Det är det här med att tro på något....

Min lilla prinsessa ville att jag skulle sjunga något som en ängel hade sagt.

Bara sådär.
Det är bara det att jag inte kan några änglasånger.

-jamen hitta på en så växer det ut vingar och så blir du en ängel

-jag som trodde att alla änglar var döda människor, säger jag och tänker lite för sent att det här var ju inte ett samtal jag ville ha just nu.

Men jag hade inte behövt oroa mig.

- Du! sa hon

- Ja. svarade jag.

- Döda människor är döda sörru. Och dom är inga änglar.

- Hur menar du? frågade jag som, som vanligt inte riktigt hängde med i hennes bråddjup

- Jo dom är sig själva fast döda.

- Uhum.

- och då behöver man inga vingar för att då flyger man av sig själv. Sjung en såndär änglasång nu.

Och jag som inte är speciellt musikalisk lallade något madonnaaktigt "like a virgin" - typ.

- På svenska. kom det då. - för jag kan inte engliska.

- som en oskuld.... sjöng jag i luren utan att blinka. Sen blinkade jag. Och rodnade. Nä, jag hade inte tänkt mig det samtalet heller.

- Vad är oskuld? kom det såklart.

- öh.

- vuxengrej va?

- mm

- ja jag vet. Min mamma som inte födde mig själv är oskuld. Man blir det ifall man inte får egna barn sörru.

Så nu vet jag.