Prinsotta

Hallå

här har man varit drogernas drottning med egen horlicens. Och så kommer man till en liten norrländsk stadshåla och hittar en sylta att bli svenne i.

Och vad upptäcker man?

Jo att på nyårsafton är man en ljuv jungfru.

Åtminstone om man jämför med de där skränskockarna som väller in och ska ha rinnande käk. Alkoholpuré med ölsås. Typ.

Fyfan vilket snusk som väller ut ur deras munnar medan de mosar det vi bjuder på mellan sina käkar. Herregud vilka svarta psalmer!

Jag var placerad i skottgluggen mellan köket och borden. Där maten langas. Ibland kom den tillbaka som projektiler genom luften. Det är sant. Hasselbackspotatis är som värsta ammunitionen när borden har krig med varandra. Och halvlitersstopen som tänktes för strupen hamnar i håret på bästa grannen. För att bästa grannen gillar katter i stället för ormar. Typ.

Klockan halvfyra var köket städat och restaurangen fullkomligt tömd på energi och glassplitter.

Och jag själv på illusioner.

Klockan tre minuter över halvfyra slank jag in genom min dörr och rätt in i den varmaste goaste doft som finns. Den där som heter famn. Och middagen (eller vad det heter sådär mitt i natten) stod dukad med levande ljus och allt. Massa god mat. Och jag var vrålhungrig såklart.
Jag är alltid vrålhungrig. Ge mig en halv kalv och jag käkar upp den.

Fast det var inte en halv kalv på bordet. Det var något som kommit ur havet dagen innan. Färskt och sauterat och omsorgsfullt upplagt med god sås och mildkryddat ris. Champagne... ja vad ska det annars vara en nyårsotta? Moêt et Chandon tror jag det stod på flaskan fast jag inte kan franska ett dugg. Ah!!! Gott.

Och nu kära vänner, medan disken diskar sig själv med hjälp av ett par prinshänder ska jag passa på att önska alla mina goa blogvänner en god fortsättning och förhoppningsvis en mild bakfylla... om det nu var någon av er jag mötte i restaurangen....

Nu hägrar sängen.

Och en nydiskad prins.