En gathoras bekännelser

Nej men det är helt enkelt så, att mitt liv inte längre ska skrivas...

2011-06-12T17:35:00.000+02:00

Men snälla alla
Jag mår bra. Har inte återgått till gatlivet.
Om korpen kraxar så är det om någon annan eller i en annan tid. Hon är litterär den fågeln.
Det är bara det, att nu är jag mamma. Och då passar det dåligt, att ha en blogg som handlar om saker som barn inte ska behöva veta att mammor brottas med.

I en annan tid, när barnen är stora och somliga Ebbor klär sig i domarkläder kan det hända, att det kommer en bok. Eller en annan sida med livsförunderligheter.
Till dess får ni nöja er med de gamla noteringarna.
Det är historia.

Men en sak måste jag nog skriva - egentligen väldigt stort.
Jag älskar er som läst, uppmuntrat och skrattat.
Tack !
Verkligen innerligt tack!

Och vem vet... en vacker dag träffas vi på gatan någonstans utan att veta vilka vi är, och så ler vi mot varandra sådär som svennar ler. Med icakassen i ena handen och en liten snorunge i den andra.
Det är drömmen det.
En såndär sanndröm.

/Ebba

om att äta harägg

2011-04-25T08:08:00.000+02:00

Hemma hos oss har vi hittat en sorts speciella ägg som harar lägger när dom ska få ungar. Harar kommer i olika varianter nämligen. Och den sort som inte däggar äggar.
Det är väldigt praktiskt för att de små äggcellerna som ska bli harar är formade av alla möjliga sorters stärkelse som spjälkats i, för sinnena relativt aptitliga former.
Skelettet kommer i gelatinform tillsammans med bindväv och en lång rad sockerarter som nog ska ge energi åt det lilla fostret. Det som om ägget i stället för att vara indelat i äggvita och äggula har blandat alla ingredienser och gjort smådelar som nog så småningom ska transformeras och bli en liten harunge.
Om man inte hittar äggen och kokar och äter. De kokar redan i rumstemperatur, så den detaljen behöver man inte tänka på.
Vi har hittat ett tiotal i olika färger och storlekar - inomhus - harar är lite dumma så de kan lägga dem nästan vartsomhelst och låta dem koka så att fostret dör. Man får väl tänka sig, att de ägg som läggs före påsk, under vinterhalvåret, och då hamnar under granar och på andra lite kyligare ställen, klarar sig bättre. För det är ju helt klart så, att påskharar är rätt vanligt förekommande ändå. Med tanke på antalet ägg som hittas.

En sak ska man tänka på när man samlar, och det är, att för mycket frossande kan medföra ett visst illamående.
Och att gammalt sparat ägginnehåll i allmänhet inte alls smakar hare.

....

Bara en stor jävla häck

2011-04-24T21:18:00.000+02:00

Ja jag minns ju hur det var för bara några år sedan när sommarvärmen kom och man kunde kasta bort vinterkläderna.
Jag kastade alltid mina i någon container. Sen plockade jag på mig sommarkläder. Alltid lika lätt att få tag på om man ser ut som folk.
Om man ser ut som en jävla gathora är det svårare. Så på slutet var det i princip tji att gå in och stjäla på dom vanliga ställena.
Men tvättstugor kan stå öppna eller gå att öppna. Och en del folk liksom vill att man ska plocka grejjer från deras bilar. Jag menar, om dom lämnar vrålåket helt öppet.

I år plockar jag fram sommarkläder ur en blåmålad garderob och börjar storgråta.
Sen försöker jag sätta på mig ett par byxor som inte går om baken och fattar att här har samlats kilon. Fast jag spytt galla dom tre senaste veckorna.
Och så tjuter jag igen.
Jamen hajja då. Hur kul är det att hela livet bara är en enda jävla omöjlig historia att få ihop så att upp blir upp och ner blir ner.
Jag har landat i ett stort hål där allt är som jag drömde att det skulle vara.
När jag var tolv. Typ.
Men vem är jag mitt i alltihop? En jävla tjackhora som leker svenne eller någon som lyckats med något som antagligen är rätt häftigt. Som man kan beundra om man skulle vara böjd åt det hållet.
Eller bara vara tacksam över om man är böjd åt ett annat håll.

Och suget då?
Kommer och går. Det sägs att det kan komma och gå i femti år.
Ungefär som herpes.
Plötsligt är det där. Och man kan bara lägga på lite salva och se glad ut.

Sen är det mitt i en massa tentamensskrivningar och inlämningsuppgifter och föräldrarträffar och möten och fan och hans morfars far som ska klaras av utan att man har någon bruksanvisning.
Det är rätt tight.

Men jag har ju inte glömt er.
bara det att det är en massa annat i vägen.

på bred yfront...

2011-03-20T17:12:00.000+01:00

- Hjälper han till hemma?
Frågar hon och jag hoppar högt. Eller får hicka eller något.
Det är en jobbkompis som frågar, lite äldre än jag, men inte mycket äldre. Hon är gift och har två barn och en karl hon ständigt klagar på.
- Vaddå hjälper till hemma? Såklart han inte gör. Säger jag och ser att hon nästan svimmar av ... lust?
För sen kommer hon riktigt igång.

-Nä såna är dom. Ligger bara och väntar på att man ska servera. Och så går dom ut och roar sig. Allt ska man göra själv.

- vaddå sadu?

- Ja allt ska man ta hand om medan dom där är ute och fan vet vad dom gör. Ligger.

- Gör din karl det? Ligger med andra?

- Inte vet jag men hjälper till hemma gör han inte.

- Nej det gör inte Erik heller. Vi delar liksom. Ingen hjälper till. Båda gör allt. Typ.

- Guuud så nuttigt. Vänta bara tills ni gift er och skaffat egna småttingar. Då får du se. Hur det blir.

- Och hur blir det då då?

- Det får du väl se. Kärleken. Kärleken... ja kärleken!!!! Håll i den där typen hörru, han kanske går att få till.

-Va?

Ja och så går hon på sådär, med att man ska hålla fast dom som är bra och sparka ut dom som är dåliga och se till att lära dom att diska och aldrig släppa dem till tvättmaskinen för att då blir allt rött.

Hon är inte klok.
Men rätt gullig faktiskt och en jävel på att hacka lök.

Och så har jag lärt mig massor om hur väldigt många kvinnor ser på sina män. För det hon säger får jag höra i lite mindre uppenbar form från en förfärlig mängd kvinnor i alla åldrar och i alla sorters förhållanden.
Vilket jag faktiskt inte fattar. Varför kvinnor måste förtrycka karlar på det sättet.

Ibland tänker jag att vi får se upp vi som har bröst... för snart gör dom uppror.
på bred Y-front. (fast det är nog dom fulaste kalsonger jag vet)

Håren på våra kroppar

2011-03-20T08:27:00.000+01:00

Om man har en tokig karl som älskar att vara utomhus får man vara med om saker.
Då kan det hända, att den där karln kommer hem klockan nio på kvällen och kastar fram ett förslag som inte ska röstas ner ens om man är tio mot en. Och det var vi inte.
A hade satt på sig pyjamasen och jag hade krupit ner under filten med en bok.
Och Erik säger:
- nu åker vi ut till bustugan och tittar på fullmånen.

Bustugan är det där ödsligt liggande huset man måste gå en mil för att ta sig till. (Ja jag vet, jag ljuger värre än en häst äter havre)
-Jaså.
Sa jag medan A. vrålade att det skulle vi inte för att nu skulle vi myyyyysa i soffan.
Men Erik är en lurig typ. Så han sa helt enkelt att han hade köpt världens godaste kvällsfrallor och pringles och såndär juice som A älskar. Men att alltihop var i bilen och måste ätas i månskenet.
- för annars kan det hända att man vaknar hårig.
Sa han. Och A spärrade upp ögonen.
- Nähä!
- Jo. Det kan bli så. Sa han. Och sen sa han, att det här är så sällsynt, att månen är så nära jorden, att dragningskraften på hårstråna blir så stark att man måste gå ut. Så att håren ska mjukna av ljuset. Om man är inne kan dom liksom fastna i utdraget läge så man får ståpäls i nitton år tills nästa gång månen är såhär nära. Och full.

Då skulle jag såklart ha dementerat och sagt något om paragrafer. A. älskar paragrafer.
Men det gjorde jag inte. För jag tänkte, att det kanske skulle vara rätt fint med månen ändå.
Så vi åkte.

En helt annan väg än vanligt. För att man kunde åka bakvägen när skotrarna gjort upp spår och man kan ta vägen över tjärnen. På spåren.
Jaha.
Och inga ficklampor behövde vi heller.

Så nu har vi varit ute och sett till att håren ligger mjukt och fint på våra kroppar.

Kan tillägga att huset var iskallt och att vi eldade utomhus och fick tina upp hemma i våra egna sängar för att någon måtta får det vara på äventyr.

så det så.

Men vad gör man med föräldrar som skapar monster?

2011-03-19T17:15:00.000+01:00

Nix.
Jag gillar inte ungar.
Jo A. och hennes kompisar älskar jag ju. Och över huvud taget barn (eller vuxna) som jag lär känna och vet vilka dom är, brukar jag tycka om.

Men barn i allmänhet. Eller vuxna i allmänhet, gillar jag inte bara sådär rakt av.
Ska man det?
Nä.
Speciellt gillar jag inte ungar i skolålder och uppåt som beter sig som treåringar. Fast då är det ju föräldrarna och andra medfostrare jag borde ge mig på.
Nä, jag ger mig nog inte på någon alls.
Fast... när ett åttaårigt barn inte tål att föräldrarna pratar med andra vuxna utan att barnet måste lägga sig i precis hela tiden....
Kräver total uppmärksamhet, till och med tar tag i förälderns ansikte och VRIDER det så att det bara kan se barnet och inget annat. Mitt i när föräldern pratar med en annan vuxen alltså.
Nä.
Det kan jag helt enkelt inte se på utan att undra vad i helvete som pågår.
Det barnet kommer att få major problems.
Är jag säker på.

För att inte tala om barnets omgivning.
A säger att hon hatar att vara med det barnet. För att man måste lyda hennes minsta vink. Annars springer hon till fröken och hittar på någon historia om att hon inte får vara med och bestämma. Och fröken går på det. Jodå, det är den där brevlådefröken jag skrivit om tidigare.
Ungen är intelligent. Kreativ. Och kan argumentera som en bra mycket äldre unge. Så det är lätt att tro, att det är ett socialt välanpassat barn om man bara hör på orden.
Men sen ser man.
och hör man

Men vad gör man?
Föräldrarna har bara ögon för sitt FANTASTISKA barn.
Minsta lilla frågetecken, minsta lilla försiktiga undran kring hur barnet leker med andra barn - leder bara till en lång harang om hur FANTASTISKT duktig ungen är. Och att andra barn kan ha lite svårt att hänga med.
Jahaja. Det har dom helt klart. Inte för att det är så svårt rent intellektuellt men för att det inte är roligt att vara slav.

-Jamen det är ju synd om den ungen. Fattar hon inte det? Säger A och skakar på huvudet när fröken pratar om att hon måste få vara med.
...och fortsätter
- det är ju ingen som vill va me na. (så säger dom här när dom menar vara med henne) för då får man alltid skäll av dig. och så pekar hon på brevlådefröken som blir helt knallröd.
Och det är ju sant.
Men så får man väl inte säga? eller?

Ja vad ska man göra?
Som mamma. Eller som vanlig vuxen som väl borde bry sig. Eller?

egoknappen

2011-03-19T15:21:00.001+01:00

Det ringde på dörren.
- Hej är A hemma
- Ja hon är på rummet kliv in du.
- nej hon vill inte att jag kommer in
- va?
- hon är sur på mig
- är hon sur? Vad har hänt dårå?
- Jo för jag tog likadana bilder och la fram och sen la hon sina bredvid fast det var hon som kommit på det och fröken sa att det var bra till mig men inte till henne.

Ojdå. Här har visst någon blivit petad på sitt lilla själviskhetscentrum.

- Men du, jag ropar på A så kan vi prata om det här. För ni är ju kompisar ju. Och såna ska prata när det blir såhär.

Och A hade liksom ingen chans att säga nej till det här. Man ska inte ha det. Jag tror att mammor är såna som inte låter barn komma undan med att bli sura när deras bästisar får beröm utan att dom själva får det. Sånt måste redas ut och pratas klart.
Fast hon hade ju inte speciellt mycket lust.

- Nej tänkerjaginte för honärdum.
- Är hon inte alls det. Hon är här för att hon är ledsen. Och inte rår för.
- Är hon inte alls det för hon har härmat och sen sa hon inte att det var jag som kom på det.
- Hur viktigt är det då? Att det var du som kom på det? Det viktiga var väl att det var bra?
- Nähä.
- Joho. Kom nu.

Ja och så kom hon då.
Och dom två blängde på varandra så man kunde koka soppa på blänget.
Sen var det plötsligt över.
Bara helt utan någon förvarning tittade dom på mig bådatvå och sa att nu räckte det kunde jag gå så dom fick leka ifred.

Så då gick jag.

Jorå. Man är väl morsa. Nån sorts i alla fall.

Man är så jävla fri att man kan välja slaveri. typ.

2011-03-15T08:49:00.000+01:00

Pratar med en korp om det här med frihet.
Om att man tror att man väljer själv när det egentligen nästan alltid är så att man väljer det som är möjligt att välja utifrån en massa annat än de egna inre möjligheterna.
Vi är totalt utlämnade åt varandra när vi väljer våra liv.
Man kan inte välja att vara hemma med sina barn om man inte har ekonomi till det. Är man fattig måste man ju få ihop till sitt dagliga bröd typ. Och då är det lönearbete som gäller.
Om man inte bor på landet och kan odla och ha en get. Men vem kan det? Man kan knappast köpa ett litet hus med en liten markplätt utan att ha pengar till det? Lån? Nä glöm det om man är fattig. För den som är fattig finns bara dyra alternativ.

Om man tror att det är frihet att vara utanför hela samhället, om man är så dum att man tror att det går... ja då kan man ju försöka vara utan jobb, utan bostad, utan pengar och utan socialförsäkringsskydd. Tro mig. Det är ingen frihet. Det är slaveri.
Förresten det är väl det man ser hända runtomkring. Det där med slaveri.
Fas tre.
Typ.

Jo korpen kraxar något om det där med att välja det man måste.
Att man kan välja det värsta om det bara är det som finns att välja. Så att man kan vara fri mitt i slaveriet.
Då vill jag bara skrika.
Inte kan man vara fri som slav.
Idiot!

Men sen fattar jag ju.
Om man ska dö. Om man alltså nästan är död. Om man har en sjukdom som man ska dö av snart.
Då vet man att man måste välja att leva med en sjukdom som man ska dö av. Utan att sluta leva medan man lever med det man inte kan bli fri från.

- Precis.
säger korpen. och fortsätter
- och du ska ju också dö. Så det är väl lika mycket din sanning?

-Att jag också skulle välja det här livet som det ser ut? Jamen jag vill ju inte att det ska fortsätta precis såhär hela tiden. Jag vill mer!
- ja men det är väl inget som hindrar? Idag väljer du att läsa vittnesskydd och att hacka lök och snyta en sjuk unge och pussa på en Erik. I morgon kanske du måste välja något annat. Eller. I morgon måste du välja något annat. Som du inte vet vad det är.

- vet jag väl?!
- Jamen du kan ju bli överkörd av en buss?

Herregud vad den där korpen är positiv då.

Fast hon har ju rätt. I morgon kan jag bli överkörd av en buss. Eller av en rattfull bilist. Sånt händer ju.
Vet jag ju. Eller bli knivad av en jävel som hatar mig. Eller pussad av en karl. Eller nerstänkt av spyor av en sötunge som fått vinterkräksjuka.
Och då måste jag ju välja det. Om jag inte vill bli fullkomligt instängd i omständigheter jag inte vill.
Herregud.
Frihet handlar inte ett dugg om att bestämma det som händer. Det handlar om att välja det som händer.

Och korpen kraxar.
Jag älskar den där jävla korpen på något sätt.

Konstiga bassänger...typ

2011-03-13T10:46:00.000+01:00

Om man bortser från att våren inte alls bodde i Pest - och inte i Buda heller, så kan man säga, att det här med att gå omkring i vårkläder i en gammal stenstad inte är så tokigt.
Fast kallt.
Iskalla vindar, till och med lite snö, inte mycket till värmeledningar och helt fel skor.
Brrrrrr.

Men vaddå, man kan hyra en bil och åka iväg till ställen som ser ut som slott där man tar av sig alla kläder, får en badrock, handdukar och en biljett med konstiga ord som betyder att man ska gå till en tjock tant som har som yrke att skrubba huden av turister och dessutom skålla dem.
Att man sedan får gå ner i underliga bassänger som ser ut som grottor och in i fullkomligt ogenomtränglig ånga innan man så småningom får återvända till den tjocka tanten som då fångar in sin turist och lägger henne i ett badkar med lera.... ja det är väl inget konstigt med det.... typ.

A och D fick såklart också varsin tjock tant, fast A:s tant nog var den tjockaste.
Sen var det världens godaste mat och på hotellet älskade dom barn och delade ut söta efterrätter i så stor mängd, att A tvingades ta med ett par tre byttor upp på rummet. Bara ifall hon skulle bli sugen mitt i natten alltså.

Vi var ju tvungna att värma upp oss rätt ofta.... så vi är väldigt rena nu.

Fast det är faktiskt skönt att vara hemma igen.
Hitta lägenheten som vi lämnade den, ta fram böckerna och datorn som fick stanna hemma.
Åsså packa upp alla konstiga saker som på något outgrundligt sätt hamnade i våra väskor.
Små armband, sjalar, korvsnuttar och kryddblandningar.

Inte dumt alls!

Och bilden här bredvid...Sandor Bortnyiks målning... jorå, det är så man känner sig.
Typ.
Lite underlig.

Tåbira

2011-03-04T08:30:00.001+01:00

- Är det i morgon vi ska åka till Peststaden?
- Budapest
- Jamen du har sagt pest hela tiden och det är en stad säger Erik och då, fortsätter A, är det en Peststad för att dom var sjuka och dog enmiljonstycken för hundra år sedan och sen fick dom börja om med Adam och Eva sörru.

Jaha. Det är undervisning hemma morgonen innan vi ska åka med stora flygplanet.

- Men i kväll när vi tar tåget till hotellet på flygplatsen ska jag sitta vid fönstret och D ska ha skorna på hela tiden för det luktar illa om hennes tåbira.
- Tåbira? Frågar Erik som inte kan alla orden.
- Ja det är öl som kommer ut från stortån.

(hon tror inte på det, men driver med alla som tror att hon tror, tro mig!)

Men Erik som inte fattar att A kan dra iväg hursomhelst säger att han inte tror att D har tåbira och att man inte får det från fötter.
- sörru det finns krogar som bara har sån öl och där spelar dom hamburgermusik hela tiden och ingen får ta av sig skorna före klockan nio på kvällen sen gör dom ölen.
- Tror jag inte, säger Erik och höjer på ögonbrynet
- Kom får du se då. Säger A och börjar slita i Eriks strumpor.

Sen blir det brottningsmatch på köksmattan och jag tror jag ska få ett spel för man måste faktiskt gå till bussen för annars hinner man inte till skolan sista dagen före lovet. Och då kanske det inte känns så bra att få lov om man tar lov utan lov.
Men Erik är en riktigt knepig bonuspappa för han säger att det där med buss kan man glömma idag för han ska ändå åt skolhållet med bilen.
Så då var det ju inget med det och frukosten blev intagen och vips åkte dom och här står jag med alla väskorna som ska packas med det man behöver för att vara i en stad där det kanske är lite lite vår i alla fall.

Nä, det här med att vara en vanlig morsa är faktiskt inte så dumt. Men svårt.
Och roligt.
Och underligt och galet och allt går i ett enda huj så jag fattar inte att det redan är Mars och att det ska bli en hel vecka ledigt från allt. Allt. Och mina ben fungerar som om dom inte visste att man kan bryta dem och lökhackarhänderna svider inte längre av löken och alla tentor är klara. Och nu ska tant Ebba skriva liten pytteuppsats som ska vara klar sista mars och det ska bli skitkul.

Men nu.....till väskorna!

Pest är bättre än kolera

2011-02-28T16:48:00.000+01:00

Så står man här med eget pass och biljetter och allt. För att det ska bli sportlov och några av oss har råd och kan åka iväg till ett sånt där ställe med omöjligt namn där dom pratar utrikiska.
Jag och mina två flickor och Erik och en kompis till honom. Flyg och hotell och allt.

