Lök... alltid en massa lök.
grönvit, gul, genomskinlig och starkt rörande.
Tårdrypande

Och så går jag de där femtio stegen mellan löken och min port.

- Ebba!
Hör jag någon ropa

Någon som väntat. Bara sådär.

Och nu puttrar löken i min stekpanna, skalad och skuren av någon annan än mig själv.
Jag sitter nyduschad och blogar
medan maten läggs upp på tallrikar
någon tänder levande ljus och häller upp rubinrött vin ur dyra flaskor

Jag blogar vidare
medan dofterna sprider sig och ögonen mest vill tindra ikapp med de där ljuslågorna som dansar två meter bort.

Mer än så behöver jag inte.
I morgon är en annan dag

Men i kväll ska jag njuta