Morgonbabysar och somliga mammor...

Små babysar vaknar tidigt och vill ha sällskap. Jo dom är hungriga också och har våta blöjor. Men när dom fått mat och torrt vill dom gosa och prata och sprattla och berätta om livet i magen och utanför.
Mammor förväntas fixa det praktiska och berätta om spännande saker som fanns utanför magen och alltså numera finns på samma sida som babyn vad gäller mammas hud. Innanför och utanför är viktiga saker.

Det märker man när det är dags att ta på tröjor och annat som gör att det känns som om man måste vara innanför innan man åter kommer ut. Det är inte populärt. Eller det har inte varit det. Igår hände det festliga, att den här fyrbarnsmamman kom på att man kunde leka tittut. Och att den lilla pyttisen tyckte att det var rätt kul.

Gissa om mamman blev varm inuti då! Och sen kom alla dom där känslorna som alltid kommer när man minns hur det var förra gången och förra. Och förrförra. Allt som inte blev. Allt man missade och allt ungarna tvingades svälja. Att mamman inte var där, inte var någon tittutmamma. Men en som försvann och aldrig tittade in igen. Förrän långt senare då, och att dom ungarna vill ha mig nu är ett mirakel.

Men alltså, mammor som vaknar klockan fem tillsammans med sina små sällskapssjuka babysar och tycker att det är det bästa som hänt dem kan inte vara riktigt kloka oavsett om dom är bra mammor eller inte.
Klockan fem!
Ska man verkligen behöva ha teparty med ett litet glitteröga vid den tiden på dygnet? Eller är det rimligt att lite småsurt byta och mata och sedan grymta något om att visserligen är det ljust och att pappa snarkar men man ska faktiskt sova färdigt innan man kliver upp.
Så vad gör en fyrbarnsmamma? Som väl borde vara erfaren nog att veta?
Jorå, hon tar den där lilla pladderungen till sängen och bäddar med kuddar och små mjuka nallar och annat smått. Sen halvsovs det. Till klockan åtta då den lilla behagar helsova just när mammans sovhormoner blivit helt utnötta och hela kroppen skriker efter frukost.

Jamen det kan ju vara rätt skönt att få lite egentid också. Tänker man och låter liten ligga kvar med snarkstor medan man går upp och fixar mackor och kaffe och väntar på att skolflickan och tonåringen ska vakna.
Sen inser man något.
Dom borde ha vaknat för länge sedan. Det är måndag. Och skolan. Och bussen och frukosten och fan också man är som en påse hö som inte tänker en enda självständig tanke.

Ja det är som det är med somliga mammor.

Fast nu är båda två iväg med var sin förlåtlapp till var sin skola.

Och inne i sovrummet snarkar liten ikapp med stor.


Suck.