Nej det blir ju ingen solsemester. Även om solen kan skina på oss så är det inte meningen att vi ska slappa på en strand. För att vi ska titta på grejjer som byggdes för massa år sen. Och om vi ska bada gör vi det någonstans inomhus.
Vi ska liksom iväg på någon sorts kulturgrej.
Fatta det den som kan.

En lökhackarebba med jur. kandambitioner och en ettagluttare, en fjortis (nåja) och två vuxna karlar som har fått för sig att det roligaste som finns är gamla hus.
Som om man inte fått nog av gamla hus.

Kommer att tänka på en annan snubbe som gillade gamla hus och som samlade på handtag. Ja men det är sant. Han hade en hel lägenhet fylld av sånt han hämtat från rivningshus i hela Stockholm.
Men en sorts handtag gillade han inte, nämligen sådana som sitter på fruntimmer.
Ja han kallade kvinnor för fruntimmer.
Mig tyckte han om för att jag saknade just de där handtagen. Och för att jag gick att köpa för en hel natt.
Han hade råd med det. Och bjöd alltid på skumpa.
Det var inte ens säkert att han ville ligga.
Undrar vem som ärvde alla hans handtag. Han dog för några år sedan. Och jag vet ju att han inte hade några barn. Bara en ruggigt raggig hund.
Och en massa stålar.
Ja jävlar. Dom stålarna skulle man haft. Fast då hade man väl bara skaffat sig en bråd död. Inte säkert så ond. Men bråd. Vitt pulver rätt in i himlen.
Och A hade fått bli kvar hos familjehemsmänniskorna. Hade gått det också.
Men jävlar vad glad jag är för att det inte är så.
Att jag inte fick ihop till ett storfixarliv.

Men alltså på Lördag drar vissa somliga till Pest.

Bättre än Kolera.

2011-02-26T10:10:00.000+01:00

Här uppe har man grillparty på vintern.

Jo det är sant. Folk sätter på sig tjocka overaller och en sorts märkliga skor och far ut på en sorts motorcyklar som i stället för hjul har en typ av larvfot som snurrar så att man tar sig fram i tvåhundra knyck liksom ovanpå snömassorna.
Barn stoppar man in i små ombonade kojor som man hänger bakom de motoriserade fordonen. Äkta norrlandsbarn är nästan födda i den sortens kojor.
Sen, nånstans mitt i ingenting stannar man, tar fram en hopfällbar (!) spade och gräver fram en eldplats en och en halv meter ner i snön. Det tar ett tag för man ska ju gräva en så stor plats att alla ryms liksom nere i något som så småningom ser ut som en mindre swimmingpool. Fast utan vatten då. Där lägger man ut skinn från döda djur. Renskinn alltså. Och så tar man fram sina påsar med råa köttbitar och mjölblandningar som späs med vatten.

Gissa vad man gör med degen?! Jo man snurrar upp den på en pinne och håller den över glöden. Då blir det fralla. Pinnfralla. Smakar bra det.

När solen skiner och det är fem minusgrader i luften kan man stå ut. Eller ska jag vara ärlig så är det bland det häftigaste jag varit med om.
Men när man sitter bakpå och det är arton minus, halvskumt och snöar småspik kan jag ju säga att jag heller sover under en bro en natt.

Erik har såklart en såndär apparat. Och nu har han rotat fram en till för att jag ska köra den och A ska kunna följa med. Hon kan sitta bakom Erik då. Så idag ska jag lära mig det där. Och skaffa körkort. Typ.
Man måste ha förarbevis nämligen. Och numera är somliga Ebbor noga med lagen.
Men alltså. idag ska vi ut ett helt gäng. Och A. får åka bakpå en kompismammas skoter.
Gissa om det känns bra.
Rätt.

Om man slipper brädbitar under fötterna är det rätt OK med norrland.
Typ.

....

Ladda ner bilden och färglägg själv!

http://www.supercoloring.com/pages/dangerous-skiing/

Företaget the Sweden house

2011-02-20T20:32:00.000+01:00

Hör med ett öra på tvprogrammet om phonehouse. Pratar lite med en korp. Säger mmm till A som frågar något jag inte hör och ser henne sedan med en jättetallrik med glass. GLASS. Det är typ tolv grader kallt ute. Igår var det tretti.
Men det var det där programmet jag skulle skriva om.
Och likheten med företaget Sverige.
Korpen kraxade något om att sätta på tv:n och jag klappade henne på vingen, lyssnade en sekund och blev skitarg.

Det där att alla måste jobba skiten ur sig. Att man drivs av rädsla för att misslyckas. Att man får på skallen när man gör så gott man kan. Att man inte kan säga ifrån för att då blir man hånad, hotad...
Och att man blir hyllad för att man trampar ner andra i jakten på att bli bäst.
Och till slut att man jobbar tills man springer rätt in i väggen. Kollapsar. Och vad händer då?
Man blir inte trodd.

Sånahär företag kan bara finnas i ett samhälle som tillåter det.
Och som själv kan utnyttja människor på samma sätt. Gränserna flyttas väldigt fort.

Jag orkar knappt se skiten på TV. En av mina grannar i huset bredvid har hängt sig. Gissa varför.
JO för att samhället svikit. För att han inte förstod sig på hur människor kommunicerar med varandra. För att han antagligen hade det man kallar aspergers syndrom. En lätt form av autism. En jävligt intelligent kille som förvägrades hjälp. För han ansågs kunna söka jobb som vem som helst.
Ett tag var han på våran restaurang.
Men han klarade inte av stressen. Ett annat tag fick han vara på ett ställe där dom renoverar möbler. Men han klarade inte av det heller. Han klarade inte av att vara med folk som inte fixade att han inte pratade med någon. Han gjorde inte det.
Och vad händer? Jo försäkringskassan och arbetsförmedlingen och soc kommer på den geniala tanken att om han inte får några pengar så ska han plötsligt klara av allt det där han inte klarat av under hela sitt liv.
Om man inte klarar av kraven i samhället blir man hånad, utstött och straffad.

Ska vi ha det så?

Hur gör man nu då?

2011-02-19T18:06:00.000+01:00

Bild: Dan Krall

Min lilla unge har en lärare som ser ut som en brevlåda. En såndär brevlåda som har öppningen mitt fram. Då och då trillar det in ett brev och nån gång om dagen är det någon som tömmer det som trillat in. Då sätter man en säck undertill och låter det liksom flöda över från henne till säcken.
Jag har aldrig hört henne säga något som en enda människa behöver höra (utom för att bekräfta att hon finns).
Jag har varit på några utvecklingssamtal med den där läraren.
Och ett par föräldramöten.
Jag har frågat henne hur hon arbetar, hur hon tänker och vad hon har för mål med undervisningen.
Men inte fått ett enda svar.
Mer än att hon svamlar något om att barnen ska få utvecklas i sin takt. Fast när hon får frågan om vad hon menar med utveckling och hur hon bedömer varje barns takt så blir hon bara röd i ansiktet. Och vet inte vad hon ska säga.

Hur gör man då som mamma?
Ska man le och låtsas som om man tycker det är OK eller ska man gå vidare och kräva att få sån information som gör, att man kan värdera sitt barns skolgång - och se till att hon får det hon behöver om skolan nu inte kan ge henne det.
Har jag någon anledning att tro det?

Ja det har jag. En massa anledningar. Som jag ser det så får hon inte alls den stimulans och den hjälp hon behöver för att få utvecklas i sin takt.

Och jag blir fullkomligt vansinnig när jag förstår, att man tycker att hon är en så duktig flicka, att hon får sitta mellan två bråkstakar för att då jobbar dom mycket bättre. Bråkstakarna alltså.
Men när jag frågar om A också jobbar bätre då... Nej just det. Hon behöver ju inte jobba bättre för hon kan ju redan.
Så då får hon alltså inte utvecklas i sin takt. Säger jag och spänner ögonen i brevlådan.
Som får diarré och öser ur sig en massa som andra stoppat i henne.

Alltså vad gör man?
Ska det vara så här? Och hur kommer det att bli för A som fortfarande tycker att skolan är ett ställe man ska lära sig saker på men som redan börjat ifrågasätta om det verkligen är så. Efter bara ett år? Hur ska det då bli sedan?

Finns det skolor som bryr sig om det där med individuella förutsättningar om barnen har lätt för att lära?
Eller måste duktiga flickor bli barnvakter åt mindre duktiga pojkar?
Fortfarande?

Hjälp!

.....

att vara tacksam mot folk man hade velat strypa

2011-02-15T14:56:00.000+01:00

Det händer att man blir tacksam över saker som ser ut som om det bara är skit.
Som det här med mina ungar.
Att dom bott hos andra människor än med mig och sina pappor.
Jag är jävligt tacksam över att dom slapp växa upp bland kanyler och skitiga lakan.
Att dom skyddades från en mamma som drog hem torskar ungefär som andra tar hem käk.
Och att dom slapp skydda sig själva från djävligt äckliga fingrar som inte har några gränser för var på barnkroppar man söker sin egen tillfredsställelse.

Jag är helt enkelt jävligt tacksam för att några människor som jag hatade, som jag gärna hade rivit ögonen ur och satt en kniv i hjärtat på, orkade med att jag kände så och ändå såg till att ge mina ungar det dom såg att jag inte tänkte ge dem.

Det är sant. Jag tänkte inte ge dem ett bra hem. Jag tänkte ge dem en jävla knarkarkvart som jag kallade för ett tillräckligt bra hem. Jag tänkte ge dem en morsa som älskade sitt stål och sitt pulver mer än något annat på jorden. En morsa som kallade det kärlek att ge sig ut mitt i natten för att hitta stålar och pulver medan ungarna ändå sov. Jo jag vet att jag skulle kallat det omtanke.
Man är så jävla sjuk i den där världen.

När jag nu sitter här med min yngsta goaste unge som har valt själv att bo hos mig och som får åka och hälsa på i den familj som gett henne världens bästa hem då förstår jag vad jag missat.
Det är då jag känner den här vulkanen av tacksamhet välla fram som lava ur ett öppet sår.
Att hon slapp veta.
Att hon fick det hon behövde.

Sen läser jag den här bloggen igen och fattar ännu mer.
Att man kan visa på TV hur en vuxen utsätter barn för sexuella övergrepp utan att fatta att det är just det som sker.
Jamen gissa om den där tacksamheten jag känner blir ännu större. Att mina ungar slapp det helvetet också.
För det är klart att ingen i min omgivning skulle ha låtit bli porrfilmer eller extrainkomster i sexsvängen för att det fanns barn i närheten.
Och nu verkar det ju som att hela samhället har slutat låta bli.
Fy fan.

....

Bilder Francesco Moreto

Makt kan man aldrig erövra

2011-02-12T00:46:00.000+01:00

Fan.
Ibland verkar det faktiskt som om man har rätt lite att säga till om.
För om det bara hängde på den egna förmågan att älska sig själv, då skulle det vara väldigt svårt att lyckas med något över huvud taget.
Oavsett vilken metod man skulle försöka använda.
Jamen tänk på det här med tjack och för all del alkohol och varför inte socker... Man är slav under världens diktator. Tjacket styr, alkoholen domderar och sockret är en jävla armé som piskar skiten ur en människa. Inte hjälper det att tänka att man ska gilla sig själv.
Och man kan gå tolvstegsprogram, KBT, få mediciner, insiktsterapi och fan vet vad.
Och visst. Få lite makt över sitt liv.
Men... vad händer när man liksom tror att allt går som på räls?
Jo man faller. Djupt. Diktatorn verkar större än någonsin, och straffet - omänskligt hårt.

Men ändå.
Om man är ärlig. Om man vågar känna. Om man arbetar hårt...
så.
Nej. Det räcker faktiskt inte. Man klarar inte av att leva utan andra människor som behöver att man finns.
Makten över sitt eget liv får man ur någon annan människas hand.
På sätt och vis.

Jag har hela makten över mitt liv bara om jag lever så att andra människor också har hela makten över mitt liv. Låter ju inte klokt när jag läser det.
Men det är sant.
För hur kan jag känna att jag är den jag vill vara om jag inte låter andra människor vara som de är och möter dem så att de känner att jag respekterar dem som de är?
Och då ger jag dem makt, eftersom jag låter dem påverka hur jag är mot dem. Att respektera någon är ju att försöka möta någon där den är, och alltså rätt ofta behöva välja att modifiera, anpassa sig så att den där andra känner sig komfortabel i mötet.
Jag har makt att låta andra bestämma eller i alla fall på djupet påverka hur jag är mot dem.
På sätt och vis är det väl den enda makt som är värd något.

Jorå.

Men alltså, det där med att leva sitt eget liv och göra som man vill och tro att det är att ha makt över saker och ting... det är som att vara i Egypten utan att reflektera över vad folket just nu uppnår genom att se det som är sant när det gäller makt.
Nämligen något som korpen kraxat ....att makt kan man aldrig erövra.
Den kan man bara förtjäna.

Man måste läsa vissa bloggar. Så är det bara.

2011-02-08T21:47:00.000+01:00

Jamen herregud.
Här tror man, att ett liv på gatan med inkomst från mer eller mindre sobra herrar med fiskmun skulle vara en ytterlighet svår att överträffa när det gäller förnedring och utnyttjande.
Men nu har jag förstått, att vanliga ringmärkta kvinnor med dubbelsäng från Mio möbler kan ha ett helvete värre än värsta gathoran.
En karljävel som kommer hem på fyllan och vräker sig halvnaken på soffan och kräver service.
Utan att behöva betala.

Och som samlar porr som andra samlar frimärken. Helt öppet.
Som sätter på de där filmerna med de små hemtillverkade barnen i soffan. Lika naturligt som han sätter på frun i samma soffa innan barnen gått och lagt sig.
Det finns en mycket klok kvinna som skriver om sånt. Läs henne!

Borde man bli förvånad?
Egentligen inte. Karljävlar finns det lika många på dussinet som det finns skedar i en matsilverlåda.
I alla fall är det min erfarenhet.

Fast man måste ju vara ärlig.
det finns en annan sorts män också.
Den där sorten som kan skillnaden mellan makt och kärlek liksom.

Eller... jag vet en.
Och han är min!!!! Yeaahhh!

.....

Utan nödbroms!

2011-01-26T19:15:00.000+01:00

Man har ben. Och en jävla rumpa.
Det är det som finns kvar efter två timmar på hala brädbitar i iskall vispgrädde.
Resten ligger avdomnat i en hög under sängen. Benen och rumpan vibrerar ovanpå sängen, liksom skrikande efter någon sorts välgörande salvor.
Och man säger med djupt eftertryck, att den sortens övningar måste vara djupt oanständiga.

Alltså...
Iklädd nya konstiga trikåer med vidhängande mössa tar man sig ut till ett ställe som kallas start. Men lika gärna kunde ha hetat mål. För det var liksom till starten man kom när man kom till målet. En lång jävla utflykt helt i onödan alltså.
Nåja.
Där vid starten skulle man lära sig vad som är fram och vad som är bak på ett par smala brädbitar som visade sig inte alls vara bräder av trä utan mer en sorts plaströr man plattat till och lagt såpa under.
Mitt på rören fanns små piggar och en liten nypa man skulle ha kring stortån. Som knappt fick plats i det som minsann kallas pjäxor utan att ha ett dugg likhet med sådana doningar man i allmänhet förknippar med det jag trodde hette skidor.
Fast man fick säga löparskor också om man ville. Eller skidskor. Inte att förväxla med skridskor som är ett helt annat äventyr man nog tänker hoppa över.

När väl de där såkallade skorna klämts fast både runt fötterna och i de där sakerna på rören skulle man liksom röra sig framåt medan man tog stöd av ett par andra rör som skulle hållas i händerna. Längst ner på dem fanns (finns) såsslevar med hål i. Tamigsatan. Hur man ska få upp såsen kunde ingen förklara.
Man skulle bara koncentrera sig på balansen och strunta i såsen.
Ja. Så det var bara att grabba tag i rörgrejjerna, sno fast snöret runt handleden för att man skulle få med sig eländet, och så föra fötterna långsamt, en i taget - framåt i de där fördjupningarna som kallas spår. Och som ska hållas under fötterna.
Först gick det faktiskt riktigt bra. En fot i taget och en pendlande rörelse från höften och i motsatt axel. Men sen.
Jag kan berätta för sydligare belägna bloggläsare, att här, rätt nära något som heter höga kusten är det just precis så. Högt. Jag kan meddela, att man kan inte bli så hög på något alls man skjuter in i sina blodådror eller röker eller intar knaprande som de berg som skjuter i höjden i den här trakten.

Just när pendelrörelsen kändes riktigt rimlig kom just en sådan höjd. Eller en liten stigning. Som han sa, den där jag är ihop med. En liten stigning. Jo pyttsan. Här talar vi bergstoppar. Ni som är insatta... K2... jag säger bara K3.
Och de tillplattade rören under fötterna är liksom inga spikskor med grepp för att ta sig uppför isbranter.
Nej.
Och spåren man skulle hålla fötterna i är inte försedda med krokar eller öglor. Inga rep ligger färdiga att fästa sig vid.
Här gäller något helt makalöst. Man ska saxa sig upp. Alltså inte ta fram en sax och klippa hål på berget som då skulle visa sig vara en kuliss i papp. Nej.

Man ska föra sig som en anka.
Liksom skära in skidjävlarna i isen. Vaggande från sida till sida utstötande hurtiga rop.
Det gör man inte.
Man svär en ramsa och tänker, att den som såpat in skidjävlarna ska få veta att han lever.
Men man tar sig upp.
Faktiskt.

Det är bara det, att sedan ska man ta sig ner också. Och då finns minsann ett par väl inkörda spår att hålla fötterna i. Men inga bromsar. Inget nödhandtag att dra i. Inget annat än en gäll stämma att yla med.
Och en relativt liten bakdel som inte duger till motvikt. Än mindre till dragg eller ankare.

Behöver jag säga mer?

Än att det var ett fem kilometer långt jävla spår genom den mest fasansfulla alpterräng man kan föreställa sig. Och att jag inte är lagd åt S/M -hållet när det kommer till tillfredsställande aktiviteter.

Och när jag tänker efter så minns jag den där gången i skolan när det var skidåkning. Jag gillade det inte den gången heller.

inskannat och annat

2011-01-25T11:27:00.000+01:00

När man läser till en tenta som man missat att ta reda på vilken litteratur som verkligen ska läsas in och det visar sig att man läst fel... Jorå.
Och så kommer man till sista föreläsningen innan själva tentan och inser det.
Skaffar rätt lunta.
Blåläser
och skriver mer än godkänt.
Då kan jag säga, att man är rätt nöjd med att vara född med en kamera i skallen.

När man sedan, för vilken gång i ordningen, måste förklara sig eftersom man lyckats svara på flera av frågorna med exakt samma ord som står i böcker och kompendier.... fast det torde vara uppenbart, att man i en övervakad tentamen inte kan smuggla med sig fem kilo böcker, bläddra fram rätt sida och rätt rad att fuska med... blir man trött. Och jag förbannar mitt dåliga omdöme. Jag kunde ju kastat om ord, lagt meningar i annan ordning. Använt synonymer. Som jag brukar när jag haft lite mer tid. Men nu kastade jag bara ner det jag läst. Rakt av.
Fan också.

Skiter i det nu.
Stoppar huvudet i nästa lunta och fotograferar paragrafer. Kan vara bra att ha dom inskannade. Skiter i om det blir nya frågor om fusk. En dag när jag sitter där jag tänker sitta, i rätten för att försvara någon människa eller för att döma i något mål om jag någonsin kommer så långt, då ska jag rabbla lagar och paragrafer ordagrant så att folk tappar hakan i ren förskräckelse. Typ.
Gissa om somliga Ebbor ska njuta av att ha brottsbalken i huvudet. Och kunna berätta vilken sida herrarna ska slå upp för att själva kontrollera riktigheten i formuleringen.
Och gissa om alla dom där tillämpningarna ska få ett eget fack i hjärnvindlingarna. Ha! Ja jävlar vad roligt det ska bli att dra fram något gammalt rättsfall och dra det ur huvudet innan man delar ut en utskrift a la gammal fin amerikansk deckare.

Nåja.
drömma kan man

Just nu är verkligheten en annan.
Nästa gång ska jag samla synonymer och stuva meningar.

Idag ska jag ut på ett par långa trägrejjer som heter skidor och som vissa byxklädda grodor har köpt och tror att en donna från storstan ska kunna få fart på.
Ska bli intressant. Man lär ska stå på mitten, föra dem framåt i ett par förpreparerade spår och .. ja sen vet jag inte. Man har ett par märkliga käppar att hålla balansen med.
Det blir att rapportera... kan jag tro.

