Om att svara i telefon

Ja och så är det ju dom där gamla snubbarna som hör av sig ibland för att dom vill ha pengar eller något annat.
Dom vill alltid ha något.
Jag vet hur det är. Man har ingen nytta av folk som inte kan ge något. Det är så det är i drogvärlden och förresten i en del andra världar också. Men jag vet ju mest om den.

Man blir väldigt duktig på att berätta varför man behöver något. Och kommer med långa förklaringar om hur man ska betala tillbaka eller varför det skulle kunna vara lönsamt för någon att hjälpa till.
Man ljuger och vädjar. Gråter om det behövs. Berättar hur eländigt det är. Och det är det ju.

Och nu är jag alltså på andra sidan den där telefonlinjen. Den som får lyssna till alla de där berättelserna om att det kommer pengar på fredag och att man måste bara betala elen eller maten eller vad det nu är som är det man visar upp.

Och jag blir den där jxxxla moraltanten som säger att vadxxx, du kan väl vara ärlig mot mig i alla fall. Det är ju en fix du vill åt. Du har ingen hyra att betala och har du det så grattis. Men jag betalar inga hyror åt folk. Du kan komma hit och sova i gästrummet om du vill. Drogfri alltså. Jag har barn.
Säger jag och hör hur folk kippar efter andan och tar sats och sen kommer det något om gamla tider och vafan du kan väl ställa upp. Och det kan jag inte.
Men jag kan rekommendera ett bra diskjobb.

Jo jag har blivit en kärring.
En rätt lycklig kärring faktiskt.