Ögonen värker och magen känns som en urvriden disktrasa. Huvudet har hängt upp sig på en krok utanför mig själv som jag inte längre vet något om. Jag själv. Vilket själv? Vem då?
I går träffade jag det där lilla skolbarnet som jag en gång sägs ha fött fram. Burit under mitt hjärta - heter det väl med poetord. Mamma. Jag? Nej jag är ingen mamma. För mindre än två år sedan låg jag utslagen på en toalett på centralen. En dyr toalett. Kostar skjortan att gå in där och jag minns inte ens om jag pissade. Inte minns jag att jag någonsin kom ut ur båset heller. Jag var så borta, att döden och jag möttes på ett hårstrås avstånd. Knarkhora... Jag? Nej alltså, jag är inskriven på juridicum och ska plugga järnet i minst fyra år. Läser så ögonen blöder. Säger tre meningar på en hel dag och det blir kalabalik. Student alltså. Jag??
Nej alltså, jag jobbar ju i köket, kallskänken för det mesta, på en restaurang som inte direkt är trestjärnig men rätt OK. Hackar lök och slänger käft med chefen. Ropar siffror som betyder bord och häller sås på rätt tallrik. Kallskänka/köksbiträde/lökhackare... Jag??? Näe, jag sätter på torskar. Eller, jag satte på torskar. mot betalning. Pissade på ett par som ville bli pissade på, slickade banankräm från en jävla kuk och blev slickad i skrevet av en annan jävel med kuk. Hora alltså. Jag???
Jag vet inte. Ögonen värker och magen känns som en urvriden disktrasa.
Och den berömda tårcontainern har en påfyllningstakt värdig en modern mjölkbil.
Utflödet vill jag inte ens nämna. Fattar inte att det är möjligt.
Så jag kanske har konverterat. Blivit gråterska i något exotiskt land någonstans i världen. Det är bara det att det är lite väl kyligt för att tro det. Och språket. Man talar svenska...
En annan dag ska jag resa mig upp och bestämma mig för vem jag är.
Men i dag
tja, idag är jag väl en urvriden trasa med vattniga ögon som värker.
Helt enkelt.
onsdag 16 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Att våga vara svag är att vara riktigt stark i mina ögon! Det känns så naturligt med att kroppen reagerar på allt du går igenom kloka modiga tjej!
Du gör det så bra!!
Kram
alla har vi mer eller mindre urvridna gråttrasedagar emellanåt. Tror de är en förutsättning för att samla ihop och traska vidare.
Du är mitt upp i en omvandlingsprocess som heter duga, så trasdagarna är nog oundvikliga. och kanske tom ganska bra?
Du är klockren som vanligt. Var tvungen att läsa upp det för min sambon. Urvridna disktrasor är vi väl lite till mans då och då. Det finns perioder i mitt liv när tårarna knappt räckt till. Ändå är de tillfällena som en piss i Atlanten i jämförelse mot vad du varit med om. Gråt ut när du behöver det. Gråt renar. Och så får man så vackra ögon av det. Påstås det i alla fall.......
De där dagarna ska också gås igenom, för att komma ut på andra sidan och hittat lite mer kraft och ork för att gå vidare. Du fixar det och du har redan visat på enorm styrka som kan göra mig alldeles knäsvag.
Kram Lizette
Det är tydligt att man levt sitt liv i en skyddad verkstad!
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur ditt liv har varit och vad du har genomgått. Du berättar så talande men ändå kan man inte förstå att det var din verklighet, ditt liv. Man blir så avtrubbad av all skit de visar på nyheterna att man knappt tror att det de berättar är sanning.
I vilket fall som helst så är jag grymt imponerad av dig och som de andra, tidigare skrivit så är det du går igenom en helt naturlig process. Allt skit som du gått igenom måste ut!
Tack för att du berättar om hur verkligheten kan se ut - om man inte passar sig.
Kram Jenny
Perfekt - ut med skiten bara! Inte konstigt att det är mycket, du har ju samlat ett tag.
Styrkekramar Malin
Men du, är du inte som vi andra? Som rymmer en massa personer, lite smått scizofren (orkar inte kolla stavningen) och kan pendla mellan den ena och den andra?
Jag är en massa olika och ibland så jävla liten, rädd och dum att man blir knas.
Och du, dottern är klok som en uggla och du får bli förbannad och hämdlysten. (Fast du får nog försöka dölja det ;-)
Ha det gott och ta hand om dig i denna dag.
Oj så många gånger jag har känt som du beskriver det! Och ändå har jag marginellt med skit att gråta över i jämförelse med vad du har i ryggsäcken.
Gråt - det brukar bara bli bättre sen.
Kram
Du är en ocean av styrkekraft. Ha en ledsendag. Det behöver du. Sen är du glad igen. Kram o heja dig
Man får vara liten ynklig och urvriden där emellan. Det måste man få vara för att orka fortsätta framåt. Heja dig ialla fall. ♥
Ryggsackar har vi alla, fyllda med diverse tyngder. Men det finns ingen regel i livet som forbjuder oss att vi staller ner ryggsacken ett tag och bara ar for stunden. Prova att ta av dig axelremmarna,knapp upp midjeremmen, stall ner och strack pa ryggen, det brukar hjalpa lite.
Tack for ditt skrivsatt!
Ruffsig
Läser, men kan inte formulera någon vettig kommentar. Håller tummarna att magen vecklar ut sig och känns trevlig igen och att vägen framåt fungerar.
Vill bara skriva att jag tänker på dig, hittar inga tröstande ord för vad har jag att komma med för tröst till dig när jag inte ens kan föreställa mig det helvete du genomlidit och det du står inför nu...
En stor varm kram skulle jag ge dig i alla fall om jag träffade dig!
Skicka en kommentar