Ha en bra dag hörrni!

©Ebbas dotter A.

2011-01-21T13:48:00.000+01:00

Snor ord av A:

Jag har bländat solen

och gjort månens skugga

Alla molnen lyder mig

när jag andas ut

Jag har ritat träden

och gjort barken kritvit

Snön på marken smälter fort

när jag ropar vår

Jag är bäst i världen

jämfört med mig själv då

För att ingen annan kan

se det jag kan se

Nej jag har inte hjälpt henne med något annat än en sko. Och stavningen på världen. Sen har hon räknat stavelser och hittat på alltihop. Som hon skrivit med stora bokstäver på ett blädderblock.

Och så frågade hon mig om man fick göra så att två rader hörde ihop fast man bytte mitt i.

Som på sista två raderna alltså.

Fast det är klart, vi har skrivit massor av dikter tillsammans sen hon flyttade hit till mig. Massor med rim och massor med meter och massor av stavelser och sånt.

Så hon vet precis hur man räknar ut betoningar och stavelser.

- Fast jag kan inte skriva på datorn sörru.

- Snart kan du

- och då ska jag ha en blogg

- eller ett konto på poeter?

- vad betyder det?

- att man har en egen sida på ett ställe där folk skriver poesi och där alla kan läsa.

- jaha. Det ska jag inte. För då kan vem som helst sno.

Jahaja.

Så det är väl bäst att skiva ©Ebbas dotter A.

snart så....

2011-01-18T21:47:00.000+01:00

- Jag ska ha en egen blog som heter bästabloggenforever.
- och var har du lärt dig engelska då?
- på TV sörru
- och sen blandar du ihop det till svengelska?
- jupp
- OK
- Haha det är också engelska
- OK? Jahajajustdetja

Så snart har man en liten konkurrent här på nätet. En liten ettrig en. Och söt.

- Men då måste jag ha en egen dator.
- nä
- joho
- du får låna min ju.
- Då måste du säga lösenordet.
- Nix. Du ska få ett eget när du har lärt dig stava till multiplikationstabellen.
- haha det kan jag redan.

Just det. Det kan hon. Säg något en förstagluttare inte kan.

välja rätt

2011-01-15T08:39:00.000+01:00

Min lilla prinsessa läser min blogg. Och säger att hon ska ha en egen när hon lärt sig stava till allt. Det har hon snart.
Men i går när hon läst vad jag skrivit sa hon att:
-Haha du fick välja!
- Va?
Sa jag då alltså, som inte förstod något alls som vanligt. Jag har märkt att morsor sällan gör det.

- Och så valde du rätt sörru.
- Öh?

Sen fick jag världens största kram och en liten röst viskade i örat att hon läst att jag skrivit att jag måste ta hand om henne i stället för babysen på nätet.

Jorå.
Man sköter sig.

hinner inte

2011-01-14T18:08:00.001+01:00

Det är skit vad jag missköter den här babyn. Bloggen alltså.
Här ligger den obytt, skitig och tyst medan jag hoppar mellan lådor skåp och böcker.
Och försöker vara heltidsmorsa, student och restauranganställd på en och samma gång.
Jorå, det får plats en massa kärlek också.
Men bloggstackarn får vara.
Lessen...

Grytlappar, Hannas och andra galenskaper

2011-01-04T09:12:00.000+01:00

Man kan bli hög på nästan vadsomhelst. Eller vad sägs om den där mannen som samlade grytlappar. Det var det enda han kunde få orgasm av. En grytlapp (helst virkad) gniden mot snoppen.
Jorå. Och han blev helt till sig om man hade grytlappsstring. Jag fixade en sån på kul... lilla snöret inlirkat i virkningen bara... inte svårt.
Tror att han hade ett helt skåp fullt med olika sorter som han alltså inte använde i köket. Eller, jo, det gjorde han ju. Men inte till grytor, bara till annan sorts hetta. (för honom var det i alla fall hett)

Jag tänker på såntdär när jag packar upp i nya lägenheten. Alltså inte just bara på honom utan på hela mitt jävla liv. Alla märkliga människor jag träffat. Och alla konstiga platser jag sovit på. Alla underliga sätt man kan tjäna pengar på utan att bryta mot något annat än skattelagstiftningen.
Den kan förresten få mig att gå bärsärk.
Hur man bestämmer skatteuttaget i det här landet. Och hur man tänker när man pratar om vad de där pengarna ska användas till.
I någon del av svenska folkets historia måste man ju ha insett, att alla inte kan klara sig på eget arbete om de ska överleva och ha det någorlunda drägligt.
Närsynta, enarmade och allmänt skruttiga personer kunde väl knappast få mat för dagen i jägar- och samlar-samhället? På den tiden ansågs det antagligen att det var fint att vara fet. Det brukar ju anses, att sådant som är svårt att uppnå är fint. Då var det fint att slippa röra på sig... man kunde anlita andra att jaga och samla, bära vatten och ordna ved...
Idag är det fint att vara mager. Det är svårt att uppnå... tydligen.
Det är de rikaste som kan vara magra.... De fattigaste är hänvisade till att äta sånt som är billigt.

Och då kommer ju det där knasiga inlägget i Hannas blogg (politikern ni vet, som pratar om att lägga skatt på övervikt... eller nja, han sa inte riktigt så, men innebörden blev ju sån) i ett annat perspektiv.
De fattigaste, de som inte haft tillgång till bra mat, sunda livsvanor (som är dyrt) ska alltså beskattas för att de är fattiga?
Ja... alltså den rådande politiken inom det borgerliga blockets aktiva blir ju på det sättet väldigt tydligt åskådliggjord.
Vi ska beskatta de fattigaste för att de är fattiga!

Bild: Fernando Botero

Så nu vet vi.

Säger hon som sovit under broarna men nu kommit upp sig och funderar över hur erfarenheterna av hur integritet och självrespekt på något sätt överlever också bland uteliggare och gathoror kan vara till nytta i ett liv som förmodligen hamnar på den sida av samhällsstrecket som befolkas av akademiker ... och möjligen rätt välbetalda sådana.

Nog är det en utmaning.

Men än ett tag ska somliga Ebbor skala lök. Och om akademikerlivet suddar ut solidariteten med dom människor som har det värst då är det bättre att vara lökhackare än att hacka i sig de fina salongernas jargonger.

Ebba nyårstalar ...oops!

2011-01-01T14:44:00.000+01:00

Nej idag skulle inte jag heller rösta på sossarna. Om det var val och det såg ut som det gör med ett parti som spretar åt alla håll och inte har någon ideologiskt tydlig riktning och till det saknar en trovärdig partiledarkandidat.
Det är klart att siffrorna, de där som mäter hur många som skulle rösta på de olika partierna, avspeglar just det. Att socialdemokraterna liksom inte går att definiera som ett parti man kan tro klara av en regeringsställning.

Men det betyder ju inte, att man självklart skulle rösta på något annat parti. I alla fall inte något som befinner sig på andra sidan blockgränsen.
Inte heller betyder det, att man i framtiden skulle låta bli att rösta rosenrött.
Ifall ideologin blir synlig och tydlig. Och om det visar sig finnas en god stadsministerkandidat i den som partiet så småningom väljer till sin ledare.

Det är ännu ganska gott om tid till nästa val.
Det är dessutom så, att ett parti som hittar tillbaka till solidaritet och jämlikhet som grund för en ideologi som kan få växa fram och i lagom takt presenteras för ett folk, kan visa sig bli just det som behövs för att hjälpa folket att återfå hoppet om välfärdsstaten, den som bygger på allas lika värde i stället för det som nu sker - tvåtredjedelssamhällets utslagningsideologi.

Så låt oss inte tro, att socialdemokratin är på utdöende. Låt oss tillsammans bygga med de grundstenar som redan finns i partiet - bygga långsamt, hållbart och solidariskt.

Så kan vi nog gå in i det här året med hopp om en god framtid.

..

sista dagen

2010-12-31T09:06:00.000+01:00

Picasso: The dream

Sista dagen på året
sista dagen i gamla lägenheten
sista dagen...

-Jamen om det inte var den sista dagen nångång så kan det inte vara den första dagen heller sörru.
Säger min minsta som är världens klokaste ettagluttare.
-Och om du inte skulle lämna den gamla lägenheten skulle du ju inte kunna flytta in i den nya.
Säger min nästanfjortis medan hon nöjt tittar ut över hustaken från snöigaste terassen.
-Snart ska jag ha eget jag också.
Säger den största som nästan klarar sig utan kryckorna.

Sen måste jag snyta mig för att tårarna rinner genom näsan fast jag inte har en enda lök i närheten.
Och gissa vem som har köpt ett storpack näsdukar för helgen?
Jo just det.
En såndär som man kysser.

I natt tänker vi ha flyttritual. Låsa dörren till det gamla.
Herregud... låsa.
Skulle vara skönt att kunna göra om all gammal skit man bär på inuti också.

Ont gör det.
Men mest av allt är det bara omöjligt att fatta.

Förresten.... gott nytt år allihopa!

maskar på tapeten

2010-12-27T10:01:00.000+01:00

Bild: Marc Ryden /Pictovista

Sss.. måla vad är det?
Och tapetsera.!!!! Sånt man gör över natten liksom.
Sen fixar man Janssons frestelse och hittar spackelspaden i sängen. Hur den nu kom dit.
Tre timmar senare är det dags att slipa nya väggar och se om de dyra nya penslarna fixar att hålla färgen.
A har bestämt färgerna i sitt rum.
Fint. *harklar* Grönt och lila. Med en mask som återkommer här och där. Han har glasögon. Och hatt.
När han inte har på sig nattskjortan. (i sänghörnan) Herregud!!!!
Och jag har valt färgerna i hallen. Som blir som i min gamla lägenhet. Fast jag struntar i att måla dörren.
Resten får vara. Utom en vägg i köket som fick tapeter i natt. Nån sorts underliga pappersmönster. Ser kinesiskt ut på något sätt. Och jag som inte ens gillar kinamat. Nåja, det får väl vara.
I kväll blir det avskedsparty och på nyårsdagen är det inflyttningsbjudning med tre rätter och bordsservering och allt.
Man smäller av....

Alla mina ungar ska vara här då. Alla tre. Wow!!!!
Sen blir det som vanligt.
Äntligen får man hacka lök igen!

jul och sånt

2010-12-24T19:08:00.000+01:00

Förrförra julen bodde jag med en karljävel som gav mig pulver mot att han fick det han ville i sängen. Plus att jag skulle fnaska ihop skiten när hans affärer gick dåligt.
Lägenheten vi bodde i var egentligen ett gammalt tandläkarställe. Det fanns uttag med skyltar och en gammal tandläkarstol. Mellan två av rummen var det frostat glas i stället för väggar. Och på dörren fanns en gammal skylt där det stod "Tandläkare Fritzon" Det var ett rivningshus och om man bodde där var man hemlös. Men hade lägenhet ändå tills någon kom på att man bodde där. Underligt nog fungerade både el och vatten. Och toaletterna också. Men gasen var avstängd så man kunde inte laga mat om man inte hade en lös elspis. Det hade vi inte.
Men julmat ville vi ha ändå.

Det var inte så svårt att fixa, inte så att någon lagade den, nejdå, vi köpte den inte heller. Men hämtade den gratis under ytterkläderna i närmaste ICAbutik. Jag tog skinkan helt öppet och stoppade den under jackan, höll mig om magen och gick rätt ut genom kassan som om jag var gravid och kissnödig.

Sillsalladen fick jag lite senare i en bytta över disk, tog med mig lite köttbullar och en burk senap på vägen och gjorde mig ingen brådska genom en annan kassa. Helt öppet.
Minns faktiskt inte vad det smakade.
Men jag minns att snubben jag bodde med smakade gammal jävla snus.

Den här julen bor jag i en lägenhet på väg till en annan.
Och mannen jag älskar smakar som en karl ska smaka. Gott.
Skinkan har jag själv både kokat och griljerat och sillsalladen är från restaurangen precis som köttbullarna.
Kartongerna står på rad i hallen och julmaten har vi burit till världens bästa granne som kompletterade med julmust och gröt.

Det kanske inte är så konstigt att tårarna rinner. Och fryser fast på kinderna. För att jag måste ut och kolla folket som går förbi och ser ut som om dom inte har någonstans att värma sig. Fast det har dom.

Och paketet jag fick innehöll lika mycket kärlek som de paket jag själv gav bort.

God jul hörrni!
Riktigt god jul!

Kartongliv

2010-12-23T08:26:00.000+01:00

Ja så sitter man här i en kartong igen då.
Fast varm. Inomhuskartong. En massa saker ska flyttas från ett ställe till ett annat. Inte ens utomhus, bara ut i trapphuset, upp en halv trappa och till vänster. Vindskontoren på höger sida.
Där ska jag inte bo.

Men på vänster sida där det finns en lägenhet inredd nångång på åttitalet då man tyckte att takbjälkar och hemliga prång var spännande. I alla fall i dom här avsides trakterna av vårt långa land.

Ibland tror jag, att norrland är en egen stat. Börjar nånstans ovanför Hudik.
Här kan man prata med folk man aldrig sett. På ett språk som innehåller ljud man inte ens drömmer om någon annan stans. Än mindre tar i sin mun. Mäh!!!

Men i alla fall så står det kartonger här och det känns som om jag borde dela med mig av värmen till alla dom som fryser så in i helvete just nu när det är en såndär vinter man helst hoppar över. Väldigt vacker. Men dödligt kall. Undrar hur man tänker när man tycker att folk måste bevisa sin nykterhet för att få bo.
Hur fan ska man fixa livet över huvud taget utan att ha en säng och någonstans att lägga alla miljoner papper man förväntas hålla reda på? Var i helvete ska man hämta sina brev från myndigheterna om man saknar adress? Och telefon? Glöm det.
Och nej, jag försvarar inte drogandet. Men jag försvarar människovärdet.

I går kväll hoppade jag in som lökhack i restaurangen första gången sedan jag blev påkörd. Satt där och grät som vanligt och kom ihåg. Gissa hur det känns.
Just det.
Man är tacksam. Så jävla tacksam.
Så lökkniven fick jobba och ebbatårarna var nog inte bara löktårar.
Här sitter man med livet i knät. Och slipper frysa ihjäl.

Bild Dunia Pustaka -www. duntiapustaka.net - fantastiska 3-D bilder!

nej, jag har inte dragit till horkvarteren.

2010-12-21T08:24:00.000+01:00

Man kan tro att gamla jävla missbrukare alltid är gamla jävla missbrukare även om dom tagit ett uppehåll.
Och att alla gamla pundare en eller annan gång måste lalla omkring på gatorna igen också om det gått tio eller tjugofem år sedan senaste vändan.
I alla fall verkar det som om man förväntas tänka så.
Som att man aldrig kan leva utan att vilja sätta en nål. Om man bara fick chansen.

Och jag säger att det är skitsnack.
Man vill inte punda. Vill inte frysa. Vill inte irra som en envingad fluga mellan kvartarna. Vill inte.
Man vill ha lägenhet och jobb och svenneliv.
Det är bara det, att somliga av oss har hittat ett sätt att slippa undan verkligheten, ett sätt att lura sig själv som andra tror är lättvindigt och dessutom omöjligt att låta bli om man en gång börjat.
Men jag undrar jag.

Om det inte är lika lättvindigt, att slippa undan verkligheten genom att ständigt ljuga om hur lycklig man är. Eller hur rik man är. Eller fastna i hur tjock man är eller ful. Eller kanske misslyckad.

Och sen ser man till att andra tror på det och så slipper man snacka om verkligheten. Eller leva i den.
Man bara lever i sitt problem. Eller sin lögn. Eller sin lycka eller olycka eller fanatiska tro eller nåt.

Och verkligheten då?
Som rätt många ändå lyckas vara i och på något sätt trivas i. Tror jag.
Jo det är väl det här att packa ihop en lägenhet medan man firar jul. Att klia ärr och tänka, att nähädå här ska inte deppas ihop för att folk man känner ligger och dör i soprummen i storstan. Nix, här ska tas itu med lagvrängartexter och avslöjas politiska galenskaper och pussas på barn och karl och skrivas brev och bloggas. Förlåt.
Jag har helt fastnat i ömkansträsket. Och skitit i allt. Er också såklart.

Horat med min egen skit kan man säga. Missbrukat gamla minnen. Vältrat mig i självömkan och fräst åt både goa grannar och älskade barn. Vägrat säga hur det är.
Men nu är det som det är.

Benet fungerar. Smalt och torrt och fult. Kryckorna är slitna och behövs fortfarande utomhus. Jorå, jag har lärt mig ta tre steg i taget i trapporna. Nej jag tänker inte ramla och bryta ett annat ben fast det kanske ser ut så, när jag far fram i megahopp.
Och jag tänker inte ge upp.
Snart flyttar vi. Och det känns sådär.
Det kommer någon annan som ska bo i min lägenhet. MIN. som jag har målat. Grrrr.
Fast jag får ju en annan. Större. Mer utsikt. Terass. Fiiiiin. Stort kök. Och sovrum till A som ska bo med mig.
Och ja... alltså man blir ju helt ställd och rörd och allt när man har en unge.

- Du Ebba
- Mm
- Nu ska du heta mamma sörru.
.

Ja vad säger man.
.

bilden hämtad från http://www.etsy.com

En del korpar ska hålla eremitreglerna!

2010-12-05T08:38:00.000+01:00

Korpen har fullt i nästet för tillfället. Det vill säga det är alltid folk i huset. Och jag är en skygg typ som inte gillar att träffa folk jag inte tänker ha någon relation till.
Speciellt inte såna som kanske känner snubbar jag legat med.

Bild: Justin Hillgrove

Så jag åker inte till korpnästet.
Däremot sysslar jag med telefonterror.
Jamen hur tar man hand om spyor som liksom väller ut över golvet utan att ens förvarna med det minsta illamående?
När radion spelar något gammalt.
Eller när man går under E4. Och det luktar piss.
Eller när man tar första tuggan av pulvermoset när A måste äta korvmedbrödochmos efter att vi varit och badat. Lukten av klor och ketchup.
Jag vill bara gömma mig. Gå under jorden. Knäppa med fingrarna så jag blir en kines, blunda och vakna som fönstertvättare på empire state building.
Vadsomhelst utom att vara jag. En billig jävla hora som leker familj.
säger den där gröna slimen som sitter på ena axeln.

Och så ringer man korpen och skriker i luren och får ett vingslag i pannan. Fan.

Fast det är väl sant att det inte kan vara som en saga att kliva upp och bli morsa när man inte ens vet hur man ska förhålla sig till sin egen tandborste.
Jamen hur gör man egentligen? Borstar uppifrån och ner eller framochtillbaka eller?
Jorå jag har nog borstat en och annan tandrad. Gnuggat tandkött och fastnat med tandpetare tills hela käften varit som en blodig köttfärs.
Men vanlig tandbostning.
Eller det där med hår.
Hur gör folk som inte ska se till att få ihop till dagens dos?
Fixar fittan (förlåt) och kör med sandpapper på benen? Sätter lilla hyveln under armarna och under hakan om det till äventyrs skulle växa några småhår där?
Erik asgarvar om jag frågar.
Och så säger han att han tycker att jag är söt i alla frisyrer. Jävla karl.

Jamen gissa om jag är en aning trött.
Och så ska jag liksom fatta att det bara är några veckor kvar innan jag flyttar. Hur kunde jag ens tänka tanken att flytta från min goaste egnaste bästa lya? Och få ett rum till. Jorå. Och större. Och en extra toa och allt. Och badkar fast det har jag här också och öppenspis men där har dom satt in en grej så att elden är instängd och balkongen är en terass och man har utsikt och fan. Hyran.
Ska man fixa en sån hyra får man väl börja fnaska.
Typ.

Nä.
Aldrig.
Och A säger att hon ska bo i det största rummet fast det ska vi ju ha till vardagsrum så att det får hon ju inte.
Men ändå.....

....jävla korp.

.....

stake

2010-11-27T11:15:00.000+01:00

Det finns saker jag inte vill veta.
Och annat jag vet som jag inte tycker om. Det här med ljusstakar tillexempel.
Att om man skulle använda elen som går åt till alla adventsstakar i statliga och kommunala och kyrkliga hus till att värma upp baracker eller hus eller lägenheter så skulle det räcka till alla uteliggare.
Typ.
Fan vad jag blir arg.
Och så ska man kasta ut folk på gatan för att dom är sjuka. Och samtidigt slåss för att få ha kvar sin elstake i fönstret på jobbet.
Hur fan går det ihop?

varför måste man...

