sista dagen

Picasso: The dream

Sista dagen på året
sista dagen i gamla lägenheten
sista dagen...

-Jamen om det inte var den sista dagen nångång så kan det inte vara den första dagen heller sörru.
Säger min minsta som är världens klokaste ettagluttare.
-Och om du inte skulle lämna den gamla lägenheten skulle du ju inte kunna flytta in i den nya.
Säger min nästanfjortis medan hon nöjt tittar ut över hustaken från snöigaste terassen.
-Snart ska jag ha eget jag också.
Säger den största som nästan klarar sig utan kryckorna.


Sen måste jag snyta mig för att tårarna rinner genom näsan fast jag inte har en enda lök i närheten.
Och gissa vem som har köpt ett storpack näsdukar för helgen?
Jo just det.
En såndär som man kysser.

I natt tänker vi ha flyttritual. Låsa dörren till det gamla.
Herregud... låsa.
Skulle vara skönt att kunna göra om all gammal skit man bär på inuti också.

Ont gör det.
Men mest av allt är det bara omöjligt att fatta.

Förresten.... gott nytt år allihopa!

maskar på tapeten

Bild: Marc Ryden /Pictovista

Sss.. måla vad är det?
Och tapetsera.!!!! Sånt man gör över natten liksom.
Sen fixar man Janssons frestelse och hittar spackelspaden i sängen. Hur den nu kom dit.
Tre timmar senare är det dags att slipa nya väggar och se om de dyra nya penslarna fixar att hålla färgen.
A har bestämt färgerna i sitt rum.
Fint. *harklar* Grönt och lila. Med en mask som återkommer här och där. Han har glasögon. Och hatt.
När han inte har på sig nattskjortan. (i sänghörnan) Herregud!!!!
Och jag har valt färgerna i hallen. Som blir som i min gamla lägenhet. Fast jag struntar i att måla dörren.
Resten får vara. Utom en vägg i köket som fick tapeter i natt. Nån sorts underliga pappersmönster. Ser kinesiskt ut på något sätt. Och jag som inte ens gillar kinamat. Nåja, det får väl vara.
I kväll blir det avskedsparty och på nyårsdagen är det inflyttningsbjudning med tre rätter och bordsservering och allt.
Man smäller av....

Alla mina ungar ska vara här då. Alla tre. Wow!!!!
Sen blir det som vanligt.
Äntligen får man hacka lök igen!

jul och sånt

Förrförra julen bodde jag med en karljävel som gav mig pulver mot att han fick det han ville i sängen. Plus att jag skulle fnaska ihop skiten när hans affärer gick dåligt.
Lägenheten vi bodde i var egentligen ett gammalt tandläkarställe. Det fanns uttag med skyltar och en gammal tandläkarstol. Mellan två av rummen var det frostat glas i stället för väggar. Och på dörren fanns en gammal skylt där det stod "Tandläkare Fritzon" Det var ett rivningshus och om man bodde där var man hemlös. Men hade lägenhet ändå tills någon kom på att man bodde där. Underligt nog fungerade både el och vatten. Och toaletterna också. Men gasen var avstängd så man kunde inte laga mat om man inte hade en lös elspis. Det hade vi inte.
Men julmat ville vi ha ändå.


Det var inte så svårt att fixa, inte så att någon lagade den, nejdå, vi köpte den inte heller. Men hämtade den gratis under ytterkläderna i närmaste ICAbutik. Jag tog skinkan helt öppet och stoppade den under jackan, höll mig om magen och gick rätt ut genom kassan som om jag var gravid och kissnödig.

Sillsalladen fick jag lite senare i en bytta över disk, tog med mig lite köttbullar och en burk senap på vägen och gjorde mig ingen brådska genom en annan kassa. Helt öppet.
Minns faktiskt inte vad det smakade.
Men jag minns att snubben jag bodde med smakade gammal jävla snus.

Den här julen bor jag i en lägenhet på väg till en annan.
Och mannen jag älskar smakar som en karl ska smaka. Gott.
Skinkan har jag själv både kokat och griljerat och sillsalladen är från restaurangen precis som köttbullarna.
Kartongerna står på rad i hallen och julmaten har vi burit till världens bästa granne som kompletterade med julmust och gröt.

