måndag 25 april 2011

om att äta harägg



Hemma hos oss har vi hittat en sorts speciella ägg som harar lägger när dom ska få ungar. Harar kommer i olika varianter nämligen. Och den sort som inte däggar äggar.
Det är väldigt praktiskt för att de små äggcellerna som ska bli harar är formade av alla möjliga sorters stärkelse som spjälkats i, för sinnena relativt aptitliga former.
Skelettet kommer i gelatinform tillsammans med bindväv och en lång rad sockerarter som nog ska ge energi åt det lilla fostret. Det som om ägget i stället för att vara indelat i äggvita och äggula har blandat alla ingredienser och gjort smådelar som nog så småningom ska transformeras och bli en liten harunge.
Om man inte hittar äggen och kokar och äter. De kokar redan i rumstemperatur, så den detaljen behöver man inte tänka på.
Vi har hittat ett tiotal i olika färger och storlekar - inomhus - harar är lite dumma så de kan lägga dem nästan vartsomhelst och låta dem koka så att fostret dör. Man får väl tänka sig, att de ägg som läggs före påsk, under vinterhalvåret, och då hamnar under granar och på andra lite kyligare ställen, klarar sig bättre. För det är ju helt klart så, att påskharar är rätt vanligt förekommande ändå. Med tanke på antalet ägg som hittas.

En sak ska man tänka på när man samlar, och det är, att för mycket frossande kan medföra ett visst illamående.
Och att gammalt sparat ägginnehåll i allmänhet inte alls smakar hare.

....

söndag 24 april 2011

Bara en stor jävla häck

Ja jag minns ju hur det var för bara några år sedan när sommarvärmen kom och man kunde kasta bort vinterkläderna.
Jag kastade alltid mina i någon container. Sen plockade jag på mig sommarkläder. Alltid lika lätt att få tag på om man ser ut som folk.
Om man ser ut som en jävla gathora är det svårare. Så på slutet var det i princip tji att gå in och stjäla på dom vanliga ställena.
Men tvättstugor kan stå öppna eller gå att öppna. Och en del folk liksom vill att man ska plocka grejjer från deras bilar. Jag menar, om dom lämnar vrålåket helt öppet.

I år plockar jag fram sommarkläder ur en blåmålad garderob och börjar storgråta.
Sen försöker jag sätta på mig ett par byxor som inte går om baken och fattar att här har samlats kilon. Fast jag spytt galla dom tre senaste veckorna.
Och så tjuter jag igen.
Jamen hajja då. Hur kul är det att hela livet bara är en enda jävla omöjlig historia att få ihop så att upp blir upp och ner blir ner.
Jag har landat i ett stort hål där allt är som jag drömde att det skulle vara.
När jag var tolv. Typ.
Men vem är jag mitt i alltihop? En jävla tjackhora som leker svenne eller någon som lyckats med något som antagligen är rätt häftigt. Som man kan beundra om man skulle vara böjd åt det hållet.
Eller bara vara tacksam över om man är böjd åt ett annat håll.

Och suget då?
Kommer och går. Det sägs att det kan komma och gå i femti år.
Ungefär som herpes.
Plötsligt är det där. Och man kan bara lägga på lite salva och se glad ut.

Sen är det mitt i en massa tentamensskrivningar och inlämningsuppgifter och föräldrarträffar och möten och fan och hans morfars far som ska klaras av utan att man har någon bruksanvisning.
Det är rätt tight.

Men jag har ju inte glömt er.
bara det att det är en massa annat i vägen.