2010-11-20T13:17:00.000+01:00

-Varför måste man bli stor?
- för att man måste

- Nej men varför på riktigt?
- vet inte
- varför är du sur?
- är jag väl inte
- jo för att annars skulle du hitta på ett svar eller fråga mig om ett.

Ja det är ju sant. Så jag börjar om.

- Säg det igen då
- att varför måste man bli stor?
- mm.
- för att man måste det.
- Jamen det var ju det jag sa.
- Men nu säger jag det.
- hm. varför är du sur då?
- är jag ju inte.

Nej det är hon ju inte. Så jag börjar om

-Varför måste man bli stor?
- för att man växer sörru och då kan man inte ha sina kläder längre och måste köpa tantgrejjer.
- jaha. Vaddå för tantgrejjer?
- Behå och sånadär underbyxor.
- Vad? Har väl du också.
- Nähä, inte såna.
- Vilka tänker du på?
- Med snöre.
- Jamen det måste man inte ha när man blir stor. Jag har inte det.
- Men du är inte så stor sörru.

Nähä. Nä. Typ.

.....

Skit

2010-11-19T10:44:00.000+01:00

Mår skit
nä ingen förkylning, ingen kräksjuka och inget mer brutet.
Men skit
Att fixa morgon, fika med A, pyssla och gå till bussen. Då är det bra. Mer än bra.
Men sen. Jävla skit. En massa ord som skriker i öronen och andra som muttrar om att dra.
Nej jag drar ingenstans.
Och jag vet vad jag vill. Och tänker genomföra det.
Så då är det väl bara att ta fram bokjävlarna och låta de torra kunskaperna överrösta skrikrösterna.
Och tänka på att snart kommer bussen tillbaka och dessutom är Erik ledig den här helgen. Och någon jävla dag om ett par evigheter kanske benet går att stå på igen. På riktigt.

när kylan försöker smyga in en kartong genom fönsterspringorna

2010-11-18T20:01:00.000+01:00

Den här kylan som kryper in genom fönstren och får mig att minnas de där nätterna när jag inte vet hur det kommer sig att jag överlevde.
Den här kylan som får mig att gråta över hur det kändes.

"The Beauty of the Cross" Daniel Bonnell (Woodland Hills Church, St. Paul, MN)

Och som gör att jag längtar så jag kan bli tokig efter att krypa ihop som en liten boll i någon stor skön famn och bara glömma bort att livet kan vara så helvetes överjävligt att man inte vill ha det.
Det är den här kylan som är som under broarna.
Det har väl hänt, att jag tänkt åka tillbaka dit och bli kvar.
Och flera gånger om dagen tänker jag att det hade varit så enkelt. Ta en fix till himlen typ.

Men sen ringer telefonen och någon säger att bussen är lite sen.
och då vaknar jag liksom upp ur helvetet och säger tillbaka att jag minsann ska stå där och vänta.
En liten unge ska inte gå tre kvarter genom mörka eftermiddagskylan.
Fast hon vill. Och sen måste vi köpa gula råttor i affären fast vi egentligen måste vänta till på lördag.
Det är då det blir varmt igen. Ja inte på lördag alltså, utan när vi tar varsin gul råtta och låter svansen sticka ut mellan läpparna och så tittar vi på varandra helt vindögt.

Den här veckan bor A hos mig. Hela tiden. Varje dag väcker jag henne och vi dricker varm choklad med ostmackor till och går till bussen (ja jag linkar rätt bra numera faktiskt). Sen läser jag en massa märkliga böcker om förvaltning och lagstiftning och praxis och lite sociologi däremellan. Tills kylan kommer.
Det är väl så det är när man hittar äkta värme.
Att man börjar känna att det finns kyla man förut kallade värme. Och den blir man iskall av. Iskallare än frost. Som döden fast värre eftersom man fortfarande lever.

Antar att det är en massa sorg för allt man missat.
Men nu.
Harry Potterläsning och pratpåsängkantenstund.
Det är inte så dumt det.
såhär när kylan försöker smyga in en kartong genom fönsterspringorna

.....

En mycket underlig resa till en sorts spegel utan glas

2010-11-15T11:29:00.000+01:00

En del korpar är annorlunda.
Jag känner en som är väldigt olik allt annat jag träffat. Hon är liksom inte som en människa, men inte heller som en fågel mer än i maten. Fast korpar borde ju äta kött..... och det gör hon inte.
Men i alla fall.
Hon har en förmåga att få syn på saker.
Och dessutom är hon ihopsatt med någon sorts ängel. Det är möjligt att de där korpvingarna hon har egentligen är änglavingar fast hon har svärtat ner dom någongång innan hon kom på att hon var en ängel.
Inte vet jag.

Bild: Judy Vars

Förra gången vi pratade med varandra var det nära katastrof.
För min del alltså.
Jag höll på att bli fullkomligt tokig av leda, ointresse, tristess... nåja, jag ska inte ljuga - det finns saker som bara blir synliga när man måste vara stilla och inte kan springa omkring för att låta bli att komma ifatt sig själv.
Och korpar har ögon. Så jag fick liksom serverat, att det där med att bli tokig av tristess antagligen handlar om att inte stå ut med att se sig själv osminkad.
Haha. Jorå. Det kan korpar säga.

Men hon hade såklart rätt. Inte så att jag måste smeta över yttre ärr. Men dom där inre. Usch.
Så vad gör korpen då? Jo. Hon säger att bästa sättet att ordna det där är att åka någonstans där man inte kan göra annat än stirra på sin egen spegelbild utan att det finns några andra speglar än ... ja antingen den man själv hittar på eller den där spegeln som korpar kallar gud.
Suck.

- Åk till ett kloster... eller till Berget. Dom har retreat där som kanske inte är vad du behöver till innehåll, men säkert till miljö. Alla är tysta och du har bara dig själv att spegla dig i. Alla dina projektioner blir synliga eftersom du inte kan bekräfta dem i samtal eller samspel.
Du bara är - reflekterar och blir medveten om att du reagerar på olika saker. Inget är fel, inget är rätt. Du är den du är och du är där du är.... och dessutom i en miljö där man menar att du är älskad. Fast du inte behöver tro det.

Ungefär så sa hon.
Och... ja alltså jag har blivit av med gipset, är relativt rörlig med ett sorts skal.... och har väldigt lite att göra mer än att bli galen av tristess. Så ... ja man tar sin gamla bag och åker till ett berg i en landsända där dom låter som i den där filmen med Lasse Åberg som åker på spa.
Fast det här är sannerligen inget spa.
Jo käket.... det är i världsklass.
Men alltså.
En liten grupp människor kommer till ett ställe som ser ut som ett fängelse - för att vara tysta tillsammans. Man blir välkomnad och får läsa på en lista -hittar sitt namn och ser rumsnamnet. Man går dit och hittar en säng och ett bord med en stol och inget mer.
Sen presenterar man sig inte.
Eller pratar. Jo först fikar man lite. Och får höra vart man hamnat och vad som ska hända. Typ inget.
Och så är det tyst.

Utom det att det är en massa läsahögtgrejjer i kapellet som är inrett med små bås så att man sitter som i en låda för sig själv och bläddrar vilt i åttatusen papper för att hitta vad det är man ska läsa.
Så somliga Ebbor knycker med sig dom där böckerna och kikar i dom och sen sitter det som en smäck. Jorå, det är gudliga saker. Psaltargrejjer och fromma böner.
Som man kan tycka saker om.
Fast korpens kraxande om att man liksom mest får veta något om sig själv när man tycker grejjer ... ja alltså. Man lär sig saker om sig själv.
Typ.

Och på morgnarna är det en hel högmässa. Nattvard och sånger och folk som reser sig och böjer sig och bugar sig och håller på. Jorå, jag har varit i flera högmässor än de flesta. Kyrkor är varma gosiga ställen där man kan sova lite diskret längst bak.
Och det är klart. En gammal gathora kan inte låta bli att le igenkännande.
Men OK, utan att köpa upplägget kan man ju inte prova det. Och det är ju bara tre dagar. typ.
Så.
Man slänger iväg lite böner och käkar medan man lyssnar på munkar som hummar eller en cello som nynnar. Och sover. Tänder ett eller annat ljus. Läser dom där gamla psaltarpsalmerna och får idéer om saker man skulle kunna skriva och får lust att läsa lite torr juridica.
Och sover lite till och snaskar i sig en oblat och en slurk vin. Och blir välsignad och allt.
Som nån jävla nunna typ.
Nämen så skriver man väl inte.... eller också gör man det.

I alla fall är det meningen att man ska lyssna på någonting som heter meditationer. Och något annat som heter instruktioner.
För att få något att tänka på kanske. Något gudligt.
Sen kan man prata en halvtimme med den där som håller i gudligheterna. Och det gör man. Och det är bra.
Jamen bara för att dom är religiösa är dom inte dumma. Inte korpen heller. Typ.

Och sen blir det fruktansvärt bullrigt när man slutar vara tyst.
Och alla ska prata och man tror att man känner varandra för att man suttit tysta i samma lokaler i tre dagar.
Märkligt.
Och så råkar jag säga, att jag inte tror så mycket.
då blir det lite tyst
Och sen kommer frågan.
- och ändå åkte du hit?
- Japp. Ändå åkte jag dit. För att en korp sa det. Korpar är otäcka fåglar.

Så....
Ska jag bli nunna nurå?
Nä.
Ska jag åka dit någon fler gång?
Kanske.
Nä
Det räcker nog med korpen. Det är rätt tyst där också. Och man kan läsa vesper i kåtan om man gillar gamla psaltarpsalmer.
... men håll med om att det var lite modigt att fara iväg på religiösläger sådär utan att bestämma att det bara skulle vara skit.

Erik? Nä han åkte inte med. Han hade långhelg på jobbet.
Och minsta goaste A kommer i eftermiddag för att bo här hela veckan. Yippiiiiiii!!!

.....

nej jag har inte lagt av, jag har bara ett nytt förhållande till lagen.

2010-11-08T08:52:00.000+01:00

Fatta det
Jag har inte lagt av. Dvs jag har aldrig slutat använda droger. Jag dricker öl och vin och sprit. Jag har inte lagt av med sex heller. Och inte med att käka oliver eller vadsomhelst som man kan missbruka.
Just nu har jag bara lagt av med att vara kriminell.
Du vet, göra sånt som är mot den där jävla lagen som vi kommit överens om genom tiderna.
Demokrati betyder att vi tillsammans har överlåtit till några vi litar på att skriva lagar som dom vet att vi behöver.
Inte att vi ska skapa egna individuella lagar alltså.
Och när man röstar så handlar det om att man har koll på vilka man litar på, att man kollar upp dem, vad dom står för och vilka mål dom har med det dom säger.
Det är upp till mig att jag väljer såna jag tror är bra.
Och att jag bryr mig om att tala om för andra hur jag vill ha det - kanske påverka så att jag får som jag vill och behöver. Och tror att andra behöver också för den delen.

Så alltså. Jag har inte lagt av med sånt man kan missbruka, jag bara låter bli att vara kriminell.
Och då kan man räkna ut resten.

Inga olagliga droger. Inte köpa sex. (nej jag säljer mig inte heller, men det är ju inte olagligt, så egentligen behöver jag inte nämna det) Inte bryta sig in i andras hus, bilar eller....
Inte fuska med skatter eller studier eller urkunder (menar inte såna som köper klockor nu) Inte lura banker eller butiker eller något annat som handlar med pengar.... Alltså inga olagligheter.

Varför jag måste skriva det?
Jo för att jag är jag. Ebba. Inte nån som lagt av att knarka. Och om jag skulle vilja knarka så gör jag det.
Det hänger på min vilja. Mina beslut.
Och det räcker med att besluta, att här ska levas ett liv som inte går att åtala.
Utan moralistiska åsikter.

Och idag ska jag ta bort alla gipsrester och få ett väldigt fint skal i stället.
Fan vad skönt.

Och så ska jag snacka med en korp. Det är en drog det också. Svårt beroendeframkallande. Så akta er.

.

Om Karin som hamnar på gatan

2010-11-06T08:46:00.000+01:00

- Det här ska du skriva om
- vad då?
- Det här som står i tidningen om att folk som blivit utförsäkrade från sin tidsbegränsade sjukersättning och inte hade hunnit komma in på arbetsmarknaden p.g av sitt funktionshinder sedan inte får någon sjukpenning när de får komma in i systemet igen.
- Hur menar du?
- Ja, Karin tillexempel, du vet hon som har MS och sitter i rullstol.
- Karin som arbetstränade i butiken och ramlade och bröt benet?
- Just.
- Får hon ingen sjukpenning?
- Nej.
- För att?
- För att hon inte får förtidspension för att hon anses ha en sjukdom som innebär att hon kan arbeta åtminstone deltid. Fast det vet vi ju att hon inte kan men ändå.
- Och då får hon ingen sjukpeng alls?????????
- Nej. Hon är utförsäkrad och har inte haft någon inkomst och då får man ingen sjukpenning.
-Vad ska hon leva på då?
- Soc.
- Men??
- Och dom säger nej för att hon äger sin lägenhet.
- Den där som är anpassad för att hon ska kunna komma in och sånt?
- Ja.
- Så hon ska rulla omkring på gatorna????
- Eller bo på härbärge kanske????? Det är det du måste skriva om. Att det finns folk som hon.

Ja nu har jag skrivit om det.
Och blivit helt stum.
OK, jag bodde på gatan för att jag på sätt och vis valde det.
Men hon??

Ska vi ha krymplingar under broarna?
I kartonger?
Staplade på varandra. För nu lär det bli trångt.

.

Dagvill minst sagt

2010-11-05T09:46:00.000+01:00

Ja herregud eller frugud eller vad man säger
Här har man intet ont anande suttit med gipsad kropp och slött bläddrat igenom kurslitteraturen medan dagar och nätter gått.
Och så tittar man i studentalmanackan och inser, att det är fyra timmar tills det ska lämnas in en sammanfattning angående sociologiska modeller.
Jag tror inte man menar att man ska sammanfatta modet eller plocka ihop ett antal fotografier av sig själv (eller närstående, vänner, mer perifera eller ens okända) modeller i snygga poser.
Nej det handlar om sånt som hur man sett på utanförskap och innanförskap och uteliggare, horor, dagdrivare och annat slödder genom tiderna. Alltså hur man tolkat och presenterat och tänkt kring det vi kallar sociala strukturer eller kanske vad som varit politiskt korrekt genom tiderna.

Ja... alltså det där var vad som hände i går mitt på dagen.
Så jag kastade mig över tangentbordet och skrev som en besatt och plitade ner titlar och författare och sidhänvisningar fritt ur minnet och hann inte kolla om det var helt rätt innan jag tryckte på knappen och skickade iväg alltihop.
Sen gick jag ut och köpte en känd kvällstidning och insåg att det var torsdag.
Alltså...

Jag har inte en susning om dagar och tider längre.
Man har blivit en flicka på fallrepet
typ.
Men tentan är inlämnad och sidhänvisningarna var helt korrekta. Yes!
(Nej fråga inte om innehållet är korrekt, det utgår jag från eftersom jag knyckt alltihop från böckerna, bara stuvat om ordningen lite)
Den här lilla extrakursen är förresten rätt kul. Att läsa om hur etablissemanget resonerat och resonerar kring gathoror och annat löst folk.... och inse, att dom inte har en susning om hur gathoror och nämnda lösa folk resonerar kring etablissemanget - och att det kan vara ett lika rimligt perspektiv.
Alltså... det kanske blir min lilla uppsatsinsats det såsmåningom.

Frön

2010-10-30T10:59:00.000+02:00

- När jag har flyttat till dig och du har tagit bort gipset och vi bor i den andra lägenheten då ska jag ha det där rummet som har gula tapeter.

- Jaha.

Roger Roberts "birds nest"

- För att då ser jag fåglarna sörru.

- Hm

- Och då kan man mata dom så att dom kommer in i rummet och lägger ägg och allt.

- Jaså?

- Mm. För att då har dom fått frön och då får man barn fast fåglarna får ägg.

- Tror du?

- Ja för det har fröken sagt.

- Att fåglarna får ägg för att dom äter frön?

- Ja det har hon sagt.

Och så spänner A ögonen i mig så att jag ska förstå att man inte säger emot det fröken sagt fast det kanske inte är riktigt vad fröken sagt men... vaddå.

- OK fröken sa väl så. Men tror du på det då?

- Ja. Det är därför jag ska ha det gula rummet sörru. För att jag vill ha fågelungar. Och en lillasyster också sörru. Ifall du skulle få frön.

- Skulle du få en lillasyster om jag fick frön?

- Mm. Eriks frön sörru.

- Och hur skulle det gå till?

- Han fick ta dom från snoppen och lägga dom i naveln på dig och platta till.

- Platta till?

- Ja man ska platta till när man sätter ner frön. Och vattna.

- Vattna?

- Japp.

- Hurdådå?

- Jamen nåt får du väl fatta själv?????

Jamen nåt får jag väl fatta själv. Jorå.

och varför inte tolvsteg då?

2010-10-24T09:11:00.000+02:00

Det kom en fråga.
Varför tolvstegsprogrammet inte är min väg.
Och jag tänker så det knakar för att hitta orden som berättar varför det kryper i hela kroppen på mig när jag tänker mig själv i ett sånt sammanhang. Och ja, jag har följt med några kompisar och för länge sedan var jag också inskriven på ett behandlingshem helt frivilligt. På den tiden det inte fanns så många tolvstegsställen.
Min son har snart gjort sina månader på ett behandlingshem och ska på utsluss... alltihop tolvsteg.... och han går på möten. Varje dag.
Och jag har varit på anhörigdagar (och kräkts lite diskret när det blivit för mycket). Och det fungerar för honom. Fungerar för en massa människor. Men inte alla.
Det är så med det mesta. Det fungerar inte för alla.

Jo kunskapen ... den om missbruket, medberoendet, mönstren.... allt det är bra kunskap. Alla de där stegen som handlar om att erkänna ett beroende och att ställa sig i livet i stället för i drogen och att ta konsekvenserna av det man gjort och låtit bli att göra. Allt det gillar jag. Teorierna och deras praktiska konsekvenser.
Det jag inte passar in i är upprepningarna. Det blir som att göra en ny drog av de där stegen. Bättre an andra droger kanske. Men ändå en drog. Eller en religion. Inget fel på det, men för min del får det vara.

Och tydligen fanns det, och finns det en annan väg för mig. För jag sitter ju här och är giftfri. Inte ens tobak.... och bara ett par glas vin till maten någon gång i veckan. Som mest.
Jodå, jag kan ta ett par glas. Och dricker inte mer sedan. Och ja, jag kan vilja ha men väljer att låta bli.
Det är väl det det handlar om? Att välja.
I morgon kan jag välja att dra igång hela jävelskapet igen.
I dag väljer jag att låta bli.
Det är väl det jag måste veta för att klara det här. Att jag själv väljer.
(och det skriver jag inte som någon sorts polemik mot tolvstegare, jag vet att där väljs minsann också)

För mig har det varit - och är - en förutsättning för att gå den här vägen, att jag själv, utan att svälja någon annans ideer, har valt att pröva att vara drogfri ett år. Det var just så det var. Jag ville kolla hur det var.
Och fick en lägenhet till låns i en liten pyttestad någon stans i ingenting. Och om det var ödet eller någon sorts gud eller bara tur .. ja jag fick ju ett jobb också och bestämde, att det nog också kunde få ingå i det där prövoåret. Att vara svenne... ett år bara för att kunna säga att det där svennelivet var skit.
Det var det inte.
Och det kan väl hända att tolvstegsprogrammet inte heller är skit (för mig) - men varför satsa på någon annan häst än den som faktiskt fungerat för mig.
Speciellt som jag mår illa när jag hälsar på hos sonen. Fast jag älskar att han blivit tolvstegare....

Och jag hittade ju ett antal nya droger...
poesi
jobb
plugg
kärlek
barn
...ja, alltså nu finns inte så mycket plats för pulver.
Vilket alltså inte får suget att försvinna.
Men så är det väl för alla som tagit ett uppehåll?

Undrar hur det är för dom som verkligen slutat.

Nä, jag har inte slutat.

...om Erik vet?
Ja det är klart. Varför skulle han inte veta det?
Han har inte slutat röka heller.
Bara tagit ett väldigt långt uppehåll....

så är det.

Och idag ska vi ta gipset med oss upp till en gammal eländig korp!

.....

Vänskap!!

2010-10-21T16:44:00.000+02:00

I drogvärlden blir man inte vän med någon. Man kanske tror det men så länge man är beroende är det bara drogen man är vän med. Och dom man kallar vänner är såna som man får ut något av - dvs droger, pengar, möjligheter att fortsätta pumpa kroppen full av det man tror är centrum i livet.