Det kanske inte är så konstigt att tårarna rinner. Och fryser fast på kinderna. För att jag måste ut och kolla folket som går förbi och ser ut som om dom inte har någonstans att värma sig. Fast det har dom.

Och paketet jag fick innehöll lika mycket kärlek som de paket jag själv gav bort.

God jul hörrni!
Riktigt god jul!

Kartongliv

Ja så sitter man här i en kartong igen då.
Fast varm. Inomhuskartong. En massa saker ska flyttas från ett ställe till ett annat. Inte ens utomhus, bara ut i trapphuset, upp en halv trappa och till vänster. Vindskontoren på höger sida.
Där ska jag inte bo.

Men på vänster sida där det finns en lägenhet inredd nångång på åttitalet då man tyckte att takbjälkar och hemliga prång var spännande. I alla fall i dom här avsides trakterna av vårt långa land.

Ibland tror jag, att norrland är en egen stat. Börjar nånstans ovanför Hudik.
Här kan man prata med folk man aldrig sett. På ett språk som innehåller ljud man inte ens drömmer om någon annan stans. Än mindre tar i sin mun. Mäh!!!

Men i alla fall så står det kartonger här och det känns som om jag borde dela med mig av värmen till alla dom som fryser så in i helvete just nu när det är en såndär vinter man helst hoppar över. Väldigt vacker. Men dödligt kall. Undrar hur man tänker när man tycker att folk måste bevisa sin nykterhet för att få bo.
Hur fan ska man fixa livet över huvud taget utan att ha en säng och någonstans att lägga alla miljoner papper man förväntas hålla reda på? Var i helvete ska man hämta sina brev från myndigheterna om man saknar adress? Och telefon? Glöm det.
Och nej, jag försvarar inte drogandet. Men jag försvarar människovärdet.

I går kväll hoppade jag in som lökhack i restaurangen första gången sedan jag blev påkörd. Satt där och grät som vanligt och kom ihåg. Gissa hur det känns.
Just det.
Man är tacksam. Så jävla tacksam.
Så lökkniven fick jobba och ebbatårarna var nog inte bara löktårar.
Här sitter man med livet i knät. Och slipper frysa ihjäl.



Bild Dunia Pustaka  -www. duntiapustaka.net  - fantastiska 3-D bilder!

nej, jag har inte dragit till horkvarteren.

Man kan tro att gamla jävla missbrukare alltid är gamla jävla missbrukare även om dom tagit ett uppehåll.
Och att alla gamla pundare en eller annan gång måste lalla omkring på gatorna igen också om det gått tio eller tjugofem år sedan senaste vändan.
I alla fall verkar det som om man förväntas tänka så.
Som att man aldrig kan leva utan att vilja sätta en nål. Om man bara fick chansen.

Och jag säger att det är skitsnack.
Man vill inte punda. Vill inte frysa. Vill inte irra som en envingad fluga mellan kvartarna. Vill inte.
Man vill ha lägenhet och jobb och svenneliv.
Det är bara det, att somliga av oss har hittat ett sätt att slippa undan verkligheten, ett sätt att lura sig själv som andra tror är lättvindigt och dessutom omöjligt att låta bli om man en gång börjat.
Men jag undrar jag.

Om det inte är lika lättvindigt, att slippa undan verkligheten genom att ständigt ljuga om hur lycklig man är. Eller hur rik man är. Eller fastna i hur tjock man är eller ful. Eller kanske misslyckad.

Och sen ser man till att andra tror på det och så slipper man snacka om verkligheten. Eller leva i den.
Man bara lever i sitt problem. Eller sin lögn. Eller sin lycka eller olycka eller fanatiska tro eller nåt.

