- Så... ja, hur mycket kostar en säng för en natt då?
- En avsugning brukar vara ett lagom pris. Och så får man ju finnas till hands om det behövs mer.
- Aha. Moms? Betalar man hotellmoms eller räknas det som att du säljer en vara, förresten vem säljer till vem i ett sånt här sammanhang?
- Nej du, vi kör svart. Eller vi gjorde det. Nu kanske man kan få RUT-avdrag.

Nej, det blir för svårt. Så i allmänhet låter det ungefär såhär
- Oftast fick man ju sova över hos någon kompis.
- Mhm, man hjälps väl åt.
- Ja. Delar allt liksom.
- Fint

Och liknande lögner. Man delar kanyler och sjukdomar. Det är vad man delar. Och såklart en sorts liv som är obegripligt för vem som helst som inte lever det.

Men liksom, jag levde ju utan bostad i massa år. Bodde hos folk, i trappor, under broar och ett långt tag i ett vindsförråd som faktiskt till och med tillhandahöll säng och lakan och allt. Det var säkert femti grader varmt där när solen låg på plåttaket ovanför på sommaren.
Det var ett bra ställe. Ingen kom dit på nätterna, det var olåst in till de där åtta förråden, bara tre användes till förvaring och i de två andra stod bara några gamla skåp och kartonger. In till mitt förråd var det en dörr med ett enkelt litet lås som satt fast i två böjda spikar. Bara att dra ut alltså.
Och där inne fanns en gammal säng jag kunde dra ut och en madrass och lakan och till och med ett täcke. Rent men dammigt tills jag hade solkat ner det med både det ena och det andra.
Man var inte så hygienisk på den där tiden.
En kväll var dörren till vindsutrymmet låst med ett nytt lås. Och jag kände mig vräkt och förlorade grejjerna jag lämnat där. Såklart.
Men det var ju skönt så länge det varade.

Herregud, nu sitter jag i ett hus och har egen vind där ingen bor. (Fast vi kanske ska inreda den, det finns plats för två små rum om man vill)

Livet blir inte det man tänker sig när man tänker efter.