Sen tror man att dom där man kallade vänner ska finnas där när man lägger av. Och det gör dom ju. Men inte för att se till att man håller sig nykter och drogfri. Nä, nä, bara för att se till att man återgår till ordningen.

En god vän stannar i beroendet och delar lögnerna in i döden om det skulle behövas.

Att bli drogfri är lite som att tjalla, svika, förråda...

Så man har inga vänner om man lägger av. Ifall man inte hade några utanför drogvärlden alltså. Och det kanske man hade innan man kom på, att man kunde utnyttja dem.

"Låna" pengar tillexempel.

Eller prylar.

Som aldrig kommer tillbaka.

Så dom där vännerna som man hade utanför drogvärlden har man i allmänhet inte kvar.

Som drogfri hittar man såklart nya vänner. I alla fall om man inte är ett socialt miffo.

Jag har massor med människor omkring mig som verkligen håller på att bli eller redan är riktiga vänner. Såna man litar på och som litar på att man själv är ok.

Det är suveränt.

Fast

en del av suget, det där eländiga suget som aldrig slutar att ropa ut sina avgångstider lika regelbundet som stockholms central, en del av det suget handlar om de där människorna man kallade vänner.

För att inga andra kan veta hur det är att leva som man själv levt.

ingen normal människa fattar vem man är fullt ut... ingen kan hajja på djupet hur det var att leva på gatan, att sälja sig för lite pulver och ... ja vad suget är.

Och att inte ha någon att dela sin historia med är rätt ensamt. Det suger....

Kanske därför folk går på möten och sånt. För att man träffar andra som vet.

Inte vet jag. tolvsteg är inget för mig.

Fast just nu är jag en ynklig skit. Och skulle göra nästan vadsomhelst för en sil. Eller åtminstone för att få prata om skiten med någon som hajjar.

Fatta det.

Och så ringer det.

Det omöjliga händer. En av mina gatsyskon, en jag traskat i trappuppgångar med, raggat torskar med, delat både det ena och det andra med... ringer och säger att hon är i stan och undrar om det finns en säng.

Och hon är drogfri.

Och har varit på behandlingshem.

Och tänker hålla sig drogfri och börja läsa in gymnasiet och allt.

Jag har en säng

och min goa granne har dessutom kanske ett rum att hyra ut.

Ja jävlar vad man kan bli varm inuti.

Och så gillar hon Erik och Erik gillar henne och vi har ätit världens godaste frukost allihopa.

Till och med benet höll sig på mattan och lät bli att klia i flera timmar.

Och suget då?

Jävlasuget som skriker ut sina avgångar högre än någonsin.... nä, det hörs inte över allt fnisset.

Och när A kommer i kväll ska vi titta på Ronja rövardotter och lipa allihopa.

Ja jävlar!

sånt man inte lär sig på universitetet

2010-10-18T20:46:00.000+02:00

Jamen ska det fortsätta så här? Först blir det vinter, sen blir det vår och sedan sommar och höst. Och man har käk och tak över huvudet och fryser inte en enda dag.
Och tappar lusten för att skriva för att det inte finns något annat än ett kliande benhelvete under ett hårt gipsskal att skriva om.
Utöver alla de där juridiska termerna och fula engelska boktitlarna.
Jo jag läser åtta timmar om dagen. Och kliar där jag kan ungefär dygnet runt.

Om jag lär mig något?
Jorå
fast inget man har nytta av när man kokar spagetti
eller svarar på en miljon skolflicksfrågor.
Vem kan tillexempel svara på hur många gånger man måste hoppa på ett ben innan man kan komma igenom en gummibandsögla?
Eller hur man ska vika för att det ska bli en råtta av ett enkelt vitt papper.
För att inte tala om det stora mysteriet med att fråga chans på killar som nyps.

Andra saker jag inte lär mig av att ta akademiska poäng är att göra inbakade flätor och sånadär läderband som man byter med varandra när man är bästisar.
Fast jag lär mig.

En annan dag ska jag börja blogga igen.
när jag gått mammakursen klart.

Orkar liksom inte

2010-10-17T19:58:00.000+02:00

Nej jag har liksom ingen lust att blogga
ingen lust att lägga ut skiten
gipset
kryckorna
de tjocka böckerna och tristessen

En annan dag
en annan gång

Kanske

Men alla goa läsare ska veta, att jag bär omkring en massa tacksamhet för att ni funnits här och orkat läsa, orkat kommentera, stödja, ge hejarop och små varnande pekfingrar.
Den tacksamheten tänker jag använda för att göra något gott jag också såsmåningom.
Hoppas jag

men... just nu orkar jag bara inget mer än tillfriskna.

Kram på er.

/Ebba

Jävla hyckleri

2010-10-05T08:00:00.000+02:00

Läser i expressen, Hemlösa rasar mot sovsäckar från riksdagen - Nyheter - Senaste nytt | Expressen - Nyheter Sport Ekon
www.expressen.seatt några kristna riksdagsmän samlat ihop sovsäckar och liggunderlag till hemlösa.
Det är så man kokar.
Alltså...
Om man blivit invald i riksdagen kan man göra annat än ge bort sin gamla sovsäck.
Man skulle kunna se om sin politiska makt och förstå, att det som skett de senaste fyra åren är, att många fler än någonsin blivit utförsäkrade och tvingade att gå från sitt boende till... jo just det. Hemlöshet.
Och mot det hjälper inte en sovsäck.
Det som hjälper är solidaritet, försäkringar som garanterar medborgare bistånd till bostad oavsett om man är sjuk eller frisk, socialt välanpassad eller av någon anledning inte klarar av att föra sig som folk vid ett matbord.
Lagar som ser till, att det är omöjligt att bli utkastad på gatan alltså.
Och andra lagar som tvingar kommunerna att bygga enkla enrummare insprängda bland andra bostäder. Inte ghetton där vi som fastnat i diverse skit måste träffa andra som fastnat i samma skit varenda dag.

Och... om de där riksdagsmänniskorna kallar sig kristna måste jag säga, att den sortens kristenhet är ett hån mot den där Jesus.... fast han skulle nog aldrig kalla sig kristen å andra sidan.
Jamen... att säga...
- varsågod här får du min gamla sovsäck som jag ändå inte behöver .. så kan du fortsätta sova i en papplåda under en bro till och med när det är tjugo minusgrader!!!
Och sedan slå sig för bröstet och mena, att man inte bara drar undan fötterna på folk, nädå, man ser till att dom som blir utslagna ändå inte fryser ihjäl.
Kristen kärlek vad????
Det är så man vill gråta.

Fy fan.

Suget och kärleken

2010-10-04T08:50:00.000+02:00

Ifall du någonsin gått på någon drog och lagt av vet du vad jag pratar om.
Suget.
Inte bara det där att allt i hela universum går ihop om att påminna om det man lagt av med. Nej, jag menar det där, att varje cell håller på, dygnet runt, att berätta om hur lite det skulle betyda om just den lilla cellen skulle få bara en tiondel av vad den brukade få...

Och det gäller naturligtvis inte bara den kemiska drogen utan allt annat också som man kan vara beroende av.

Alla vet väl att poker och hästar och chokladkakor och sex och gudvetvad kan vara lika beroendeframkallande som heroin.
Så de flesta vet i alla fall något om det där med suget.

Några har avslöjat det och lever i en relation till det - det måste man om man vill ha något att säga till om.
Oavsett om man är förlovad med en äkta grodprins så måste man samtidigt ha en relation till mr. Sug.
Det är inte lätt.
Men om man faller för herr Sug så bedrar man den man älskar.
Och det gör valet lite lättare.

För mig alltså. För jag är allvarligt inne på, att Erik och jag ska leva ihop resten av våra liv. Sliskigt romantiskt. Typ.

Men alltså, det där suget. Vi pratar om det rätt ofta för att.... ja alltså, jag lever tätt ihop med det.
Och om man tänker efter....

Det kan ju vara något bra att vara beroende också.
För alltså... kärlek.... vad är det för skillnad? Jag är beroende av Erik och han av mig för att om vi inte skulle ha varandra skulle det vara tomt, man skulle sakna, längta, tänka, vrida sig.... ja alltså, det skulle finnas ett sug. Typ.

Och om det inte skulle kännas så.... då skulle det väl inte vara så nödvändigt att ha varandra och då vetesjutton om man skulle stå ut med att det ibland är rätt surt och grinigt.
Samma sug....men annan drog.
Fast.... om man är en drog för varandra, då är man ju destruktiv... eller?

OM jag skulle vara en drog skulle jag se till att göra Erik beroende på ett sätt som är fult. Jag skulle släcka hans glädje, hans egna vilja, hans rätt att leva bortom mig...... Jag skulle se till att han offrar allt för mig, jag skulle låta honom köpa mig dyrt.... Då skulle jag vara en drog.
Men nu är jag inte det.

För det är faktiskt så, att jag är kär i hans frihet, hans glädje, hans vilja och hans egna liv. Jag är beredd att offra mitt liv för att mina barn ska ha det bra - och då kan jag inte låta honom offra sitt liv för mitt.... och jag är inte till salu.

Och jag skulle inte vara kär i honom om det inte var likadant med honom.
Att han älskade min frihet, min glädje, min vilja, mitt liv....och att han är beredd att vika sig för mina barn. Om det är nödvändigt. (Fast inte så att dom får trampa på honom, bara om deras behov av mig är större än att han får plats just då)

Så.... kärlek kanske är motsatsen mot sug. En sorts friskt beroende.

Som hjälper mot suget.

Kanske.

Bilder och glasmålning: Von HoryMa, Leif Ahrle, "Ann"

händer lite mycket nu fast allt står stilla

2010-10-03T08:37:00.000+02:00

Nu är det bestämt

A ska flytta till mig.

Ja inte på en gång utan lite i taget. Och det måste man ju prata mycket om.

- Sörru jag ska ha två egna mammor och en pappa och nästan två.

- och vad säger du om det då?

- då får jag två av allt fast om jag bara vill ha en för att det inte får plats två då vet jag inte.

- inte får plats?

- Ja om man inte orkar ha två av allt. Två huvuden och två mobiler och två magar och så.

- Två magar låter jobbigt.

- Och två huvuden!!!

- Som pratar med varandra?

- Och blir osams för att dom tycker olika.

Jo det skulle ju bli jobbigt. Kan man säga. Att det redan är.

För nog pratar det med två huvuden inuti huvudet.

Ett som säger att det här nog ska bli bra.

Ett annat som menar, att man inte kan göra såhär, att barn måste bo på ett ställe i taget och att man inte kan ha barnexperiment. Här och där. Och hur blir det med storasyster och vad skulle hända om det blev en lillasyster eller lillebror och ryms vi allihopa och jag som inte ens har körkort och måste plugga i en massa år och jobbar jämt.

Fast andra mammor kan ju. Så då kan väl jag också.

Och Erik säger att det är rätt.

ibland har han ju rätt

att det är rätt....

Fast rätt finns liksom inte som en enkel sanning. Rätt är att klara av att det inte är så lätt alla gånger.

Rätt är att orka att det blir fel. Rätt är att se att det som ser bra ut kanske är åt helvete och att det finns andra rätt än det rätta.

Och jag blir svettig i hela mig. Fast glad såklart.

Så nu får vi åka till IKEA och köpa lite grejjer. För nu ska A bo in sig.

Lite i taget.

Och snart blir det en annan lägenhet ledig i det här huset. En som har två rum till. Så nu får man ladda för att börja måla och tapetsera och sånt.

Packa?

Öh... är det inte bara att slänga ner grejjerna i en kasse och dra?

Nävisstja. Glömde. Har ju hänt en del ...

Och så måste benet läka och huvudet sluta dunka.

Fast... i januari nästa år är det jag som får komma ihåg att ta till vänster ovanför trappan i stället för till höger....

Och som nog har en halvtidsskolflicka i eget rum.

och kanske...

nä.

Det sparar vi till en annan gång.

*kliar som bara fan under gipset* termiterna måste ha fått ungar i natt.

Bild Craig Carlisle

drake; John Deviant

främlingsfientligheten och egot

2010-09-29T10:16:00.000+02:00

Det finns dom som tror att såna som jag inte kan använda morfin som smärtlindring utan att fastna i missbruk.

Det finns dom som tror att om man är alkoholist så måste man supa sig redlös om man känner lukten av lite vin.

Och så finns det folk som tror, att om man en gång hamnat utanför det vanliga samhället så kommer man att vara dömd till utanförskap resten av livet.

Fördomar kallas det.

Och när myndigheter och andra maktfaktorer gör fördomar till sanningar får det konsekvenser.

Alla missbrukare behandlas som en enda person.

Man har liksom förlorat rätten till individualitet.

Pensionärer, arbetslösa, invandrare, ensamstående föräldrar.... inte är det färre fördomar kring dem än kring oss som en gång började droga?

Och själv har jag såklart en massa fördomar som rör moderater och människor som har råd att åka till N.Y över dagen för att shoppa....

Korpen och jag hade lite att säga varandra om det där.

Och kom in på det där med religion och kyrkor och så. Och när jag sa att kyrkan var lite som SD....

alltså sånt man bara kan viska i gränderna om...

ja alltså, det var då vi kom att prata om det där med fördomar och hur man ser på människor.

Och det var då jag fattade något om det där med främlingsfientlighet. Att nog ingen går fri från den där rädslan för det okända och att man måste se och erkänna sina fördomar för att kunna göra sig fri nog att handskas med sin rädsla så att man inte måste projicera den.

Eller som Korpen sa: Om man inte kan möta varenda människa med respekt och kärlek är man själv sjuk i samma rasism som dem man anklagar för att vara rasister.

...jag tror hon har rätt.

2010-09-27T10:42:00.000+02:00

Jo man åker till stora huvudstaden och hälsar på gatstenarna. Kikar på ett par bropelare och pekar ut var man bott. Ser in i gränderna och tycker att det är vackert i storstan. Alltihop från ett bilfönster.
Sen blir man bjuden på middag på ett sånt där ställe man stod utanför när man skulle få ihop till lite av varje.
Hotellrummet blev avbokat för det fanns vänner att bo hos.
Nej inte mina vänner
Eriks
Åsså var vi bjudna till en sorts ätning.... middag är inte rätt ord här.... man sitter timvis och tittar på den vackra maten medan man petar lite i garneringen.
Och höjer sina glas och ... ja alltså där ligger en miljon gafflar och skedar och ... jag borde veta, men jobbar faktiskt inte i serveringen.... så
det är en gåta hur folk vet i vilken ordning man ska hålla i gafflarna.
Fast egentligen är det väl rätt lätt.
Man har helt enkelt interna nonverbala språk för att lätt kunna känna igen folk som inte hör hemma i de där salongerna.
Som det där med gafflar och glas och när man käkar och när man möjligen får säga ett och annat till en av bordsgrannarna.
Som tur är. är vi förlovade jag och Erik.
För en av de där reglerna handlar om att man får sitta ihop med den man är förlovad med. Men inte den man är gift med.
Och inte vartsomhelst utan på en plats där någon annan bestämt att man passar.

Å andra sidan har vi väl regler under broarna också.
Hur man för sig och vad man säger och vem som ligger med vem.
och för all del vem som får ge vem stryk och vem som ska ha gratis dricka. Eller röka.
Så det går väl på ett ut.
Salongsmänniskorna skulle nog känna sig lite vilsna i dom sammanhangen. Så jag får bjuda på min vilsenhet i salongerna. Och imitera.
Jag är bra på att imitera.
Leenden och högdragna nickningar.
Och den sorts skämt som går hem. Och vad man inte får prata om.
Politik tillexempel.

Man får absolut inte nämna något om sjukförsäkringar, utlänningar (så kallas invandrare i de här sammanhangen) fattiga människor eller, Gud förbjude; skatter.
Nix.
Och den som måste gå på toa får hålla sig till efterrätten är äten och sedan gå och tvätta händerna.
Salongsmänniskor kissar inte. Och bajs är för de utslagna.
...undrar om somliga av de sidenklädda ens kan fisa under täcket utan att rodna.
Fast vem vet.... en del av herrarna går kanske till prostituerade
en eller annan kanske gillar att bli piskade eller få blöjor bytta på lilla stjärten.

Alltså.... i sånahär sammanhang finns det liksom ingen hejd på vad man får lust att tänka.... och säga i ena mungipan till sin bordsgranne.
Men
man har väl hyfs.
i alla fall tillräckligt för att hålla käften och benet i styr.
För gissa om det är mer än jobbigt att sitta med ett gipsat ben och käka finmiddag medan man ler sött åt folk som frågar vad som hänt.
Vad jag svarar?
Ja eftersom jag inte direkt är illiterat, utan en rätt beläst kvinna i mina bästa år, hade jag ett antal mer eller mindre smaskiga beskrivningar av vad som kan hända om man använder övergångsställen och envisas med att vänta på grön gubbe....

Nåja.
renfileerna var utsökta
liksom den väl mogna getosten
... norrlandstema minsann...

Och gästerna... jo, det var nog en hel del som var som jag... lite udda.
Framåt nattkröken när alla formalia var avklarade blev det faktiskt riktigt trevligt. Eller... tja, lössläppt.
Ibland fattar jag liksom inget alls....

-...och bilden här till höger har liksom inget alls att göra med texten.

tror jag. (Karel Dujardin målade den)

Termiter och andra funderingar

2010-09-22T16:40:00.000+02:00

Bild: Gregory Monacelli

Det kliar.
Och skaver.
Som vore benet liksom inkapslat i en termitstack full med termiter.
- ska det vara så?
frågar jag den där som ringmärkt mig.
- ja.
Säger han och lägger huvudet på sned och ler förföriskt.
- nänä, säger jag, nix.
- ha! säger han och tar fram en lång, väldigt lång sticka. Som antagligen är suverän för att fånga termiter med.
- ro hit. säger jag och ser hur hans huvud hamnar lite på sned igen medan ögonen på något märkligt sätt vrids till cockerspanielstorlek.

Kan ju meddela, att en termitstack inte är något hinder för den fantasifulle älskaren.

Sen var det ju det där med dörrar och trappor.
Antingen blir det till att hitta ett par extra muskler någonstans eller också stannar man inomhus i sex veckor.
Och det gör man ju inte.

Blåsorna i händerna och skavsåren på armarna tillsammans med de blåmärken som liksom spridit sig över större delen av det som är min lilla lekamen gör mig till en vandrande picassotavla.
Eller vandrande...
hasande, hoppande, vridande och roterande.
Som en futuristisk mobil.
eller bara en grotesk parodi på en kvinna.

En sak kan jag säga.
Akta er för hårda bilar med druckna karlslokar vid ratten.
Dom har fått fatt i den som framförde det fordon som råkade ta med mig i farten när den slippriga hjärnan hade missat att det var rött ljus och grön gubbe med vidhängande ebbapåvägövergatan.
Och nu fungerar det ju så i vårt land, att om man inte är straffad innan och säger att man inte ska göra om det... så får man gå fri i väntan på rättegång om det nu blir någon.
Och vad händer under den tiden då?
Jo antagligen får herrn ångest och behöver ta sig ett glas för att döva den. Och när spriten går in går vettet ut och bilnycklarna hänger väl på sin krok och krogen ropar att nu är det där man ska vara om man är någon.
Ja... och så är det någon annan ebba som är på väg över gatan som får en termitstack att släpa på. I bästa fall.
Man kan få träfrack också.

Så vad borde hända med såna som styr med promille? Eller något annat hjärnsläppspreparat.
Första fyllan bakom ratten... skulle man bli av med bilen kanske.
och körkortet såklart.
Om man sen till äventyrs återfinns bakom en ratt finns påföljder för det. Och om man dessutom styr på fyllan kan det kanske resultera i en tydlig tvångsåtgärd. Inte finkan, tror inte på finkan för fyllskallar. Däremot finns bra alternativ... AA, tolvstegsprogram, Minnesotamodellen..... Korpberget.... ja, alltså ställen där folk får hjälp att se att om man kör på fyllan är man alkoholist och behöver handskas med det.
Och att det är OK att vara alkoholist bara man håller sig i en enslig grotta utan tillgång till bil eller sällskap. Alternativt håller sig nykter.
Lätt val?
Nä, men vem har sagt att det ska vara lätt att köra på folk lite hursomhelst.

Och de där jävla termiterna kliar så jag får spader.

