Det här har varit en tänkdag. A. har lärt mig det ordet. Tänkdag.
Det är en sån dag som man bara tänker, inte gör det man tänker alltså. Man bara tänker.
Ja, och så har jag ju varit på studiebesök i dagisvärlden.
Men tänket... mest har det handlat om det där med att prata om droger och annat som har med det liv jag levt.
Och så har jag läst kommentarer. Tagit in synpunkter, processat och fått hjälp med synvinklar jag nog inte kommit på själv.
Det där med hur jag själv ska klara av att prata om något jag inte riktigt lämnat.
Det är inte ens ett år sedan jag tänkte att det kanske skulle vara bra med ett litet uppehåll...
Och det att barn kan vara grymma mot varandra. Det är inte en merit i allas ögon, att ha en mamma som gått på gatan.
Slutsatsen ... det är fler saker som talar mot än som talar för.
I alla fall just nu.
Så... nej, jag är ledsen att göra dig besviken D. Men jag kan inte komma och prata om droger eller hemlöshet just nu. Jag fixar inte det, det är liksom för tidigt. Sen kan jag ju också vara tråkvuxen och tycka, att jag inte vill utsätta dig för risken att bli illa omtyckt för att du har en biomamma som levt på gatan....
Så... nu känner jag mig en aning klok och en aning dum.
Det är OK
helt OK.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Rätt tänkt,och lite dum och lite klok är vi väl lite till mans.......
Papillon
Hej Starka Du !
Du gör ett enastående jobb, bara genom att ta dig igenom dagarna utan droger.
Din tid till att dela med dig kommer.
Kram
Stå på dig Ebba!
Låt ingen fresta dig att ställa upp som frälst eller frälsare...
Du måste ha din tid.
Oh, min käre Papillon, du har som vanligt så rätt. Man är nog både dum och klok. Hela tiden och samtidigt.
Eva T- nja, för det mesta är det inte så svårt att låta bli drogerna. Jag jobbar och står i, läser och träffar ungar. Suget kommer liksom inte åt mig då. Men.. var tredje dag ungefär, är det som djävulen själv sätter klorna i mig... och var tredje dag kan komma närsomhelst. Men det är inte ett dugg synd om mig. Tro inte det.
Jan - Har aldrig tänkt så, men det är klart. Både rollen som "frälst" och "frälsare" är sånt man i kristna kretsar borde använda ordet "frestelser" om. Båda delarna är naturligtvis bara en sorts fanér.En mer eller mindre stabil yta. Sanningen om en människa är väl att man aldrig kan vara något annat än både ond och god, klok och dum... inte bara det ena eller det andra. Fast... jag vet inte, är man också både "frälst" och frälsare"?
Dessutom - mina fördomar får sig en törn, när just du varnar för frälstrollen! Tack!
Jag förstår dig, men ungar hittar saker att retas för oavsett, bara de vill vara jävliga! Att ha en mamma som är gay är inte heller lätt, men min dotter knäpper bråkstakarna på näsan bättre än vad jag nånsin hade fixat i hennes ålder. Att se olika sidor av tillvaron gör dem starka! Nu har hennes pappa dessutom kärat ner sig i en kvinna med ett handikapp så jag ser möjligheterna för att mitt barn kommer bli medkännande för sin omvärld som vuxen!
Skicka en kommentar