tag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post1212930214768999697..comments2023-07-20T14:17:40.929+02:00Comments on En gathoras bekännelser: Ebba Ghttp://www.blogger.com/profile/05149837988846554643noreply@blogger.comBlogger9125tag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-22185231027341101762010-04-25T08:10:42.695+02:002010-04-25T08:10:42.695+02:00Korpen - Jag kommer. Omgående. Kram!
Mona - Näe, ...Korpen - Jag kommer. Omgående. Kram!<br /><br />Mona - Näe, du är inte ett dugg dum. Man väljer själv. Det är bara det att man inte fattar det förrän... typ nu.<br />Puss!Ebba Ghttps://www.blogger.com/profile/05149837988846554643noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-53251393717226194002010-04-25T08:00:21.502+02:002010-04-25T08:00:21.502+02:00Men vet du. Man väljer själv. Inte alldeles enkelt...Men vet du. Man väljer själv. Inte alldeles enkelt, men det är ett eget val. Och du har gjort ditt val. Ett bättre val. Utan att glömma tidigare, sämre val.<br /><br />Är jag dum nu?MonasUniversumhttps://www.blogger.com/profile/10325347244913785589noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-75248442086145082552010-04-24T23:34:14.526+02:002010-04-24T23:34:14.526+02:00Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-78696388627910450262010-04-24T23:34:12.582+02:002010-04-24T23:34:12.582+02:00Kanske måste sorgen över allt det du aldrig kan få...Kanske måste sorgen över allt det du aldrig kan få - det som är för sent och det som kanske var en omöjlig dröm få bli tydlig. Det du lämnade kan aldrig bli något annat än vad det var. Och vad var det? Jo, det var ditt liv. Som har lett dig dit du är nu. <br />Du har sagt det själv - att man måste älska också det i sig själv som man inte är så stolt över. Att man måste försonas med sig själv. <br />Jag tror man kan lägga till, att man faktiskt också sörjer det man lämnar- även sånt man inte är så stolt över. Att även en vidrig barndom eller ett liv i utanförskap är en bit av ett älskat liv. Och när man lämnar en bit liv bakom sig så måste man tillåta sig att sörja. Även om det verkar galet att sörja ett liv på gatan. ... Så gråt.. gråt och sörj och ... tja, kom hit vetja, sitt med mig och se den svarta sjöisen dö i kärleken till den fria solen....<br />/korpenAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-4519657707403882502010-04-24T23:14:04.339+02:002010-04-24T23:14:04.339+02:00Karin Boye har skrivit en dikt som heter "Där...Karin Boye har skrivit en dikt som heter "Där slagrutan sänker sig"<br />Jag tänker på den när jag läser din blogg. Den dikten finns bl a i en bok av Patricia Tudor-Sandahl "I tacksamhetens tecken".<br />Både dikten och boken kan rekommenderas.<br />Bästa hälsningar AAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-20011781803631955752010-04-24T15:56:32.709+02:002010-04-24T15:56:32.709+02:00Välkommen Rolle! Jag tror inte jag ger upp. Men ja...Välkommen Rolle! Jag tror inte jag ger upp. Men jag lägger mig ner och dör ibland. Då kommer det då och då en Rolle och puffar lite i mig. Och.... ja ... tack!<br /><br />Cicki - Tack för att du delar med dig. Jag får liksom lite perspektiv... Jag har friska härliga ungar. Och bara mig själv att resa upp. Så jag har nog väldigt mycket att vara tacksam för... och jo, det är jag också. Väldigt tacksam. Också. Kram!Ebba Ghttps://www.blogger.com/profile/05149837988846554643noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-48912007672749437532010-04-24T14:27:35.977+02:002010-04-24T14:27:35.977+02:00Det har varit mycket omkring dig nu med både fjunu...Det har varit mycket omkring dig nu med både fjunungen och gamla minnen. Du kanske behövde den här Stockholmsresan för att möta det gamla. Att det fick bli som en sorts reningsprocedur för att rensa ur de dåliga minnena och låta de fina minnena finnas kvar. Jag vet inte. Jag kanske är alldeles ute och cyklar.<br /><br />I många år trodde jag att jag lärt mig acceptera och leva med sonens funktionshinder. Att jag rensat bort allt krigande och stångandes mot väggar. Tills jag skrev boken om allt som varit. Då insåg jag att det var inte ärr jag hade, utan sår med tunna sårskorpor som ramlade av en och en och värkte och sved. Vissa kapitel skrev jag hejdlöst gråtande. Men det var som att det skrivandet var renande. Idag är såren ärr, som visserligen fortfarande kan klia och ge vissa fantomsmärtor. Men det är i alla fall inga öppna sår längre.<br /><br />Hoppas du också kommer dit en dag, när det går att minnas utan att världen rämnar. KramCickihttps://www.blogger.com/profile/04390674854867397454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-60134700915119479392010-04-24T12:57:06.032+02:002010-04-24T12:57:06.032+02:00GE FÖRFAN INTE UPP.............................
RO...GE FÖRFAN INTE UPP.............................<br />ROLLE SKRIKANDESAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-848758910328137273.post-68075505975592411232010-04-24T12:41:24.321+02:002010-04-24T12:41:24.321+02:00Har ingen aning om hur jag ko in på din blogg!!!
L...Har ingen aning om hur jag ko in på din blogg!!!<br />Läste denna blogg och tyckte den var så bra att jag kommer att läsa resten<br />Lycka till med allt.<br />RolleAnonymousnoreply@blogger.com