....

på det att mina vänner icke må dväljas i gränderna.... typ

2010-09-21T09:00:00.000+02:00

När man kommenterar kommentarer händer det att man skriver ord som måste utvecklas.
Som nu.
Det här med att inte underskatta de människor som har positioner i de olika partierna.
Att fatta, att om man tagit sig till styrelsen i ett etablerat parti, då är man inte bara smart i största allmänhet utan riktigt skarp. Skarp nog, att förstå hur man uttrycker sig så, att människor lyssnar på de åsikter man faktiskt har. Eller skarp nog att fånga upp andras åsikter och uttrycka dem så att människor hör vad de själva tycker... och därför ser upp till den som säger det man själv inte lyckades formulera riktigt lika bra.

Politiker är till för att formulera det vi vill med samhället. Dom ska vara smarta på det sättet.
Men.... just i dag tänker jag, att det kan vara viktigt, att förstå en annan sorts smarthet också. Den som inte styrs av det som egentligen är politik utan narcissism.
Narcissism är något väldigt mänskligt och nödvändigt. Korpen har lärt mig en del om hur små barn behöver spegla sig själva och få bekräftelse, och hur man som förälder så småningom måste hjälpa dem att upptäcka, att världen inte alltid speglar det man önskar att den skulle, och att man själv inte är fullkomlig, bäst, vackrast - och att det är just det som är att vara en personlighet skild från andra personligheter.
Man måste stå ut med, att andra också är smarta utan att de vill samma sak som man själv, att andra kan bli kära i någon man själv vill ha, och att den där man vill ha väljer den andra... utan att man för den skull är sämre.
Man måste stå ut med att vara den man är utan att ständigt få bekräftelse utifrån.
Men ibland (rätt ofta) går det fel det där.
På vilket sätt är nog olika. Men hela samhällsstrukturen är för närvarande rätt narcissistisk. Det gäller att bli sedd av andra, att bli bekräftad, att vara bäst, snyggast, skönast, fulast, magrast, tjockast.... att få sin spegelbild uppförstorad och bekräftad.
Och när politiken hamnar i den där narcissistiska spegeln blir det otäckt.

När politiker inte längre styrs av sin ideologi utan av hur många som tycker lika eller ännu värre, speglar den egna förträffligheten hos de människor som uttrycker något som inte längre är en ideologi utan något man låtit en PR-firma formulera just för att locka människor till sig, människor man "blir någon av" för att de är så många och för att de beundrar det man säger.

Och när politik dessutom handlar om makt och pengar mer än om styre och ekonomi då ligger vi risigt till vi medborgare, om vi inte förstår på vilket sätt våra politiker är smarta.
Smarta nog att tillskansa sig makt och pengar. Inte bara till sig själva utan till det system som närs och blåses upp av en narcissistisk kultur.

Någon dag när gipset sågats itu och käken läkt ihop ska jag hitta på ett sätt att göra det jag tror jag ska.
ja alltså... först ska jag nog läsa färdigt mina kurser, fast det kan jag nog göra med gips och ståltråd intakt, men alltså sen, när jag är fullproppad med argument som bygger på mer än att bara tycka, då.
Då ska jag skriva.
Och prata
och se till, att de där maktstrukturerna avslöjas.
...på det att mina medmänniskor icke må dväljas i gränder och avsides prång....
typ.

rösta hjälper inte alltid, man måste leva som man röstar också.

2010-09-20T23:19:00.000+02:00

Ja, man måste rösta.

Även om det betyder att man måste ta en taxi, använda alla möjliga konstiga ställningar och underliga vinklar och dessutom ett par kryckor och en välkysst groda.

Till och med när allt man äger finns i en konsumkasse i en kartong under en bro måste man rösta.

Annars är man en lort.

Och nu, när ägodelarna har blivit så många, att de inte ens ryms i den största av alla kassar som finns på IKEA finns inga ursäkter alls för att låta bli.

Så vi tog en taxi.

Knölade in gips och bandage och kryckor. Hur det nu gick till. Vecklade ut alltihop utanför vallokalen och färdades i mycket långsam takt till entrén. Ramlade över tröskeln, samlade ihop valsedlar och fick klara resten ensam bakom en av de där gröna skärmarna. Den kyssta grodan kurade bakom en annan skärm. Och kuverten hamnade sedan i sina urnor.

Det hjälpte inte.

De där jävlarna ska sitta i fyra år till och lär fördjupa eländet för dom av mina vänner som inte har tillräckligt mellan öronen eller i själen eller var det nu är det där som gör att man orkar repa sig när man förlorat allt inklusive den sista värdigheten.

Kan någon förklara för mig hur det är möjligt att låta bli att se hur den politik som förts de här åren har spelat SD rätt i händerna? Är det möjligt, att människor verkligen inte ser och förstår hur utanförskapet skapas, upprätthålls och fördjupas?

Har ingen sett hur minoriteterna marginaliseras och görs osynliga, utesluts ur statistiken genom diverse manipulation med språket?

Är folk så blinda eller handlar det bara om egoism?

Hur kan man vara så dum att man blandar ihop individualism med egoism? För det är väl det som hänt?

Om några år kanske vi har grupper av människor som inte får rösta

om ytterligare några år kan somliga av våra medborgare vara utestängda från vård, skola och omsorg... om de inte redan är det.

NÄ vet ni va, ska vi kunna berätta att vi är svenskar utan att skämmas får vi se till att bevisa, att de som röstade på SD faktiskt bara var 400 000 personer. Resten av oss har åtminstone en aning vett.

Och förhoppningsvis kan vi leva så att det syns oavsett vem som sitter i riksdagen.

Barn kan också dö...

2010-09-19T08:54:00.000+02:00

-Du Ebba
-Mm
-Jag skulle ha varit hos dig när du blev påkörd
-nä det tror jag inte
-joho för då skulle du inte ha blivit det
-varfördetdå?
-man kör inte på barn sörru

Och jag som inte orkar tänka ut argument just nu. Som liksom bara vill att det ska vara sant som hon säger.
Att man inte kör på barn.
För det är ju min värsta mardröm, att barnen ska bli påkörda eller rånade eller gå på gatan eller skjuta skit i armarna.

Fast när jag tänker det fattar jag att jag blivit rätt frisk ändå på ett sätt.
Och så fattar jag vad en viss korp har kraxat om varenda gång hon öppnat näbben och sagt något om att man måste inse att man ska dö för att kunna leva ordentligt.
Fan också.

Dödjäveln.

-Men du A
-Mm
-barn kan också dö
-jag vet
-av att bli påkörda också
-jag vet
-jamen du sa ju att barn inte blir påkörda
-för att du skulle va med mig sörru

Gud vad smart hon är den där ungen!

Bild: Gene Ritchart

Somliga ebbor ska öva på att stå lull....

2010-09-18T09:14:00.000+02:00

Man vaknar efter tre dagar och undrar om himlen verkligen ska blippa.
Sen försöker man vrida på huvudet och förstår att det där med himlen kan man nog skippa. Det här handlar nog om något mer underjordiskt.
Fast... när en vit gestalt skymtar förbi börjar man ju undra ändå.
För att genast återgå till den motsatta positionen i tanken. Helvetet alltså. Som väl lika gärna kan befolkas av gestalter i vitt som i rött eller svart.
Om man tänker efter.

Ja... alltså, att vakna efter tre dagar och liksom inte fatta att man vaknar. Och tro att man sovit ett par timmar eller möjligen en natt.
Och så upptäcker man alla grejjer någon stoppat in i alla möjliga öppningar. Som dom hittat eller tillverkat. På ens egna kropp liksom.

Ett hål i sidan.
Ett annat i trakten av örat.
Och något i de där regionerna som annars anses privata. Så icke här.
Helvetet är en mycket oprivat plats.
Tills man upptäcker, att det nog ändå inte är döden man besöker utan livet.
Och livet är liksom inget helvete.

Det är mycket nu....

Alltså det som hänt är att vissa ebbor borde vara inlåsta. Eller åtminstone inte röra sig på stan utan dadda.
Möjligen skulle vissa somliga andra okända personer också hålla sig inne. Eller låta bli sina bilar.
Mjuka ebbor och hårda bilar är en dålig kombination.

Ibland har man ändå tur fast man har otur. Eller om det är någon ängel.
En sån där vit som skymtar förbi när man vaknar.

Och så kommer den där man älskar. Den där med mjuka händer och luktagotthud. Och säger att allting ska bli bra.
Då vet man.
Det här är livet. Och det är nog det som är paradiset.

Nu ska just den här ebban ta ett par kryckor och öva på att stå lull.
Sen får man se.

Puss på er allihop för alla sköna hälsningar!

Hälsningar från Ebba

2010-09-15T09:11:00.000+02:00

Hej alla

Ebba hälsar att hon snart är tillbaka efter olyckan.

Kanske får hon komma hem redan nu på fredag.

Hon får berätta själv då.

Hälsningar /Erik

skolproblem?

2010-09-01T20:54:00.000+02:00

- Du Ebba
- Mm
- jag kan också läsa sådär fort som du
- kan du?
- ja titta här då.
Och så bläddrar hon lika fort som jag och lägger ifrån sig boken.

- Fråga nurå.
- vad ska jag fråga?
- vad det står i boken såklart.

Jaha, då gör jag som hon säger. Och frågar vad grodan heter och vad prinsessan sa och vad det står längst ner på sidan fjorton.

- sa jag rätt? undrar den lilla läsmaskinen
- Japp. Alltihop.

Och sen bryter jag nästan ihop. Fast jag visar inget såklart.
Men ska hon få samma helvete som jag? Och sitta och ha tråkigt för att allt går i ultrarapid och ska upprepas tolv gånger?
Och behöva lyssna på dåliga sammanfattningar av (ibland) ännu sämre böcker?
Vad gör man?
Finns det skolor för ungar som läser fortare än tåget och fattar mer än de flesta?
Eller är det fortfarande förbjudet att vara smart i det här landet?

yippiiiii

2010-08-28T09:14:00.000+02:00

Jamen jag vet
jag är lat här på sidan. Däremot inte så lat i verkligheten.
Det är inskrivningar på kurser, man ska passa tider och man måste köpa böcker som inte finns... och får sitta timvis på nätet för att hitta begagnade.
Sen kommer man på. att det kommer att krocka det här med heltidsstudier och kvartstidsstudier och jobb och allt. För att dygnet bara har tjugofyra timmar lagda i rad. Inte tredimensionellt, möjligt att surfa mellan liksom i stunden.
Så vad gör en kreativ ringmärkt kvinna?
Jodå, hon sitter tre timmar i en korridor och väntar på att få prata med någon som inte har tid.
Och får prata med den som inte har tid.
I två timmar!!!

Sen får man jaga andra tidsoptimister och ändra i papper och ordna telefonnummer och göra det omöjliga möjligt.
Och sedär!
Vissa somliga har distansstudier på heltid med extra tentamensmöjligheter och dispens för att läsa in fler kurser än man egentligen får!!! Wow!!!

Så nu är det bara upp till bevis....
Fast just i dag ska det hackas lök, hämtas barn och gås på kalas.
Jupp.

Så förlåt om det blir lite glest mellan bloginläggen

Puss!

Äckligt romantiskt

2010-08-24T22:09:00.000+02:00

När man inte har några regnkläder och måste gå två kilometer för att busseländet redan åkt...
... blir man blöt.
Genomblöt och iskall. För det är inga sommarvindar som blåser direkt.
Ja... och så har ena skon spruckit undertill så att det liksom tjippar varenda gång man sätter ner foten.
Brrrr
In i lägenheten och fram med veden som ligger dammig och eländig i en ynklig hög.
Massa papper och upp med spjället och av med alla kläder och...
varm choklad med vispgrädde.
Limpmacka med ost

man är faktiskt rätt bortskämd nuförtiden
iskall blir genomvarm
hungrig blir mätt
och tom blir alldeles fylld.

Äckligt romantiskt det här. Och inte nog med det så kommer den där prinsen och kysser prinsessan med guldringen så att det blir sånadär stjärnfall i hela universum. I alla fall i den del av universum som ryms i min lägenhet.

Och i morgon ska vi till A:s skola och vara med i klassrummet och titta hur det ser ut när en liten unge blir en stor skolflicka.
Fast A säger att hon inte alls blir stor för att det är hon redan.
Så man får väl passa sig.
Så att man inte säger fel.

Bild: Wilhelm Cry

det var min dag det

2010-08-22T21:40:00.000+02:00

Det är så roligt.
Ut på stan och titta bara.... man ser alltmöjligt galet.
En herre i hatt som tittar på klockan en gång var trettionde sekund ungefär medan han småvisslande cirkulerar utanför en icabutik.
Och såsmåningom kommer det ut en dam iförd dräkt och joggingskor.... med famnen full av långfrallor- sånadär skivade halvmeterlånga. Hon kastar dem på honom och utbrister:
- framåt marsch

och han går! Två steg före med henne efter som någon sorts slavdrivare - hon har en handväska som hon tar upp ett paket cigg ur och börjar röka helt hysteriskt.
Man kan ju undra vad alla frallorna skulle vara till.
Tvätta väggar inomhus kanske?

Och så den där mamman med tre småttingar och en hund och något obeskrivligt lurv som hängde i ett snöre efter barnvagnen. Som alltså alla tre ungarna hade stuvats in i. En vanlig sittvagn.... typ gammal.
Jorå.
Det där lurvet var kanske också en hund. Fast med fantasihjärta och annan sorts nos.
i alla fall ropade en av småttingarna att dom måste vänta på putten. Som nog var den där lurvsaken....
Sött.

Sen kom de två unga upplagorna av bill och bull. Likadana kläder, likadana ipods, likadana hår, likadana skor, samma sorts tugg, lika alltihop liksom.
Fast efter ett tag fattade jag att det fanns en olikhet. En rätt viktig.
... eller... nä, efter ännu en stund begrep jag, att jag fattade att jag har en massa fördomar.
Två unga personer som kysser varandra offentligt behöver inte vara av olika kön.
Och bara för att dom ser ut som Bill och Bull måste dom inte ens vara av det kön som kallas manligt.
Nähädå.
Man kan heta Bill och vara tjej.
och pussa en Bull som också är tjej.

Jorå.
Sen var det bara att traska hem och... upptäcka, att dörrlåset behöver en nyckel som vissa somliga nyss ringmärkta tappat någonstans mitt i gloendet på småstandens medborgare.
... och gissa vad?!
Jag gick tillbaka till de där pussgurkorna och frågade om dom sett någon nyckel. Med en jättestor mässingsbricka som det står en sjua på. För att den hörde till en hotellnyckel en gång. Fast hotellet gick i konkurs och ja.... men det hör inte hit.
De där två som inte hette Bill och Bull fiskade i alla fall fram den där nyckeln ur en bakficka och sa att det var så lite så. Fast jag tänker i alla fall bjuda på lunch i morgon på restaurangen.

Så.
Det var min dag det.

typ.

.....

reflexion.... och vi får väl se....

2010-08-21T11:51:00.000+02:00

Det var meningen att jag skulle träffa en korp.
Men så kom den här förkylningen emellan. Venedigförkylningen. Jodå.
Snorig näsa. Ond hals. Täppt.
Säkert inget farligt men korpar tål inte sånt.
Så jag stannade hemma och hittade telefonnumret till en gammal vän.
Ringde upp och lyssnade två timmar på hur det är att vara ensamstående mamma och gå på amfetamin och ljuga för socialen och göra extrapengar på sidanom och ha en karl som skiter i det mesta.
För att man ska ha kvar barnen.
Alltid det där att ha kvar barnen för att man inte kan vara av med dem.
Såklart. Kan. Man. Inte. Släppa. Taget.

Men mina ungar har fått växa upp utan en mamma som gjorde livet till ett helvete i vardagen.
Bara med en som inte var där.
Ibland kommer självföraktet och hatet och all den där skiten.
Men efter det där samtalet känns det lite bra. Ändå.
Att mina barn fått riktiga familjer.

Åsså nurå. Min lilla kunskapstörstande minsta... som säger att hon ska bo hos mig varannan vecka...
- för att det gör man när man har flera mammor och pappor och sånt.

Så det kanske blir så.
Vi får väl se....

Påven och HBT...

2010-08-20T09:02:00.000+02:00

- fick du prata med påven då?
- nä
- varfördetdå?
- för att han inte har tid med alla som vill prata såklart och förresten ville jag inte prata med påven.
- fast det vill jag
- varfördetdå?
- för att han har klänning och jag måste fråga honom om det.
- klänning?
- ja. en såndär lång vit klänning har du väl sett på tv.

- Präster har sånt
- är dom HBT?
- att vaddå?
- Jo för att Lottas pappa är HBT. Och då har han klänning. Som påven. HBT. alltså.

Gud vad man får lära sig....

Ah!

2010-08-19T12:44:00.000+02:00

Man kliver in på Arlanda med pass och allting.
Och har kommit ihåg att inte ha med vätskor och knivar och pistoler och sånt.
Blippar sig rakt igenom den där grejjen som kollar om man är en vandrande vapenarsenal och låter bli att fnissa åt de allvarliga säkerhetsvakterna.

Flygplanet går i tid. Fast vi var väldigt mycket i tid, så vi väntar länge. Men sen är det bara att göra som alla andra. Gäspa och se världsvan ut och traska genom det där ihåliga fingret ut till planet och de söta flygvärdinnorna. Eller ja alltså, det var ett par karlar och ett bastant fruntimmer som stod och sa välkommen. Inte dumt alls.

Men sen alltså.
Det där med att flyga är. tja. Nej liksom inte min grej.
Fötterna blir tunga och halsen liksom lite full av bomull och i öronen är det någon som monterat in en sorts tryckluftsapparat.
- håll för näsan och blås
säger Erik och ler.
Jorå. Det kan man göra. Hålla för näsan och blåsa. Och bli blå i hela ansiktet. Men inte hjälper det.
Och så kommer maten.
Varför måste man äta i flygplan förresten? När man bara är uppe i luften ett par timmar i taget. Då kunde man väl äta före och efter??
Men i alla fall. En låda.
Plastgrejjer.
Någon sorts röra. En annan låda i lådan. En annan röra. Urrk.
Men efter mellanlandningen bjöds på tunna skivor rostbiff på knaprigt bröd... god camenbert och rött fint vin. Inte alls dumt.
Åsså landning i Rom.
Buss till Venedig.
Och .. ja alltså, vi fick ett rum med balkong. Högst upp.... Romantiskt och jo, när vi förlovade oss så bjöd hotellägaren på middag och musik och allt.
Vissa somliga som kysst grodor har själva blivit prinsessor.... och jag känner en av dem rätt väl. En som heter Ebba och har guldring.

Men vad gör man i Venedig i ett par veckor?
Åker gondol.

Äter.
Gör saker i det romantiska rummet som jag inte tänker ta upp plats här med att berätta....
och.. jo, vi åkte ett par dagar till Rom och tittade på den där enorma kyrkan som nog har plats för en hel stad inuti sig. Om man nu ville bygga regnfritt...

Och nu?
Jorå. Man ska väl ta sig till senapsstaden såsmåningom.

Och så har jag kommit in på en tiopoängskurs på distans. En som handlar om etniska minoriteter.
Skitkul. Tänkte liksom kombinera ihop juridiken med sånt man kan ha nytta av när det är dags att jobba med sånt som mänskliga rättigheter. Eller vad det nu kan bli när man har papper på att man nördat in sig i något vetenskapligt hörn.

Och..... jo!!!!
Tack för alla gratulationer.
gissa om dom värmer???
Rätt!!!!
Jag är helt rakt igenom skönvarm!!!!

Venedig nästa

2010-08-05T19:47:00.000+02:00

I morgon åker vi...
och hoppas, att komma ihåg att packa ner ringarna vi hämtade hos guldsmeden igår.

Wow!!!!

Krokodiler och lille August

2010-08-03T09:04:00.000+02:00

Ja men man åker ut och fiskar sådär klockan fem på eftermiddagen. Sen är man ute i en massa timmar och solen går ner medan man grillar fiskpinnarna (nä, dom är inte fyrkantiga när dom kommer ur sjön men kallas fiskpinnar i alla fall när dom inte är större än en handsbredd men vad gör man när abboreländena inte är hungriga och man bara får små tusenbröder som ser ut som abborrar men har genetiska förändringar och aldrig blir större än fiskpinnar) som man metat upp tretton gånger och slängt i för att man tror det ska finnas matnyttigare sorter under.
Sen sover man ju inte.
Klippor är rätt hårda. Men man kan ju ha lite olika preferenser när det gäller det här med kärlek och romantik och sånt. Och jag kan ju säga, att mossa är överskattat som underlag det också.

Men i alla fall så ljusnar det ju långt innan man egentligen kan tala om morgon.
Och ... gissa vad man gör då.
Jo.
Eldar pinnar och kokar vatten, gör kaffe och pillar i sig lite frukost.
Tar fram sina långa spröt med vidhängande nylontråd och krok och maskar och gudvetvad man lockar tusenbröder med.
Och ...