Och verkligheten då?
Som rätt många ändå lyckas vara i och på något sätt trivas i. Tror jag.
Jo det är väl det här att packa ihop en lägenhet medan man firar jul. Att klia ärr och tänka, att nähädå här ska inte deppas ihop för att folk man känner ligger och dör i soprummen i storstan. Nix, här ska tas itu med lagvrängartexter och avslöjas politiska galenskaper och pussas på barn och karl och skrivas brev och bloggas. Förlåt.
Jag har helt fastnat i ömkansträsket. Och skitit i allt. Er också såklart.

Horat med min egen skit kan man säga. Missbrukat gamla minnen. Vältrat mig i självömkan och fräst åt både goa grannar och älskade barn. Vägrat säga hur det är.
Men nu är det som det är.

Benet fungerar. Smalt och torrt och fult. Kryckorna är slitna och behövs fortfarande utomhus. Jorå, jag har lärt mig ta tre steg i taget i trapporna. Nej jag tänker inte ramla och bryta ett annat ben fast det kanske ser ut så, när jag far fram i megahopp.
Och jag tänker inte ge upp.
Snart flyttar vi. Och det känns sådär.
Det kommer någon annan som ska bo i min lägenhet. MIN. som jag har målat. Grrrr.
Fast jag får ju en annan. Större. Mer utsikt. Terass. Fiiiiin. Stort kök. Och sovrum till A som ska bo med mig.
Och ja... alltså man blir ju helt ställd och rörd och allt när man har en unge.

- Du Ebba
- Mm
- Nu ska du heta mamma sörru.
.

Ja vad säger man.
.

bilden hämtad från http://www.etsy.com

En del korpar ska hålla eremitreglerna!

Korpen har fullt i nästet för tillfället. Det vill säga det är alltid folk i huset. Och jag är en skygg typ som inte gillar att träffa folk jag inte tänker ha någon relation till.
Speciellt inte såna som kanske känner snubbar jag legat med.

Bild: Justin Hillgrove

Så jag åker inte till korpnästet.
Däremot sysslar jag med telefonterror.
Jamen hur tar man hand om spyor som liksom väller ut över golvet utan att ens förvarna med det minsta illamående?
När radion spelar något gammalt.
Eller när man går under E4. Och det luktar piss.
Eller när man tar första tuggan av pulvermoset när A måste äta korvmedbrödochmos efter att vi varit och badat. Lukten av klor och ketchup.
Jag vill bara gömma mig. Gå under jorden. Knäppa med fingrarna så jag blir en kines, blunda och vakna som fönstertvättare på empire state building.
Vadsomhelst utom att vara jag. En billig jävla hora som leker familj.
säger den där gröna slimen som sitter på ena axeln.

Och så ringer man korpen och skriker i luren och får ett vingslag i pannan. Fan.

Fast det är väl sant att det inte kan vara som en saga att kliva upp och bli morsa när man inte ens vet hur man ska förhålla sig till sin egen tandborste.
Jamen hur gör man egentligen? Borstar uppifrån och ner eller framochtillbaka eller?
Jorå jag har nog borstat en och annan tandrad. Gnuggat tandkött och fastnat med tandpetare tills hela käften varit som en blodig köttfärs.
Men vanlig tandbostning.
Eller det där med hår.
Hur gör folk som inte ska se till att få ihop till dagens dos?
Fixar fittan (förlåt) och kör med sandpapper på benen? Sätter lilla hyveln under armarna och under hakan om det till äventyrs skulle växa några småhår där?
Erik asgarvar om jag frågar.
Och så säger han att han tycker att jag är söt i alla frisyrer. Jävla karl.

Jamen gissa om jag är en aning trött.
Och så ska jag liksom fatta att det bara är några veckor kvar innan jag flyttar. Hur kunde jag ens tänka tanken att flytta från min goaste egnaste bästa lya? Och få ett rum till. Jorå. Och större. Och en extra toa och allt. Och badkar fast det har jag här också och öppenspis men där har dom satt in en grej så att elden är instängd och balkongen är en terass och man har utsikt och fan. Hyran.
Ska man fixa en sån hyra får man väl börja fnaska.
Typ.

Nä.
Aldrig.
Och A säger att hon ska bo i det största rummet fast det ska vi ju ha till vardagsrum så att det får hon ju inte.
Men ändå.....


....jävla korp.


.....