Man ska ha husvagn och bubbelbad!

Man stuvar in barn och kläder och en massa annat i en bil, hänger en husvagn bakom och leker att man är Kalle Anka på semester.
Vägarna snirklar sig som om dom fått klåda och så länge det är asfalt på dem är det väl ok men sedan.
Ja alltså, man får vara noga med att ha kissat innan.
Och så går man ut ur bilen när det är dags att rasta och upptäcker att det inte finns plats för en människa fast man kört mil efter mil utan att se ett enda spår efter någon med två ben. Utom det där att det finns en väg alltså. För den lär ju vara byggd av folk.

Men alltså. Det finns inte plats för en människa om man med människa menar en som ogillar att bli genomborrad av diverse pinoredskap.
Vi är i en del av landet där det finns något som kallas bromsar men inte är en del av en bil alltså. Och så vimlar det av en sorts mycket små insekter som tycker att linningen på ett par jeans är en utmaning. Man får svart bälte under bältet om man säger.

Skolflickan och tonåringen som hade tänkt kissa lite lätt där på vägkanten gör inte det. De vägrar exponera ytterligare stickpunkter och säger att de hellre kissar på sig.
Erik menar, att lite får man tåla för utsikten.
Det är fem mil till närmaste bensinmack där det förhoppningsvis finns toa.
Fast skolflickan tycker att vi kan öppna husvagnen för där kan man ju gå in som i ett vanligt hus.
Och det har hon ju rätt i så vi öppnar husvagnen fast Erik envisas med att låta sina ädlare delar bli genomsökta av diverse småkryp. Han tycker det hör till. Att man ska härdas. Fast man har husvagn.
Jag är bara glad, att jag vägrade gå med på blöjbyten i tältmiljö.
Fast visst är det snygg utsikt. Absolut.
Men vi kör vidare en bit tills vi hittar ett ställe som Erik säger är ett blåshål så där ska vi få vara ifred för de värsta småkrypen.

"insekter", teckning av Burasuko

Husvagnen backar han in på en stickväg, fäller ut benen och säger att här ska vi bo ett tag.
Och han har rätt i att de där små otäckingarna är något färre här. Så Ok. Vi stannar och jag tänker, att man kan väl stå ut ett tag. En natt eller så.

När vi vaknar nästa morgon är det inte mer än tre grader ute. Juli. Tre grader. Sätt ihop det med kusar (som faktiskt inte är där just då) och hungriga barn och en rätt trött Ebba. Himla kul grötmorgon. Liten har lust att testa om alla hårstrån sitter fast om man drar i dem eller om man kan få loss några ifall man tar i lite extra och Erik har inte tid att göra något annat än att packa ryggsäckar. En till alla utom liten och sig själv. Liten ska nämligen sitta i en bärstol på hans rygg. (Och i bärstolen packas blöjor och annat smått som får plats under rumpan på en liten fjäril.

När vi ätit och grälat och försonats och blivit snälla och satt på oss ylletröja och fina kängor hänger vi ryggsäckarna på oss och börjar gå. Uppför.
Sen går vi lite mer uppför. Och ser ett par tre renar medan vi går ännu mer uppför.
Det är svårt att förstå att det kan finnas så mycket uppför i ett litet land.
Det är då vi börjar tänka på att vända. Några av oss. Man skulle kunna vända, ta första bästa bil tillbaka till ett plattare landområde och till exempel börja hacka lök.
Vi pratar lite om det och Erik säger att det bara är en liten bit kvar. Inte längre än vi redan gått.
Typ.
Och det har vi ju klarat så då ska vi väl klara det en gång till. Säger han.
Suck.

Nåja.
Vi tar oss vidare uppåt och uppåt och sedan lite neråt tills vi ser stället.
Det ser ut som om någon väldigt begåvad stadsarkitekt lekt med vatten och skuggor. Grå husfasader, vit markbeläggning, lite gröna buskar och ett fantastiskt vattenfall i flera dimensioner.
Här och där finns infällda bubbelbad i marmor. Ser det ut som alltså.
Jamen om han hade sagt vart vi skulle. Fast vi hade inte trott honom. Och precis när vi tar av oss de där otäcka ryggsäckarna kommer solen också.

Jag kan ju säga, att de där marmorbadkaren är bland det lyxigaste jag suttit i någonsin.
Det enda som fattades var väl lite varmvatten. Fast solen var som en gasolspis, tror det hade gått att steka ägg på hällarna om man bara hade haft något med sig.
Kan ju säga också för den som har lust att bli en aning avundsjuk, att vi åt fjällöring kryddad med en sorts lök som växte vilt. Och så fick vi bubbelvatten direkt ur källan.

bild: Saskia Ozon

Vi glömde faktiskt bort de där som bits och sticks. Fast vi var helt nakna.
Tills vi kom tillbaka till husvagnen och skulle sova.
Men det är en annan historia och den har jag inte tänkt skriva här. Nån måtta på intima detaljer får det vara!