Jorå
Ebba tar upp ett monster.
Två meter lång krokodil.

Gissa om vi ska äta gäddqueneller i kväll.

(Nä gäddan var inte två meter men vägde i alla fall sju kilo, nästan)

Och stackars Erik... hans största firre hette august och var nog inte längre än två decimeter.

Så det kan bli!!!

babysystrar?

2010-08-01T08:54:00.000+02:00

-Du Ebba!

-mm

- Ska du åka till Påven och hälsa på när du är i Italien?

- Nej jag känner inte påven

- Jamen man kan be att få hälsa på ändå för att det gjorde Lisas pappa.

- Hur då?

- Jag vet inte men dom ringde väl och sa adjö.

- Va?

- Det heter det. Adjös

- När man ska hälsa på påven?

- Japp.

Ok, man vet aldrig med påvar. Man kanske säger adjö när man ska komma och goddag när man ska gå.

Min skruttunge brukar veta det mesta.

- Men jag ska inte till Rom, jag ska till Venedig och förlova mig med Erik, du vet.

- Ja och sen ska jag ha syskon.

- Va??

- Jaha. Man måste förlova sig först. Och sen får man göra barn och gifta sig och allt.

- Ojdå.

- För att jag vill ha en babysyster sörru.

När blev det där en idé i en liten flickhjärna?

och hur pratar man om sånt?

Hjälp!

wwhoooooop så gick ett par dagar och en till

2010-07-26T09:14:00.000+02:00

Jamen alltså jag bara jobbar. Dubbla pass hela helgen och sen har man en grodprins att kyssa varenda gång man förvånat inser att det inte finns fler lökar att skala eller såser att reda.
Hur ska man hinna blogga då?
Nä just det, man hinner inte. Och sen ringer skäggagamen och behöver besök.
Så då..
går bussen om sju minuter.

Hörs sen va......

Sånt där som att man är mamma och ändå inte....

2010-07-21T16:37:00.000+02:00

Det är nu det händer det där jag vet måste komma.
Socialtanternas hägrande mammamål.
Att mina barn ska bo med mig.
Och jag längtar så det svider i mig efter att bara gå med på det. Helt egoistiskt ta hem båda tjejerna och säga tusen tack till deras familjer. Dom som gjort deras liv till vad det är.
Men.
Och ett par men till.
Man kan inte bara rycka upp ungar hur som helst och tro, att mammor är mammor bara för att dom en gång delade blodomlopp med ett ofött foster.
Så enkelt är det inte.
Och så länge som det finns den minsta lilla tvekan i den lilla- förlåt stora - skolflickekroppen, så kan jag inte med att säga, att nu förstår du, ska du och jag vara familj.
Den större av de två tjejerna är det inget snack alls med.
hon skulle rymma hemifrån om hon måste flytta till mig. Hon har ju hela sitt liv där hon bor nu.
Skola, kompisar, syskon, trygghet helt enkelt.
Och har inte alls knutit an till mig som den lilla.
Som ibland säger....
- Du Ebba, när jag flyttar till dig.... då.....
Men som lika ofta försäkrar sig om att
- Du Ebba, du vet jag har ju en annan mamma som jag bor hos och det måste jag göra för att annars går jag sönder.

Det är inte lätt det här.

Men... en gång var det inte bara svårt. Det var omöjligt.
En gång fanns jag inte alls för de här ungarna.
jag var bara den där som stack
som inte visste att mammor stannar.

Och min stora kille då? Han som krockade och fastnade i en gipsvagga.
Och har börjat lära sig gå igen.
Jodå.
han är kvar där på behandlingshemmet och säger, att han tänker börja om.
Inte med skitlivet utan med plugget.
Gud vad jag är tacksam för alla de här människorna som funnits, finns och fortsätter att finnas för mina ungar.
En dag ska jag ge tillbaka allt det där.
På något sätt.

Fast just nu... ja nu ska jag slåss för att just dom här ungarna får fortsätta att växa färdigt och bli vuxna som litar på, att man får ha det bra i livet. Just precis.
Ha det bra.

Mer fågelkvitter

2010-07-18T14:03:00.000+02:00

-Du Ebba om du är en fågel vilken fågel är du då?
- öhrrrmm.
- Örn??
- Nejförtusan. Mer fiskmås.
- Jaha en såndär som skriker på havet?
- Mm och ovanför åkrarna

- Jamen du Ebba
- Mm
- Du är ju ingen mås för att när du sjunger låter du som en svan.
- Som en svan?
- Ja som en svan som har jobb på operan.

Alltså... dom där två skruttungarna...
Varifrån får dom allt?

Bild: Michail Brubl

fågelholk

2010-07-16T17:28:00.000+02:00

Nyfiket tittar jag in i min lägenhet... för där kvittrar.
Och det brukar inte kvittra i min lägenhet.

Gissa vad????
Jo
Min goaste skolflicka (!!!) ska sova över tillsammans med en kompis och har byggt en holk under köksbordet.

Där ska det bäddas i kväll.
Men nu måste fågelungarna få mat. Maskmat.
Så.... pastagrytan kokar för fullt!!!

(Gissa om jag njuter!?!!!!!)

vaddå snorta

2010-07-14T09:00:00.000+02:00

Alltså småungar som kommer in och ska ha sprit är väl en sak. Men när dom sedan sitter med varsitt glas dricka utan alkohol - för här serveras ingen sprit till bäbisar - och helt öppet tar fram småpåsar och pulver och grejjer... nä då brinner det av något stubinliknande i somliga Ebbors hjärnhalvor.
Så hon kliver fram.

- Det där får du göra på toa. säger den där stubinebban.
- Äru riktig eller? svarar bäbisen
- Och så får du svabba efter dig ifall du spyr eller blöder.

Sen traskar den där ebban iväg och ställer sig lite halvdiskret bakom ett hörn och tar fram mobiltelefonen.
Slår ett nummer på tre siffror och blir kopplad.
Idiotbåbisarna sitter kvar och glor. Idioter.

Och sedan serverar den där ilskna ebban både glass och elakheter medan hon väntar på att någon ska komma och hämta sina små telningar.

Herregud tror dom att dom äger stället? Sitta och snorta helt öppet? Första dagen jag serverar? Nä nån måtta får det ändå vara.

Och min stackars chef fick sig en känga också. När han inte ens vet hur det ser ut. Herregudärdomheltpuckade eller?

Snuthäcken har, så vitt jag förstår, härbärgerat ett par bäbisar i natt. Om inte socialjouren fick hitta på något. För såvitt jag förstår var dom där telningarna inte ens torra i byxorna.

Nån ordning får det vara!

On the road....

2010-07-11T08:45:00.000+02:00

Pippi Långstrump hade ett träd med sockerdricka i.
Jag har en lägenhet med mineralvatten i kylskåpet. När jag blundar ser jag det framför mig.
Snart är vi där. Och jag ska slänga mig på sängen med en iskall flaska.
Innan jag raskt byter om och går till jobbet. Skulle ha jobbat i går också men bilen startade inte.
Den fick vila över natten och nu är vi snart hemma.
Vad det var för fel?
Ingen aning. Den var väl trött. Erik gav den någon sorts medicin och klappade lite på motorhuven och så startade den helt enkelt.

... tänk om det vore så enkelt att starta folk också.....

bild : Dana Schutz

Men om man bor i husbil...

2010-07-10T20:55:00.000+02:00

Man lånar en husbil och kör rätt ut i spenaten.
Där bor myggorna och harskrankarna. Och en massa myror, rävungar och ett par tre vargar.
Mitt i alltihop ställer man sin husbil och gör saker som att:
Kasta ut tråd i en sjö.
Sticka sig på konstgjorda flugor
Laga mat i en grop.
Laga annan mat uppträdd på helt vanliga sälggrenar.
Ta upp vatten ur ett annat hål i marken.
Lyssna på konstiga fåglar som låter som något man gnider mot sandpapper.
Älska i mossa och få något som kallas snytbaggar i stjärtregionen.
Gräva upp daggmaskar och döda dem på en krok i en tjärn för att få upp prickiga fiskar som man virar in i blöt näver och lägger på glöd.
Älska på en äng och få pollen på stjärten och timotej i håret och då pratar jag inte om schampot.
Somna helt utmattad inuti en bil som är ett kombinerat lyxsovrum, kök och vardagsrum som doftar myggmedel.
Och sen....
vakna och hitta en annan plats att göra samma sak en gång till på
tills det inte finns så mycket som en enda bloddroppe kvar för myggorna att suga i sig.
Då åker man hem.
Via Bollnäs.
Hoppas i alla fall att det går att komma hem härifrån.
För husbilen lämnar vi ju här
och våran bil. Eriks bil alltså.... har dött.

Så.... det blir en extra dag i en stad som faktiskt är mindre än den jag bor i.
Suck.

Fast... nu bor vi i en liten stuga med världens sötaste badkar.
Alltid något.

Och vart tog hon vägen då????

2010-07-08T08:29:00.000+02:00

Jamen jag är ju ute på semester. Och då har man inte alltid täckning för den här grejjen man stoppar in i datorn för att få kontakt med internet.
För att skogarna i det här landet är enorma. Och sjöarna ungefär lika många som fräknarna i mitt ansikte.
(jamen jag har en miljon pyttefräknar)
Och då kan man faktiskt inte hålla på med en laptop i solskenet.

Dalarna är i alla fall precis som det låter. En massa dalar där folk spelar fiol och sjunger konstigt. Och går på Ica som alla andra mellan varven.
Man kan bo på hotell eller i små stugor med väldigt små verandor. Det gör vi. I stugor alltså.
Man kör tills det står en skylt vid vägkanten. "Stuga"
Där svänger man in.
Och sen kommer det ut en farbror med väldigt stor mage. Han pratar Dalmål. Efter trippar en tant med skinntorra kinder och fjäderboa (nej nu hittar jag på). Hon kommer förstås med en binge lakan i famnen.
Sen pratas det om vargar. Och om vintern. Och fiske. Och knivar. Och var man spelar i vilka buskar. Som om vi ville veta det.
Eller. Jo Erik är ju en såndär tofsvipa. Fiolpelle. Folkmusikhoppare. Eller vad det heter.
SÅ i morgon ska vi gå till en buske och där blir det tydligen spontanspel.

Gissa om jag känner mig ungefär som en medföljande gräshoppa.

(.... det här är alltså min första semester i hela mitt liv och jag har bara så roligt att jag inte vet om det är sant och vill aldrig att det ska ta slut för att sverige är så vackert och folk är så sköna och vi har det så bra... bara sådär.)

fullkomlig blackout

2010-07-05T08:49:00.000+02:00

just precis
fullkomligt tomt, ödsligt och ... ja vad man nu säger när värmen luddar till det.
Jag som brukar gilla allt som är varmt.
Men nu vacklar jag omkring med en vattenflaska och yrar.
AC-n i bilen pajade...

Och vi är utanför Norrköping i en stuga med underliga horn på väggarna.
Hallucinerar jag?
Nä, Eriks farbror Bengt har jagat hjortar och älgar och noshörningar och lejon och gudvetvadhaninte jagat.

I hans stuga är det horn.
I natt, när det var för varmt för att sova tänkte jag, att man kanske hamnar i helvetet och blir ett horn av Hin.
Och sen kommer farbror Bengt och skjuter Hin och så hamnar man här på väggen.

Brrrr.
Men nu ska jag välja sjö.
Man kan bada till höger och vänster. För stugan ligger mittemellan två sjöar nämligen. Tjugo meter till den ena som är en rätt kall historia. Och cirka femtio meter till den andra som är en liten söt sak med värmeslingor i bottnen. Tror jag.

Och sen.... ja alltså det sägs, att frukosten på det här intilliggande herrgårdsliknande stället är superb.
Så... vad har man för val.

Nä just det. Lilla fina klänningen och bästa leendet.
Åsså frukost.

stockholm

2010-07-03T08:40:00.000+02:00

Stora huvudstaden suger i värmen
Och luktar som vanligt piss i kungsgatstrapporna.
Storkyrkan är dyrputsad och västerbron lika lång som vanligt. Man går där i solsken och blir röd.
Och ska visa upp varifrån man kommer.
Jorå. Det här är mina kvarter. Mina sovrum liksom.
Kartonjävlabitarna är borta. Men platsen ligger i lä för det mesta. Någon annan har lämnat spår efter sig.
Det luktar bajs i mitt gamla sovrum.
Fan.
Men tre av mina gamla vänner har fått någon annan stans att bo. Påriktigtbo. Med nyckel.
Och åtminstone två har man bäddat ner i trä under jord.
Fan vad jag lipar lätt.

-Det är såhär jag tänker på mig när jag tänker på vem jag är.

Säger jag till den där mannen som går bredvid mig och luktar tvål.
Och det som är så skönt är, att han inte säger att han förstår. Han säger inte att han kan tänka sig hur det är. Och han säger definitivt inte, att han önskar att han hade varit där.
För han är ärlig nämligen, den där mannen som luktar tvål.

Vi bor när vi är här.
Dubbelrum på varma hotellet. Översta våningen och allt.
Om man tittar ut ser man stadshuset. Och en massa tak.
- Mina tak. Tänker jag. Och känner, att den här stan inte bara var ett helvete. Den är min dröm också.

Det är tur att jag är så fånigt kär.
Annars hade jag nog blivit kvar här.

Bild Christina Rahm

samma lagar?

2010-07-01T21:00:00.000+02:00

Nu är jag arg. Riktigt jävla arg.
En av mina vänner från förr har blivit misshandlad av snutar. Och ingen gör något
Det skulle bli någon sorts internutredning
men alla nekade och hon får gå med en sönderslagen självkänsla och ett ärr i pannan.

Och så är det så, att hon har en sorts epilepsi som gör att hon ibland är okontaktbar - men utan att få anfall.
Det där, att hon inte svarade, att hon var okontaktbar, det var det som fick snutjävlarna att slå.
Hur fan kan man

Jag känner många bra poliser. Det är inte det.
Alla är inte skit.

Men alltså....
alla jävla horjävlar är inte heller änglar. Eller satansbrudar.
Vi är väl människor allihopa. Och borde få samma behandling och samma respekt och bli dömda efter samma lagar.

Eller?

Så är det med det.
Och en dag ska jag stå där och försvara folk som inte har någon egen röst.

Jävla ansvar det.
Och nu har jag svurit för flera månader framåt i den här blogen.

det bästa

2010-06-30T22:53:00.000+02:00

- du Ebba, vad är det bästa med sommar?

- värmen?

- nehej.

- jaså? Vad är det då?

- att det är sommar.

Enkelt.

- Men vad är det bästa med att det är vinter då?

- att det är vinter... svarar jag såklart

- nehej

- jaså? vad är det då?

- att man vet att det blir sommar när den är slut.

Jaha. Enkelt. Allt handlar om att man vill att det ska vara sommar. Tänker jag,

och så säger jag det.

- du gillar sommar.

- nehej

- jaså? vad gillar du då?

- glass.

Pust.

Bild Renée Michele

etymologiska studier?

2010-06-28T21:35:00.000+02:00

Det borde finnas utbildningar som handlade om seder och bruk i svensk kultur.
Sånt man kunde gå om man av någon anledning inte deltagit i alla underligheter som svennar tar för givna.
Som det här att gå till frissan.
eller fira midsommar.

Frissan... det heter inte frisööören. Man säger frissan ungefär som man säger ica.

Och då ska alla veta vad det betyder.
Man ska släntra in på en tid man förmodas ha beställt?
sitta ner och se världsvan ut tills man blir visad till sin plats framför en spegel och en hylla med diverse färgglada hophäftade skvallerark.
Svensk gamtidning och vänt i häcken.
Och så ska man bläddra lite.
Innan det blir dags för nackpinan. Att bli genomsköljd av aningen kallt vatten. Eller lite varmt. Och så ska man stöna lite lagom och säga att det är skönt fast man håller på att bli halshuggen av kanten på tvättstället.

Värst av allt är det där med småpratet.
Medan det klipps och fönas och grejjas. Så ska man alltså komma med små avslappnade kommentarer om världsläget. Nej alltså inget politiskt eller så. Man bör ha läst på om artister och skådisar. Och nämna i förbifarten något om lokala kändisar som gjort något fuffens.
I alla fall är det vad jag hörde damerna till höger och vänster om mig prata om.
Medan jag helt osocialt satt tyst. Och visste att jag inte hade något att tillägga om någon som helst kändis.
Eller för den delen om något alls.
För varför skulle jag prata med en frisör om något jag inte är intresserad av?

Nä det är just det jag inte begriper.
Varför man ska prata om en massa saker som inte betyder ett skvatt.
Och sen slurpa sill och nubbe och dansa små grodorna. När man är färdigfriserad alltså.
För det var så det var.
Jag gick alltså och fixade håret före midsommar.
Och gissa vad....
jorå. jag blev rätt snygg.
Om jag får säga det.

Men alltså det borde finnas utbildningar för sånt där. Hur man gör. Etymologiska studier och praktiska övningar.

Och klara en generaltenta med godkända betyg innan man släpps lös i samhället.

Bild Alexander Sukht

fäbodliv

2010-06-27T16:25:00.000+02:00

Jamen tänk att man levde sådär utan allting utan att det kallades för att vara hemlös.
Ingen el.
Ingen toa.
Inte en skymt av någon dusch.
Inget kylskåp och absolut ingen frys.
Men ett riktigt krypin och en skön säng och ett hål i golvet i stället för skafferi.

Och världens godaste mineralvatten direkt ur ett annat hål. Fast inte i golvet utan i själva marken. Iskallt fast solen skiner och allt. Fattar liksom inte vart kylaggregatet sitter.

Om midsommarfirande kan jag bara säga.... att jag inte fattar ett barr.

Jo jag har väl sett midsommarstång och fattat att folk dansar och så. När jag var liten var jag nog med på någon festplats jag också som jag glömt.
Men alltså... vuxna människor som hoppar som grodor och sjunger barnvisor och dricker snaps med grimas och leker kull och spelar boccia. Helt på allvar. Och krocket. Ännu mer på allvar.

Stora stygga åskvädret med jätteregnet kunde inte stoppa galenskaperna.
Som nog var rätt roliga fast batteriet i datorn tog slut.

Åsså har jag träffat folk som säger att dom ska bli mina svärföräldrar och svägerskor och systrar och familj och alltmöjligt som mest av allt får mig att bli fullkomligt stel av skräck.
Och hemskt glad.
Och otäckt på min vakt.

Det är inte lätt det här.
Det är fan lika svårt som att sluta titta efter snuten i varenda gathörn.

Men alltså.
Svennelivet har sitt pris. Och nu har jag börjat betala.

... kan man få ett kvitto?

Åska och snart slut på batteritiden

2010-06-25T23:15:00.000+02:00

procenten på batteriet sjunker. fyrtio kvar...
Och två dagar.
Så här får man blogga fort som fan.

Sen har det ju åskat. En massa buller och blixtar och regn och man tror det är gud själv som slår näven i bordet.
Tor heter han förresten.
Har jag från en säker källa (A)
Gud alltså. Han heter Tor och har korpar på axlarna och hans pojke heter Jesus och är katt.
Jaha.

Mer än så fick jag inte veta för att vi är inte på samma ställe och hennes telefon hade dålig täckning på landet fast min har alla pluppar uppe mitt i skogen.

Och inte är jag nykter heller.

Men det är ju midsommar och batteriet tar snart slut.

Kram på er allihopa!

skåp och kärna...

2010-06-24T22:48:00.000+02:00

skåpsäng

smaka på den!
Man kliver in i den, drar för gardinerna och känner sig som en instängd prinsessa på en massa ärtor. För dom här madrasserna har sett bättre dagar.
Inte för att det gör mig något. Jag skulle kunna sova på en spikmatta i natt efter allt släpande. Och städande. Här har skurats med såpa på trägolv som luktar artonhundratalskiss och sur mjölk.

Det kallas fäbod det vi är på.
och jag har lärt mig att här bodde ensamma kvinnor som mjölkade kossorna som gick på skogen. Vad nu det betyder.

Sen kärnade de smör i konstiga trägrejjer och gjorde ost och ropade till varandra med näverlurar som en sorts mobiltelefoner. Olika signaler för olika meddelanden. Och allt hördes av alla som bodde på sisådär en mils omkrets.

Här finns liksom bara en massa historia och ingen elektricitet.
Så man får blogga fort för att batteriet ska räcka hela helgen.
Och stänga in sig bakom myggtäta gardiner i den här gamla skåpsängen alltså.
lite som en kartong
fast mitt i skogen.

inte dumt alls
och i morgon kommer alla miljoner släktingar som ska titta på den där konstiga stockholmsflickan som ska bli förlovad med den här oeerhört stilige norrlandspojken.
Jorå.

Ska nog överleva det också.

blodtörstiga bestar!!!

2010-06-23T22:58:00.000+02:00

Suget
det där jävla suget
mitt i sommarvärmen och allt jobb och myggen och svetten som rinner efter ryggraden
och i morgon kväll stannar vi kvar ute i spenaten utan elektrisk ström och mitt batteri räcker nog bara till på lördag och sen då?
Jamen herregud
ska man inte klara ett par dagar utan att skriva på den här apparaten
och suget
och midsommar och allt.

Ja ni vet ju, att om jag inte återkommer så åt myggorna upp mig.

ut i spenaten

2010-06-21T22:55:00.000+02:00

Man tar bilen ut på små vägar, svänger av på en ännu mindre väg och sedan ... ja en sorts dubbelstig som man behöver precisionsinstrument för att navigera på med en bil. Gräset döljer nämligen det där som borde vara hjulspår.
Sen parkerar man precis intill en myrstack. I myrstacken bor myror. Och möjligen också myggor eftersom hela luften är full av de där snabelkräken. Så fort man försöker andas följer det med ett par tre vingvarelser. De minsta kallas knort och ser ut just så.
Dessutom bits dom. Tar liksom små tuggor ur huden på allt som kan dölja en bit kött.
Man får vara glad att den sorten inte är större än att de kan passera ett nålsöga.
Jamen tänk själv.... köttätande insekter stora som katter.

eller som gigantiska hästar. Brrr.

Men i alla fall.
Man tar sin ryggsäck. Den väger ungefär lika mycket som man orkar rubba. Den ska alltså träs på ryggen och sitta där i en evighet medan man försöker gå.
Knäa heter det.
Det är inte roligt. Svetten rinner och myggorna skriker och det gör musklerna också.
Tre timmar senare är man framme.

Det kallas vackert. Det är säkert vackert dessutom om man orkar titta efter.

Huset som står där ska fyllas med det vi har i ryggsäckarna.
I morgon ska vi göra om alltihopa med nya grejjer.
Och om några dagar är det midsommar.
Fatta det.

Och då ska det bli fest.
Fast jag tror ju vad jag vill om det där med fest.
Vilka ska hitta dit mitt i ingenting? Mer än älgarna alltså.
Men Erik påstår att folk har lokalsinne i den här delen av världen. Lokal? tänker jag. Fast jag säger inget. Lokaler trodde jag var rum. Byggnader och sånt alltså.
Fast här i ute i spenaten kan man hitta lokaler med orkideer.
Fatta att jag någon gång då och då funderar lite över vad det är för sorts folk jag umgås med!

Men alltså...
innan midsommar ska vi gå med ryggsäckar fem gånger. .... att om det finns en gud skulle den guden kunnat lägga en liten kvartersbutik i närheten vad?
Och kanske struntat i att hitta på knotten och myggorna.
Typ.

Släprekord

2010-06-20T11:35:00.000+02:00

- Du Ebba, om man har feber kan man inte gifta sig

- Det är nog bättre att vara frisk då, ja.

- för att jag ska vara brudnäbb sörru

- öh?

- När du och Erik gifter er med släp och allt.

- Tror du att vi ska göra det?

- Ska ni ju.

- Med släp och allt?

- Tretton meter ska det vara för att ha rekordet.

- Släprekord?

- Mm.

Man kan alltid bli bäst på något..... tydligen.

bild: arnolfini

regn

2010-06-18T22:17:00.000+02:00

Man kan vara glad för mycket. Regn tillexempel.
Att ha en massa feber mitt i sommaren är inte roligt om solen skiner.
Fast för några somrar sedan fick jag en hemsk urinvägsinfektion samtidigt som det regnade precis hela tiden.
Det konstiga är, att man glömmer bort såntdär.
Och ligger och är glad för att det regnar fast jag borde veta, att folk som jag bryr mig om faktiskt fryser mitt i sommaren.Fan.
Det finns sidor av svennelivet jag inte är speciellt stolt över.
Att man slutar bry sig.

Bild Paul Jackson

spindel

2010-06-17T07:51:00.000+02:00

Vaknade fuktig.
Inga dumma fantasier nu!!!!
Jag har trettinio grader och ser spindlar med mänskliga drag och elaka huggtänder.

Får nog blogga vidare när jag samlat mod och tagit fram en burk och ett pappersark och pillat ner spindeln och lagt på locket. För näe, jag dödar ingen spindel. Man vill väl inte att det ska regna hela sommaren heller!

Krya på mig! Typ.

Bild Marilyn Manson

2010-06-15T18:47:00.000+02:00

Jamen jag ser ju ut som en livstidsfånge... I passet alltså.
Glosögd, fånigt stirrande in i en icke tidsbestämd fängelsehåla. Ser jag verkligen ut sådär?
Stackars alla människor som måste glo på mig hela dagarna!
Själv slipper jag ju för det mesta.

Och nu börjar det gå upp för mig, att jag ska åka utrikes utan att ha dolda avsikter eller kondomer uppkörda i nivetvar. Att jag ska vara turist och titta på konst och åka gondol med någon jag tycker om att kyssa.
Bo på flottaste hotellet och äta godaste maten.

En annan gång ska jag berätta om en resa som inte var så romantisk och som närapå slutade i havets allra mörkaste grav.
I kväll ska jag traska över till min granne och titta på fotboll och smula ner hela soffan med popcorn. Och lyssna till ett helt livs samlade berättelser om gudvetvad och lite till.
Inte dumt alls!

Jo.... vi ska till Venedig alltså.

2010-06-14T10:31:00.000+02:00

- och då måste du ta en massa sprutor för att vattnet smakar illa.
- tror du?
- jaha.
- Men vi ska bara till Italien och där tror jag inte vatten smakar illa.
- Ifall det är flyg. Och man måste gå på toa.
- Smakar vattnet illa då?
- Mm.

Man berättar för alla. Inklusive den där minsta som vet allt. Att man ska åka iväg och bli förlovad.
Och först blir hon stum. Tre sekunder typ.
Sen får man veta.

- och då köper man förlovningen på kyrkan.
- öh, va?
- om man är borta i mer än en vecka.
- hörrödu har du inte blandat ihop alltihop lite lätt nu?
- nej. det är du som har blandat ihop saker. Prinsessaker.
- hur menar du då?
- att först ska man pussas och sen kommer en fe och då blir man kär och då får man förlova sig.
- I kyrkan???
- Jaha.
- Och jag som trodde att man gifter sig i kyrkan. Om man vill.
- Som en prinsessa.
- men vi ska bara förlova oss.
- Då köper man alltihop på kyrkan. Man kan det.

Och vad säger man då?
att man inte kan köpa förlovningar?
Skulle inte tro det. För vissa somliga vet mer än de flesta kan räkna ut. Och hon har säkert rätt.
På något sätt.

Bild: Luigi Lanza

passarej

2010-06-13T21:51:00.000+02:00

Att man ska till snuten och fixa pass alltså.
För att en viss groda fått för sig att somliga ska åka lite för långt.

för att inte ha pass alltså.

Så då så. Och fotot fixar dom på snuthäcken nuförtiden.

vart vi ska?

öh. nä, har ingen aning.
Ska jobba på det. När prinsen behagar spotta ut pärlan han har i munnen numera.
(fast en sak vet jag. för att vi har beställt dom tillsammans. ringarna alltså)

Så... jo, man ska till det förlovade landet vad det nu heter.
och växla
valuta?

svenne

2010-06-12T13:32:00.000+02:00

Äh. Inte kan jag sova heller. Regnet smattrar på rutan och grodprinslåren jag trodde jag skulle få pilla på har försvunnit ut genom sovrumsdörren. Visst något väldigt viktigt på TV. En massa män som jagar en boll... typ.
Fast nu blir jag väl lynchad.

Plötsligt får jag en glimt av en sanning.
- jag tror jag håller på att bli en vanlig svenne.

Ja jävlar.

Bild: Ed Slack

hoppsan

2010-06-12T09:17:00.000+02:00

Olikt mig att hoppa över en dag. Jag vet.

Blev lite full.

Ölen liksom sipprade ut genom öronen och sen var det sen middag och fira terminsslut.
Det var liksom lite nytt att fatta, att här sitter en Ebba och har fixat en massa poäng.

Den stackars välkyssta grodprinsen hade fullt upp med navigeringen när vi skulle hem.

Men jisses så himlakul jag haft!

Men... eftersom jag fortfarande är lite på örat och väldigt ledig...
så ska jag sova en skvätt nu. Med grodlår på ryggen.

Puss på er

märklig pappa

2010-06-10T21:31:00.001+02:00

Det kom in en lite lustig familj och skulle handla hämtmat idag. Jag brukar aldrig finnars utanför köket men just i dag fattades det folk så jag gjorde ett gästspel. (Och tänker inte göra om det, guuuud vad jag avskyr att behöva stå där och se trevlig ut och ta betalt och allt.
Men såhär var det.

Två små barn och en väldigt lång pappa.
Det ena barnet satt på pappans axlar och det andra på pappans fot.
Ja det är sant!!

Och så köpte pappan tre aluminiumformar med dagens.
Den ena gav han till huvudbarnet och den andra till fotbarnet och den tredje höll han själv i händerna.

Sen gick han ut precis som han gick in - i en groteskt hukande ställning för att få med sig både huvudet och fötterna...

Bild: Henri De Lotouse Lautrec

Så igår gapade jag över en märklig pippi
idag en märklig pappa

man kan ju undra vad det blir i morgon!

väldigt konstig pippi

2010-06-09T22:40:00.000+02:00

Undrar om det finns siamesiska tvillingar bland fåglar. Jag såg en idag. Ifall dom finns.

Annars hade jag väl någon sorts hallucination.

Jag tror dom kallas talgoxar dom där gula bollarna med svart streck på bröstet?

I alla fall såg jag en sån som satt ihop med en annan gul boll med svart streck. Men den hade bara ett huvud och två vingar, i jämförelse med kroppen såg de märkligt små ut.

Den hoppade omkring med en massa andra gulingar med helt vanliga kroppar. Pickade frön och flaxade. Jo den kunde flyga. Faktiskt.

Men alltså.

Hur är det med de ornitologiska kunskaperna bland er som läser.

Finns sånt?

Vuxna borde nog leka lite mer....

2010-06-08T22:54:00.000+02:00

Om man har TV vet man en massa. (Om man har på den alltså)

Till exempel, att man kan få järnskrot i huvuet om man står intill ett tågspår när tåget rusar förbi.

Och att det är översvämning i centraleuropa.

Fast mest av allt får man veta, att kungliga bröllop är oerhört betydelsefulla.

Så till den grad, att det inte går en enda dag utan minst två olika timslånga program visas om det mesta man kan hitta på kring det där.

Det är faktiskt så, att man lätt kan få för sig, att vårt svenska kungahus skulle vara viktigare att bry sig om än till exempel oljekatastrofer och båtar som kapas i Gazaområdet.
(och jag kan inte höra om det området utan att tänka på stringtrosor, och ja, jag vet att jag inte är riktigt som man ska... men alltså... gasaremsan...)

Men i alla fall... min sötaste prinsessunge har sammanfattat det där så att man fattar..

- man måste förstå, att vuxna aldrig leker och då behövs prinsessor sörru. På riktigt för annars tror dom inte pårom.

Och då hjälper det inte.

Så nu vet vi.

Bild: Edmund Dulac

sanning?

2010-06-07T08:12:00.000+02:00

Vad är det som är sant.
Om någon låter bli att säga sånt som kan såra någon (med att säga vad man tycker om något) - är det att ljuga?
Jag tycker inte det.

Det där att vara ärlig betyder väl inte att alltid säga vad man tänker på ett egoistiskt sätt. Ärlighet handlar väl mer om att säga sånt som förmedlar det man faktiskt menar.

Så att, om jag förstår, att någon vill ha kontakt med mig och jag gärna skulle ha kontakt med den - då underlättar jag kontakten på alla sätt jag kan.
Utan att manipulera.

Det kanske är lögnen som manipulation som är värst.
Att lismande säga "oh vad du är fin" medan man avundsjukt tänker "dig ska jag vrida nacken av"
Att leende påstå, att "vad du är duktig" och egentligen mena "jag vet inte vad jag ska göra med dig som aldrig kan ha fel"

Vad skulle jag vilja höra istället då?
Jo. Jag skulle vilja att man vågade låta bli att säga "oh vad du är fin" innan man avslöjat sitt eget motiv.
Och att först försöka förstå varför man vill säga "vad du är duktig" innan man öppnar munnen.
Så att det man säger hänger ihop med det man känner.
Och då kanske man inser, att man kanske ska vara tyst och hålla sig i bakgrunden tills man tagit hand om sin egen känsla.

Och om någon glädjestrålande kommer och visar en dikt. Den första. Och den är skräp.... då är det ju inte innehållet i dikten som är intressant utan två andra saker. Den första - att någon kommer och vill visa det sköra första skrivna. Och det andra, att någon valt ut just mig för det här som är så stort.
Då är det sant och riktigt, tycker jag, att svara på det. Och glädjas åt att den här människan vågat skriva något. Och bli uppriktigt hedrad, glad och rätt överväldigad över att den personen litar på mig så mycket att jag får se.
Det är inte min sak, att tycka, kritisera, vara domare. Det är inte speciellt ärligt - bara dumt.

Men det skulle vara lika dumt och oärligt, att berömma formen, stavningen eller grammatiken. Det är med största sannolikhet inte det man visar upp, inte det man vill prata om.
Man vill dela en erfarenhet. Kanske fråga om det är OK att prata om det man skrivit i diktform. Eller visa att man litar på, vill vara kompis med...

Så det där med att vara råärlig handlar, för min del egentligen bara om att jag själv är råärlig mot mig själv. Försöker i alla fall. Att ta reda på mina motiv och mina känslor. Och försöka förstå vad andra vill. Och sedan välja. Ärligt välja.
Helst välja så att det blir bra. Så att man känner sig som en riktig människa.

En såndär man kan lita på. För att den vill väl och aldrig ljuger för att själv uppnå dolda mål.
och, jag vet

... lite höga krav kanske...

social???

2010-06-05T10:33:00.002+02:00

Mitt enda sätt att bevara förståndet har varit att vara råärlig. Helt enkelt säga hur det är. Inte försköna, inte komma med omskrivningar och inte dölja. Bajs är bajs och om något smakar skunk så gör det det.
Jag klarar inte av att hålla en miljon smålögner i omlopp. Orkar inte upprätthålla någon vacker fasad.
Och förstår mig inte på andras fasader heller.

Eller det där sociala spelet när man ska säga att något är skitfint fast man egentligen tycker att det är asfult.
När man ska säga en lögn för att inte såra.
Som om det skulle såra mindre att ljuga.

typ:
- vad ska vi göra i kväll?
- det spelar ingen roll, jag vill bara vara med dig

- oj vad skönt, då gör vi inget annat än gosar i soffan då!

jaha och så tror man att allt är frid och fröjd.

tills:

- jag drar ut ett tag.
- jaha.
- behöver lite frisk luft
- ok. jag kanske sover när du kommer tillbaka

Och så går det flera månader och år och ingen säger egentligen vad någon vill. För att den andra kanske vill något annat och skulle bli sårad av att vilja fel? Eller?

Eller det här att alla tiger.
Man har gjort bort sig och alla som sett det låter bli att kommentera.
Och låtsas som om inget hänt.

Eller:
Man har en konflikt. Den ena säger något.
- Jag står inte ut med att det är såhär. ....
den andra tar emot. Utan att svara.
och sedan är det som om inget hänt. Man nämner det aldrig igen.
Och låtsas som om konflikten aldrig funnits.

Jag fixar inte det.
Jag tycker såklart inte att man måste säga allt. Man måste få välja vad man ska säga. Men om man säger något om något så borde det vara det man menar. Och inte något man inte menar.
För hur ska man veta vad folk menar om dom inte säger det?

Bild HoHouse

Andra bullar

2010-06-04T08:28:00.000+02:00

Ok. Jag skriver fort. Men nu är det en vecka kvar till inlämning. Skriver så tangenterna glöder gör jag ju inte. Nä. Jag hackar lök. Pratar med Erik fem timmar. Håller på med strul i tvättstugan en helkväll. Träffar barn och umgås med grannar.
När skriver jag då?
Öh. Ja. Jag bloggar.... typ.
Men liksom. Det är en vecka kvar.
Typ.
Luften gick liksom ur mig förra veckan när jag var och pratade med den där som heter handledare. Som kom och var lika handledig som jag.
Alltså, jag trodde vi skulle titta lite kritiskt på mina teorier och att jag skulle få lite motstånd och lite jävlaranamma. Nähä. Det var inte så det var menat. Inte.
Man ska se lite artigt på varandra och prata om. Hajar fortfarande inte om vad.
Och sen ska man gapande lyssna till en berättelse om hur svårt det är att skriva uppsats.
Och gå hem.
Gjorde en gammal gatflicka det?
Öh.
Nä. Alltså jag hade ungefär femton färdiga frågor. Lite om rena praktikaliteter. Och en del om frågeställningen. Och massor om litteraturens motstridigheter som är skitkul att lattja med.

Men nähä.

OK. en liten skituppsats som inbringar poäng för tio veckor är väl inget att bråka om. Men jag åkte liksom till senapsstaden framochtillbaka för att få lite inspiration.
Det blev bara transpiration.
expropriation.... typ.

Men nu ska det bli andra bullar.
Står i degen idag. Nä, men alltså jag bakar. Har lunch nu. Listig tid att ha lunch.
Man hinner precis klämma ett par mackor och blogga.
Så idag blir det deg.
och andra bullar.

Bild: Jimmy Baker

pulver

2010-06-03T19:58:00.000+02:00

Huvudet igen.

..... Det här huvudet som spricker av sånt som man inte kan säga och inte skriva och inte tänka.

När man inte kan sluta älska människor. Dom där som håller på med det där livet jag lämnat.

Som tycker att när solen skiner ska man sitta ute på en strand och skjuta pulver och dricka öl.
Och jag som sitter och skriver uppsats kan inte skjuta pulver på en strand.

Ingen annan stans heller.
Inte ens när hela hjärtat skriker efter att få skrika över hela parkeringsplatsen att det är så jävla härligt att det är sommar.

Fan också.
Att jag skulle gå och bli skötsam.

Bild: Jerry Fresia

Systembolaget

2010-06-01T23:01:00.000+02:00

- Ja det är Ebba
- Är det Ebba jag talar med?

- Jorå
- Hej jag heter Gunilla.
- jaha
- och jag har en viktig fråga till dig
- öh
- Vilket bolag ringer du med idag?
- systembolaget....
- /tystnad/
- typ
- Hmgrr. Jaha, jag har ett erbjudande här som du kanske är intresserad av.
- öh.
- Hur upplever du ditt nuvarande abonnemang?
- Nja, jag skulle gärna se lite längre vibrationer.
- /tystnad/

Ja och så fick jag ju veta, att det var ett telefonbolag som ville att jag skulle byta från telia till deras bolag för att det skulle vara så mycket billigare.
Och det kanske det är.
Sa jag.
- men. alltså hur billigt det än är så vill man ju kunna ringa också.
så det sa jag också.
Fast sen fattade jag, att de där stackars människorna som sitter och ringer faktiskt inte vet vilka de ringer till. Alltså, dom har ingen aning om ifall jag sitter i Korpilombolo eller centrala Göteborg. Dom ska bara säga det dom har lärt sig på kursen. Och sälja oavsett om varan fungerar eller inte.

Nä, jag bytte inte telefonbolag.
jag bor ju liksom i norrland nuförtiden.
och här fungerar bara telia.
.... och systembolaget. Typ.

Bild: John Osgod

2010-05-31T23:27:00.000+02:00

- när jag blir gammal tänker jag ha rosa hår
- jaha, varför det då?
- för att när man är gammal ska man vara fin eftersom ingen bryr sig om gamla som är fula
- va?
- Jamen det är så sörru.

Det är min lilla minsta filosof som vet det där. Hon brukar ju veta en massa som vanligt folk liksom har missat.
Men det här fattar jag liksom inte.
så jag frågar

- men du. Hur menar du med ful?
- jättenäsa och inga tänder och sånt.
- är det fult?
- nähä det är det ju inte men prinsessor har små näsor och massor av tänder
- öh?
- för att det är så.
- öh?
- Jamen.

Jamen? Inte blev jag så mycket klokare av det där svaret.
Men...det kanske inte var meningen. Morsor ska tydligen vara ovetande om vissa saker.
Typ det där med rosa hår.